Efter gårdagens helt fantastiska löprunda så gav jag mig ut på samma ängar ikväll för att försöka föreviga magin. Lite för sent och än mer dimma den här gången. Därmed inte helt optimalt att försöka återskapa det faktum att det igår var den skönaste rundan men väl så vackert när ängarna försvinner in i diset och solen går ner i molnen när man väl fått tillräckligt höjd för att se ovanför täcket.
Samtidigt, sex tusen meter upp, cirkulerade SK70 ovanför mitt huvud i tappra försöka att hitta ett hål att sätta ner sig själv i på ESNZ. Det gick sådär. Efter sju-åtta-nio varv eller något sådant gav de upp och flög tillbaka till ESSA. Det var inte första kärran idag som fick möta det ödet. Bättre det och ta det säkra än att landa i evigheten, eller hur man ska uttrycka sig.
Well. Frösön ikväll, från sin mest mystiska höstsida i en oändlig dimridå. Från mig till er.