Miljöstaden? Eller inte…

Efter ett riktigt skönt träningspass så bestämde sig jag och Mac för att tillslut se den där filmen vi hört en del om och som vi blev tipsade om för ett år sedan. Fear and loathing in Las Vegas, med bland annat Johnny Depp. Jag tror inte att jag sett någon mer nerknarkad film någonsin, vilket tillslut fick konsekvensen att vi stängde av skiten. I ett riktigt roadtripväder* drog jag och Black Pearl sedan hemåt till palatset igen och nu borde jag egentligen sova med tanke på att tvättiden börjar om sisådär fem och en halv timme…

På vägen hem, strax efter klockan nollett, satt jag och hånlog lite åt Östersund. Staden som öppet och högt skryter om vilken jättefin miljöstad man är. Eller? Bilmiljön är om inte annat en lågprioriterad historia inom Rådhusets pampiga fasad. Passera Rådhusgatan med bil mitt i natten och försök att undvika ett rödljus – om du kan. Näst in till omöjligt, oavsett tid på dygnet och oavsett trafikmängd.

Blev ståendes i två minuter på hemvägen vid Fyrvallakorsningen. Rött ljus. Trummade lite med fingrarna på instrumentpanelen, visslade med i musiken och det lät säkert förjävligt. Grönt åt trafiken på Stuguvägen. Eller ja, om det nu fanns någon trafik. Tomt på bilar. Trummar vidare med fingrarna. Hoppsan, nu kommer det en bil på Stuguvägen. Dags att slå om. Jag får grönt. Den andra bilen får stanna. Välkommen till Östersund. Miljöstaden på tomgång. Där man ett tag ville ta bort Rådhusgatans fyrfil och göra en redan trång passage än värre med tvåfil. Mindre bilar? Nej. Mer köer. Ja, resten är tämligen enkel matematik. Det elaka ryktet säger att trafikplaneraren här inte har körkort. Jag kan nästan tänka mig att ställa upp på den myten tills någon bevisar motsatsen…

* definitionen av roadtripväder är ett lätt nattligt sommarregn med bra musik och allmänt soft inställning till det mesta just för stunden.
Föregående inlägg
Nästa inlägg

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.