När jag var fem-nånting kraschade min bror med cykeln under ett kompisrace i Brålanda. Han hade ingen hjälm och slog huvudet rakt i en sten. Ganska rejält dessutom. Han klarade sig lyckligtvis men fick ett antal sjukhusbesök på meritlistan. Vi cyklade odiskutabelt med hjälm efter det där.
När jag var tio-nånting kraschade min syster med cykeln på en gångväg. Det var en vanlig tur på två hjul på väg hem från Brålanda centrum. Hon gick med huvudet före och hjälmen sprack rakt över. Det går att diskutera kvaliteten på huvudbonaden men då kan man också diskutera vad som hänt om hon inte haft hjälm alls. Hon klarade sig med hjärnskakning och ett läkarbesök.
När jag var trettioett var jag och min dåvarande träningskompis ute på en MTB-runda utanför Östersund. Hon kraschade i en lätt nedförsbacke i knappt 25km/h. Huvudet gick först i marken. Allt var över på en halv sekund. Hon låg nedsövd på IVA resten av dagen och hela natten och vaknade omtöcknad först på morgonen. Hon jobbade åter fulltid först ett år senare. Av olyckan har hon fortfarande inget minne. Mer än ärret i pannan. Hon bar hjälm och den räddade hennes liv.
Jag har cyklat utan hjälm även i vuxen ålder och det var först när min far köpte en åt mig som jag började använda en igen. Nu skulle jag aldrig ens överväga att cykla utan och kan för min värld inte förstå hur jag kunde cykla utan tidigare. I skidbacken fanns det också en tid när jag åkte utan. Det var först 2009 som jag köpte mig en hjälm. Nu ter det sig ganska så obegripligt hur jag ens kunde åka utan. Med hjälmen har jag dessutom dragit huvudet i hårdpackad snö fyra-fem gånger med nack- och huvudvärk som följd. Idag går det inte åka hjälmfritt. Jag känner mig frihetsberövad utan (!) livförsäkringen på huvudet.
Därför funderar jag också på hur folk tänker. Folk som cyklar utan hjälm. Stora som små. Män som kvinnor. Pensionärer som gymnasieslynglar. Som mannen i 30-årsåldern jag mötte på min löparrunda häromdagen. En telefon mot örat med ena handen och armen, den andra hängandes längs sidan. Inga händer på styret. Ingen hjälm på huvudet. Men jag antar väl att huvudet får det skydd det förtjänar.
Anledningen till eftertanken var den nya ”hjälm” jag snubblade över idag. Hövding, som faktiskt inte är en hjälm utan en airbag för cyklister. Hur bra det kan fungera? Avgör själv men för cykelturerna till och från jobbet och runt i stan skulle jag kunna överväga att ha den på mig, dock inte för mountainbiketurer ute i terrängen. Kanske kanske kan den locka de som är så förbannat rädda om sina frisyrer också.