Lagen om alltings inneboende ondska. Jag förstår fortfarande inte vem som ville mig så ont idag men jag antar att den förmodade lilla fåniga spiken i den där fula trasiga fåniga lilla bron mitt ute i skogen på Bynäset är roten till allt ont. Eller i alla fall roten till punkteringen på bakdäcket.
Ljud man inte vill höra när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; ”psssssssssssssss…”. Saker man inte vill se när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; ett däck som säckar ihop. Promenader man inte vill göra när man är som allra längst hemifrån på träningspasset; den hem. Saker man funderar på när man går där i skogen; om det är mycket rötter och stubbar; är det rubbat då? Jorå, på tisdag ska jag till Göteborg. Jag laddar med taskig humor fram tills dess…
Nu slapp jag i och för sig gå hela vägen eftersom min träningsföljeslagare Martin (eller om jag var hans, jag vet inte) hämtade upp mig. Men promenad blev det, knappt åtta kilometer, och Martin hade väl en poäng när han konstaterade att ”Tja, du har ju nästan gjort en triathlon idag då”. På tal om att se positivt på saker. Och det gör jag ju. Jag såg så positivt på det att jag sonika struntade i att köra mitt korta fyspass hemma sen. Frösö lång var förövrigt en väldigt vacker bana att cykla och betydligt mer teknisk än Frösö kort vi dragit några gånger nu. Krävande dock, mina extra vattenflaskor i bältet gick åt allihop. Den energybaren jag köpte men glömde hemma hade gjort susen. Men vacker som sagt, att cykla med fjällkuliss gör jag gärna varje dag om det krävs. Zatan alltså, man förstår ibland varför man bor här.
Dagens stora plåster på såren – Man United piskade Chelsea på Old Trafford. Dagens nästa största plåster – Man City fick tappade sina 2-0 till 2-2 på Craven Cottage (damn, jag gillar den arenan lite mer idag bara för det). Dagens mest förvånande plåster – Spurs förnedrade Pool med 4-0. Lite oväntat faktiskt.
