Det var en sådan där dag idag. En tisdag som började med glömd mobil. Som fortsatte med tidsvinst som blev tidsförlust. Med ut-och-inåtvänd tröja som jag slitit på mig i sömnen ett par timmar tidigare. Som sedan plötsligt tog en tvärvändning och fortsatte med ett grymt jobbflow och en lunchpromenad där jag knallade tillbaka till jobbet med två resekataloger i näven. Där en tågbiljett över halva landet under årets mest trafiktäta helg kostade tvåhundra spänn och nästan fick mig att boka. Men också där jag tvingade mig själv, med den kanske mest destruktiva träningsauran i år, till dubbla pass på gymmet. Och upptäckte min ut-och-inåtvända strumpa dessutom. Som jag slitit på mig i sömnen väldigt många timmar innan. Träningen idag var nog den tråkigaste sedan kriget.
Sedan, i mörkret på gångvägen hem, ramlar allt över mig. En bra och effektiv dag med ett par riktigt bra beslut. Med en nytränad kropp som återhämtar sig. Och en fantastisk promenad med Winnerbäck i öronen.
Hösten är bra jävla fin. Det var nog det jag egentligen ville ha sagt med det här.
