Vykort från Gibraltar

En dag i Gibraltar. Det hör till om en är nere på den spanska sydkusten. Nitton mil från Nerja (och knappt 14 från Malaga) är ju rena barnleken i avstånd med norrländska mått mätt. Fin motorväg hela sträckan, där den lite slingrar sig ner längs kusten över raviner och genom tunnlar.

En och en halv timme stod vi sedan i bilkö för att komma över gränsen och genom passkontrollen. Gibraltar är ju, föga omtyckt av spanjorerna, brittisk territorium och enligt ryktet bidrar de gärna till att dra ut på tiden vid gränsen och göra det extra omständigt. Jag vet inte, visst tog det tid men passage och passvisning gick snabbt och enkelt. Dessutom tog jag fram mitt mentala anteckningsblock och checkade av ”Köra bil över LXGB”. Gibraltars flygplats start- och landningsbana. Omnämnd som en av världens farligaste.

Vi strosade en sväng på Main Street, spanade in lite affärer, köpte ett Nikon-linsskydd till min Canon-glugg för att tillslut göra själva huvudattraktionen. Att ta linbanan upp på Rock of Gibraltar. Att umgås lite med de tama aporna. Att njuta av vyerna och att andas frisk luft. Onekligen. Havet och vindarna friskade i rejält den här dagen. Mäktigt, på så många sätt. Väldigt mäktigt.

Jag kör sedan några år en nygammal tradition när jag är på flygande fläng. Vykort. Klassiska vykort som jag väljer med omsorg, skriver för hand och postar på en låda efter att jag slickat frimärkena och satt fast. Till några speciella mottagare som inte har tillgång till samma digitala flöde som övriga nära och kära på hemmaplan, bland bildströmmar och Instagram. Det är en fin tradition tycker jag och den tänker jag fortsätta med. Ge mig en mugg svart så är jag igång.

Från Gibraltar den här gången.