Jag är ingen Saab-ägare längre.
Weird. Minst sagt. Ändå har jag bara ägt två. Känns som en evighet. Men så har vi ju ägt Saabar i familjen sen innan kriget. Något av dem. Och Saab har ju ändå varit Saab, alltid funnits där och de två jag har ägt har fungerat så fantastiskt bra. Givetvis, det är bilar, de slits, de går sönder och behöver repareras. Och givetvis, jag gör det inte själv så givetvis så kostar det pengar. Mindre kul.
Givetvis.
Igår sålde vi 9-3:an. Drygt fem år och sju tusen mil senare. Många är minnena. Många är milen. Men nu rullar vi åt skilda håll. Tack för allt. Nu kör vi!
