Jag har pratat om vårvintern. Många gånger. Om dess gnistrande dagar med klarblåa himlar, solen i ögonen som framåt mars-april som värmer i ansiktet. Om dagar på fjället med uppknäppta jackor och milsvida vyer. Om fantastisk skidåkning både utförs och slättförs. Med den krispiga skaren en bryter igenom efter nattens bitande minusgrader.
Sedan finns det den varianten av vårvintern som kanske inte er så lockande ut. Med nollgradig temperatur, slask under skidorna och en sikt som sträcker sig som mest en kilometer framåt och ett par-tre hundra meter uppåt. Som i lördags, när vi tog vessla från Storulvån till Sylarnas fjällstation. Där vädret tilltog och vi hade blöt nederbörd nästan alla 16 kilometrar som vi skidade tillbaka till Storulvån.
Det där är också vårvinter. Fast på ett annat sätt. Som inte känns så tillrättalagd. Som kräver lite bra humör för att ordna upp sig. Som bjuder på lite prövningar. Som också känns som en fantastisk upplevelse så fort en kommit ”hem” och fått på sig varma kläder och sitter i bilen.
Det där med kontraster. Fina grejer.
Läs mer om vårvinter
- Vårvinter och sista åket
- På längdskidor innan Facebooks tid
- Ett kärt besök på Getryggen
- Topptur på Sönner Tväråklump
- Topptur, Snasahögarna och vårvinter
Jag lämnade 15 grader i Stockholm igår för en äkta vårvinter i Gällivare! Här är det 2 plusgrader och en massa snö kvar som sakta börjat sin kamp att smälta bort. Ser fram emot att få njuta lite av detta 🙂
Ah, då åker till rätt ställe för att uppleva vårvintern! Låter härligt! Jag har nog gett upp den nu eftersom jag inte är hemma på ett par helger. Då är det nog ganska kört även i fjällen är jag rädd.
[…] och det är väl där jag ska bli lite mer pro tänker jag. Vi har hur som helst skidat till både Sylarna och Blåhammaren några gånger, vilket varit fina upplevelser. Men det vore fint att åka […]