Sommaren är över. Nästan. Det finns fortfarande chansen till små värmande guldklimpar men nätterna blir längre, dagarna blir kortare och värmen försvinner längre och längre söderut ju mer åt september vi kommer. Det gör mig ingenting. Jag är klar med sommaren. Arkiverad. Färdig. Med massor av sköna stunder, platser, ögonblick och bilmil att blicka tillbaka på.
Bilmil ja. På tal om dem. De blev några stycken. 740. På knappt fem veckor. En snabbkalkyl på det visar på en mil i timmen. Dygnets alla timmar. Alla semesterdagar. I ständig rörelse. Stora vägar. Små vägar. Raka vägar. Kurviga vägar. Bra vägar. Dåliga vägar. Trafikerade vägar. Tomma vägar. Det mesta och de flesta av alla olika sorter.
Men det är så jag vill ha det. Och det är så det blir. Lite hur jag än vrider och vänder på det. Bara till och från Jämtland landar ju på 150 av dessa mil och just den här semestern åkte vi på den resan två gånger (!). Plus Danmark. Plus väst- och östkusten. Och Dalslandsturen blir ju plöstligt bara en fis i vinden med sina 25 mil. Men kanske också några av semesterns skönaste mil. Utöver alla andra sköna mil.
Jag har svårt att välja bland allt. Fantastiskt bra. Med lätt vemod är sommaren över. Men en skön insikt om att det kommer mer underlättar onekligen. Vi börjar med hösten. Hem och landa i den bästa årstiden på hela året, tillsammans med vintern, våren och sommaren.
Såklart. Nu kör vi! Som vi gjort hela sommaren.
[…] ska vara ärlig. Efter förra sommarens eviga roadtripande, som aldrig riktigt såg sin ände, så var jag ganska less på bilåkande. Ja, jo, jag hade ju […]