Ni vet. När kartongen med vinterkläder just fyllts med skidjackor, täckbrallor, handskar, mössor och vantar. När samma kartong släpas ner till förrådet för att låsas in och inte synas mer förrän i tidigast november. När nedpackning av ett stycke vinter går… åt helvete.
Ja men ni vet.
För vädret visste. Också. Men gav mig ändå ett vitt lager snö på marken igår morse när jag vaknade. I sann vårvinteranda. I facet på mig själv. Jag är dock härdad efter 14 år i Östersund. Det är samma sak varje år och jag har tappat räkningen över hur många gånger det snöat på min födelsedag här uppe. Ändå. Det där med bitterhet är inte min grej i sammanhanget längre.
Ja alltså. Så länge folk ger fan i att posta bilder på skogsdungar med vitsippor, ölen på uteserveringen och dinglande ben över glittrande vatten på en båtbrygga någonstans i södra Sverige.
Hälsningar
Inte_bitter_80
