Rakt igenom kvarteren skär den, tågrälsen. Här är någons hem, någons arbetsplats och här får caféägarna dagligen säga åt oss turister att dra in knäna, hålla in magen, låta ryggraden slicka husfasaden och ducka för frestelsen att sträcka ut handen. För på Hanoi Train Street är det tajt. Tajtare än vad man kanske kan ana från början.
Vi är ute på en vespatur i Hanoi och klockan är bara morgon när vi parkerar hojarna längs gatan. En kort promenad mot en närliggande järnvägsövergång. Bommarna är öppna och vi viker in bland husen, alldeles längs järnvägsspåret. Här bor och jobbar folk. Givetvis dräller det av små caféer och butiker i den här turistmagneten men just här och nu är det faktiskt inte överbelamrat med folk.
Bra att veta om Hanoi Train Street
🇻🇳 Hanoi, Vietnam.
📍 Flera platser, vi var här.
💸 Gratis att besöka.
☕️ Caféer finns längs sträckorna.
💡 Håll in alla kroppsdelar!
Man fattar när man fattar
Hanoi Train Street har med åren varit en turistattraktion uppe för diskussion, så att säga. Medan myndigheterna oroat sig för olyckor och trafikstörningar har café- och butiksägarna i kvarteren gärna sett horder har besökare komma hit. Och ”vi” turister har fortsatt vallfärda. Ställt ”oss” framför tågen och fått ”våra” knän sönderslagna när de stuckit ut några centimeter för mycket. Man gör sonika rätt i att bete sig.
Fast visst. Jag kan förstå att folk inte förstår. Hur tajt det kan bli. Varför man ska hålla in alla sina kroppsdelar. Inte låta kameraobjektiv sticka ut längre än nödvändigt. Spårvidden på en meter avslöjar nämligen inte riktigt allt. För tågen som passerar här är betydligt bredare. På nivån att man faktiskt får lite puls när man står och trycker längs husväggen.
Sedan är det här inte en enskild plats. Hanoi Train Street går att uppleva längs flera kvarter, både norr och söder om stans stora tågstation. Vi besökte ett kvarter strax söder om stationen, medan Google Maps föreslår en sträcka åt andra hållet (kan ses här).
När tåget kommer
Så börjar det bli febril aktivitet i caféerna. Bord plockas undan. Turisterna instrueras att hålla sig ur vägen. ”Herrn, du måste ställa dig närmare väggen!” får jag höra, trots att jag redan gör mitt bästa. Men hur nära kan tåget egentligen komma?
Nära ska det visa sig.
Tågtutan ekar mellan husen. Jag börjar faktiskt få puls. Det dova mullret växer sig allt starkare tills det öronbedövande skramlet av gamla järnvägsvagnar är rakt framför mig, när tåget dundrar förbi på bara ett par decimeters avstånd. Rälsen må vara smal men tågsättet är ju som bekant betydligt bredare än en meter. Helt fel plats att få foten i kläm, så att säga.
Det går att diskutera
Jag kan förstå att Hanoi Train Street är ett diskutabelt turistmål. Här bor och arbetar människor som dagligen får trängas med turister längs en järnväg där tågen passerar på obehagligt nära håll. Att myndigheterna bekymrar sig över säkerheten är fullt begripligt. Och turister beter sig ju ibland inte som det mest högbegåvade klientelet.
Samtidigt är det svårt att komma ifrån att det här i slutändan är en jäkligt häftig upplevelse.
FÖLJ OSS | Facebook | Instagram
