Jag läste en väldigt klok sak häromdagen, som speglade den verklighet vi kommer leva i under de kommande veckorna. Till fullo instämmer jag.
Så om nån vecka tar vi och drar ner i Europa på några veckor.
Här kan man ju knappast stanna stanna och lyssna på alla löften.
Nä bättre då att lägga sin röst nu och se vem som segrade den 19 sept.
Inte enbart för roadtrippens skull även om den ligger som ett blytungt argument för att sticka iväg några veckor, utan också för att jag är obotligt trött på valruschen som i mina ögon nästan enbart handlar om smutskastning. Soffliggare blir jag dock inte, men sida har jag valt så rent teoretiskt sett hade jag faktiskt kunnat lägga rösten redan idag och sedan hängt på Lasp & C:o och pyst ner genom Europa en sväng.
Skulle det sedan visa sig att vi får vår första kvinnliga statsminister (inget emot kvinnliga statsministrar, däremot skulle det i detta fall lämpa sig ohyggligt illa) skulle jag nog seriöst övervägt att stanna där nere också.
