Vill man ha ordentlig uppmärksamhet på ett möte så ska man anamma något eller alla av följande tips och råd (utöver att det man pratar om är intressant alltså). Jag har i veckan varit med om den exakta motsatsen, det var ganska ospännande och födde grunden till det här måttligt upplyftande inlägget. Så. Från mig till er, så här i juletider. Varsågoda, huset bjuder.
- Se till att tekniken fungerar. Distanskonferens? Testkör innan, se till att micar fungerar och se till att den som sköter bildspelet och bildväxling vet hur man bär sig åt.
- Om mikrofonen rasslar och du är medveten om det – hantera den varsamt. På så vis besparar du åhörarnas trumhinnor, som på sikt kommer att vara oerhört tacksamma för det.
- Ska det visas PowerPoint? Gör den läsbar! Ja, alltså. Även för de som sitter en bit längre bak i lokalen. Det är skillnad att tillverka ett bildspel och låta det se bra ut på en stor och fin nittontums skärm med betraktningsdistans på tre-fyra decimeter mot att visa upp det i lokal modell större eller på en TV-skärm av begränsad storlek i ett alldeles för stort rum.
- Se till att tekniken fungerar.
- Är du medveten om att texten du ska visa i bildspelet är liten och i det närmaste oläsbar? Avstå bilden helt och välj en annan.
- Tänk på att betraktarna längst bak i rummet högst troligt är utan medhavda kikare.
- Håll dig borta från kommentarer av typen ”Den här texten är så liten att den inte går att läsa för er”, för då kommer folk inte ens försöka och än mindre bry sig om innehållet i det som sägs. Om du som föreläsare skiter i åhörarna så kommer de (vi) definitivt att visa samma nonchalans tillbaka, var så säker.
- Allt som sägs behöver inte stå i bildspelet.
- Håll dig borta från kommentarer av typen ”Ojdå, den här mikrofonen rasslade ju högt i högtalarna” (följt av något som kan liknas en mic som dras genom en tunna småspik och sedan hängs ut i höststormen.
…och sist men inte minst:
- Se till att tekniken fungerar. På riktigt.
Jag tycker att vi håller där för idag. Kila iväg och ta helg nu så hörs vi i morgon.
Eller förresten. En sak till. Jag hade egentligen gärna tipsat om Death by Powerpoint-föreläsningen med David Philips men eftersom den innehåller mer ”inte göra” än ”göra” så tycker jag att det är ett ganska dåligt tips.
Det där med att ha tekniken fungerandes alltså, så otroligt grundläggande. Hur många gånger har man inte varit på något där de första 5-10 minuterna går åt till att få tekniken att fungera? Just därför så undviker jag konsekvent att använda mig av Powerpoint/Keynote annat än om jag har gott om tid till att förbereda det hela.
Ungefär så. Ju mindre skit man har att bry sig om, desto bättre. Men jag kan tycka att man i en PowerPoint-tät organisation borde ha lite lite lite koll på vad som fungerar och inte.
Helt underbart skrivet och beskrivet! Powerpoint borde man ha ”körkort” för att få använda. 😉
PPT-körkort, verkligen! Alldeles för många har en stor övertro till både tekniken och sig själva i det sammanhanget.