Hört vid ett bord med matservering, det var inte jättelänge sedan utan kanske till och med den här sidan året.
– Om han inte kan byta olja eller byta däck på bilen på egen hand så är han ingen riktig karl, då är han inget att ha.
Vid tillfället sekunderna innan satt jag med en fjärdedels öra på diskussionen som omsvärmade mig medan resterande intresse gick ner i iPhonens display och feber.se. Jag kunde dock inte motstå frestelsen att blanda mig in i samtalet så jag lade lugnt och stilla bort telefonen och sa kort och gott…
– Däckhotell. Det är bra skit det. De ringer tre veckor innan och låter mig vraka bland lediga tider. Sedan åker jag dit, de skiftar däcken på knappt tjugo minuter och sedan är jag klar. Och byta olja? Verksta’n tar dryga tusenlappen för det. Och. Jag. Slipper. Skitgörat. Frågor?
Det finns få saker som tröttar ut mig så mentalt som folks attityd om vad man ska klara av och inte klara av. Fast främst klara av. Det rör allt från himmel till helvete, ditten och datten, flams och trams. Ibland möter jag oerhört dålig acceptans för att just jag inte kan ordna med just <insert random sak i hela världen>. Jag är så innerligt trött på det.
Jag kan säkert lära mig byta olja. Men jag ids inte. Däcken kan jag hänga på själv. Men jag ids inte. Och jag vet att yrkesfolk kan det bättre bättre och snabbare än mig och jag är villig att betala för det. Låt mig göra det då. Eller ska jag köra samma nervärderande resonemang och ett ”justfuckinggoogleit.com” i fejset på folk som kommer till mig med sina prylar och undrar hur de ska ställa in e-postkonto, MMS eller varför ”datan inte startar”?
Nej. Jag trodde väl inte det.
Klåpare.
Eventuellt var det är min kanal för att få ut aggressionerna efter Shittys 2-1-seger ikväll. Klåpare. De också.