För två år sedan svor jag för mig själv om att aldrig någonsin mer sträckköra 70 mil i i bil med barn i baksätet. Aldrig! Allt hade fungerat bra hela vägen från västkusten och vi hade 15 mil kvar, knappt två timmars körning. Där, utanför Sveg någonstans, brakade helvetet löst. Synkroniserad batteritorsk på varsin surfplatta, trötthet och taskigt blodsocker tajmades uppenbarligen in med kort varsel och de två yngre förmågorna i baksätet gick bananas. På oss vuxna. På bilen. På varandra. På luften de andades. På ta mig fan allt.
Ändå var jag den som förespråkade en så snabb hemresa som möjligt även efter årets äventyr på västkusten. För när en ska hem, då vill en bara hem. Fort. Snabbt. Enkelt. Effektivt. Inga onödiga stopp. Inga övernattningar. Inget trams. Well, det är ju sådant som fungerar när jag är själv eller med Maria.
Nåväl. Allt hade fungerat hyfsat även den här gången. Det var en ganska trafikintensiv resa hem, precis som på nedresan några veckor innan, och långa stunder var vi bil nummer 20 i lämmeltåget på E45:an genom Värmland och Dalarna. 70-80 på 90-väg och ett knippe muppar som underhöll sig med diverse mer eller mindre vettiga vansinnesomkörningar.
Det där med att tajma in O-ringen i Sälen och Dansbandsveckan i Malung borde vi ha pratat om innan men jag noterar det på erfarenhetskontot.
När vi denna lördag närmar oss Åsarna, blott åtta mil hemifrån, går det upp för det yngre sällskapet att inköp av lördagsgodis är i farozonen. Vi förklarar att klockan är ganska mycket och att det inte kommer hinnas med något lördagsgodis.
Och så brakar helvetet löst igen.
Och så svär jag för mig själv ännu en gång att aldrig någonsin mer sträckköra 70 mil med barn i baksätet.
Och så återstår det att se hur jag resonerar när semesterplaneringen ska påbörjas framåt kommande februari. Påminn mig gärna om det här inlägget då är ni snälla. Tack på förhand!
Hur ser du på roadtrips med barn? Har du några jägartips att dela med dig av?
Hahahahaa THIS ONE ”inköp av lördagsgodis är i farozonen.” – jag kan så relatera med dem! Jag hade också gått bananas (förmodligen på min pojkvän eller mamma och hennes sambo, som är de jag oftast vistas i en bil med).
Okej Jenn, jag sätter upp dig på min shitlist över folk som jag helst inte bör roadtripa med. 😛
Vi brukar få psykbryt i bilen även på kortare sträckor. Är allergisk mot tjafs i baksätet och mot bilresor som är över 37 mil/dag, så någon bilsemester blir det nog aldrig för oss. Eller mej.
Ifall vi ska åka på någon fler långresa med tjejerna, så får du nog lov att acceptera ett stopp. Bara för att vi ska kunna vara vänner när vi kommer hem också… 12h sträckkörning som det blev i år, mår ingen bra av. Inte ens du och jag.
Vi är verkligen sådana som vill köra från punkt A till punkt B i princip utan stopp. Stackars barnen har fått lära sig. Fast, 12 timmar? Njäe… Då har gränsen gått sedan länge för oss också. 🙂
Frågan måste ställas: Varför hade ni inte laddat med lördagsgodis?
Åsa, under de 16 dagar vi var på resande fot hade det varit förtäring av sötsaker i det närmaste dagligen. Horribelt. Men visst, det här kanske var ett illa valt tillfälle att försöka sluta. 😉
Lisa, det var liksom inte meningen att det skulle bli dussinet timmar. En helt klart miss av oss att inte ha koll om trafikläget så klart. Vanligtvis borde den där sträckan ta nio timmar, max tio. Nästa gång (eh) ska jag ha stenkoll. Det är ett löfte till i alla fall mig själv. 😉
Ja Maria, det får nog bli så att ett eller flera stopp får planeras in. *gråter en skvätt*
Haha, har inga tips att komma med, men tackar för ett underhållande inlägg! 😀
Haha, varsågod Ida! 🙂
Haha, ja det är lustigt att man upprepar sig med vissa saker… Våra barn är ju numera så stora så de håller ut många timmar med varsin skärm. Men vi har för vana att bunkra med lite ätbara saker inne i bilen inför längre resor. Det är dessutom inte alltid man ens passerar nåt ställe där man kan bunkra längs vägen. Och som du säger, när man är på väg hem så vill man bara hem… Fast samtidigt undrar jag ibland om det inte skulle bli en bättre resa om hemresan fick ta lite mer tid och innehålla nåt stopp med nån kul grej som omväxling till bilåkandet.
Japp Camilla, så är det nog och vi är inte helt överens där jag och min sambo (som kommenterade tidigare här). 🙂 Men jag får nog sonika ge mig till nästa sommar och bara inse faktum. Vi brukar ta en övernattning på nedresan men det kanske är läge att vända på steken och göra det på hemresan istället. Eller båda delarna. Finns ju en hel del att uppleva längs vägen. Dalarna till exempel, som nu bara mest är genomfartsled.
Haha, fantastisk skildring. Jag kan (ännu) bara tänka mig. Men jag vill minnas att när vi var små och det skulle åkas så var kuddar, täcke och resgodis A och O. Då tog vi oss i alla fall de fem milen till Mora utan gnäll. Så spontant är nog min tanke att ha många pauser (även om jag till hundra procent håller med om ”när man ska hem vill man bara hem”).
Ja Johanna, många pauser är nog grejen. Vi är dock räddade av plattorna som kan underhålla dem ett bra tag men är nog läge att tänka om lite inför kommande långresor. 🙂
…och jag och mina syskon var nog inte så jävla roliga heller efter för många timmar i bilen. Men kudden har nog räddat mina föräldrar ett par gånger. Minst. 😉
Det är svårt det där alltså. Jag förstår dig liksom, när man är inne i ett flyt, när man är på bra rull, på väg hem, då är det svårt att stanna hur väl man än vet att det är vad man måste göra. Man vill ju liksom inte bryta ett bra flyt hur som helst?!
Tips? Nej, tyvärr. Kör nog inte så långt men 30 mil kan räcka för att jag ska låta som en inte så mogen och pedagogisk vuxen. Jag ryar och tjatar och suckar och hotar och skäller. Men jag kanske lär mig till nästa semester?
Haha, A-mamman! Vi är två om det där med tjat, hot och skäll. Har inte lärt mig än efter fyra år med ganska stora barn… 😉
Ah utmärkt inspiration för mig just nu. Laddar för att skriva ett inlägg om hur totalt sunkigt det är att resa med barn motför utan (efter vår roadtrip till Island) och måste hitta en ton som gör att ingen läsare bussar barnombudsmannen på mig… 🙂
Det är nästan värt risken, vad gör du inte för att underhålla läsarna, 4000mil? 😉
Vi är en hyfsat rutinerad roadtripfamilj men har antagligen inga fantastiska tips som ni inte redan känner till. Vi har investerat i DVD-spelare (med två skärmar) som har räddat mååååånga mil och timmar på Autobahn. Deras batteri kan inte ta slut när bilen är igång och med några nya filmer till varje långkörning har vi varit i hamn 🙂 Kanske ska fundera lite mer på hur vi nästintill alltid lyckas komma fram sams och skriva ett inlägg om 😉
Haha, det inlägget vill jag gärna se. Hur många timmar blir era längre roadtrips? Hur många stopp? Äter ni i bilen?