Jag fortsätter mitt korståg. A-kassan hos Unionen är inte att leka med (ni vet) och jag leker faktiskt helst inte med dem alls. Men nu är det nära. Tre arbetsdagar till, sedan är jag fri igen. Men tre dagar kan vara lång tid, och hela sommaren har varit lång när det har handlat om ärendena som haft med dem att göra, främst deras webb. Som att byta lösenord. Det är inget man gör i en handvändning. Att få ett nytt till e-posten eller som SMS är bara att glömma. Det är papperslappar i kuvert och leveransdagar som gäller. Inte leveranssekunder som man borde tro när året är 2012.
Jag återaktiverade precis mitt konto efter att ett lösenordsbyte havererat. När mitt nya lösenord är inknappat klickar jag på länken ”Fortsätt till dina personliga sidor”.Och då? Följande.
Så. Jag klickar givetvis på länken Till Internetkassans startsida för att få logga in igen. Var jag landar? På startsidan. För mina sidor. Inloggad och klar.
Och jag borde vara nöjd och ja, det är jag ju. A-kassan har ju faktiskt bara gjort det som de brukar göra. Ge olika och oklara besked om vad som gäller. Verksamheten styrs uppenbarligen med fingertoppkänsla hela vägen ut på webben. Nu snackar vi ju trots allt ändå 2012. Grattis!
Jag är inte riktigt klar än. Sedan jag blev medlem på deras webb i juli (när jag redan fått klart med nytt jobb) har jag möts av den här texten:
Jag uppskattar verkligen ärligheten när de frånsäger sig allt ansvar för när problemet kan vara löst. Semestertider och yada yada känns väl ändå som ett rimligt skäl. Eller? När jag själv MÅSTE skicka in kompletteringar inom två veckor för att inte avskrivas helt och hållet och bli administrativt arkiverad i ett bergrum tvåhundra meter under jord – även om revisorer och gamla arbetsgivare har lite längre semester än så. Nu är vi snart halvvägs in i augusti. Jag vet inte hur länge problemet funnits. Sen juni kanske? Förra året alltså.
Fan tro’t.
Tre arbetsdagar kvar…