Fy fasen vad det har blåst i Göteborg i helgen. Inga stormvindar utan sådana där iskalla västkustvindar som bara går igenom hud, muskler och fett. Hela vägen in i märgen. Ändå trotsade jag det där och tog några sköna (…) promenader från centralstationen till Svenska Mässan.
TUR var det ju i helgen.
Några snabba reflektioner:
- Mässan kändes mindre än när jag var där sist. Okej, det var 2006 och ganska längesedan men det fråntar mig ju ändå inte känslan.
- Dalsland var på plats. Visit Sundsvall var också där. Jämtland var det inte. Jaja, jag får väl sonika marknadsföra Jämtland. Vilket jag gjort ganska bra den här veckan med topptursinlägg både från Getryggen och Sönner Tväråklump. Ja, plus kärleksförklaringen i fredags då.
- Några nya erfarenheter rikare och en hög med ny inspiration för resmål ligger och bearbetas i huvudet. Mest intressant var nog cykelupplevelser i södra Italien och ett par arrangörer av träningsresor. Nu är ju jag bara en ”vanlig” motionär i sammanhanget men det vore onekligen trevligt att pysa iväg på en dedikerad träningsresa när nordanvindarna biter i som hårdast i Jämtland. Jag menar. Träning är kul. Resa är kul. Det kan ju bara bli succé.
- Resebloggar kändes fortfarande ganska främmande bland utställarna. Antingen konstigt eller så pratade jag med ”fel” människor.
- Wifi i mässhallen betyder att jag framåt slutklämmen av helgen kunde ha Uniteds segermatch på Anfield i ena örat. Fint var det, väldigt fint.
- Bäst? Det fanns flera klotterväggar där folk fick skriva ut sitt drömresmål. Allt var verkligen representerat där. Från Australien, Fiji och Galapagos. Till Dorotea och Åmål. Faktiskt sant. Det sista där alltså.
Åmål får jag tydligen skriva upp på önskelistan! 🙂
Skriv upp Jämtland istället, om du inte redan varit där. 😉
Ja Jämtland är speciellt. Kul reflektioner här.
Verkligen! Och jag både hoppas och hoppas inte att folk upptäcker Jämtland. Det är så vackert att folk måste inse hur ”nära” det är till fjällen när en bor i Sverige men samtidigt vill jag ju behålla det så orört det går, för mitt egos skull. 😉
Jo, det där känner man igen från sina smultronställen i Cornwall också. Det är jobbigt att blogga om dem! 😀
Haha, jag förstår exakt känslan. 🙂