Det går i perioder. Livet alltså. Ibland hittar man något som passar utmärkt. Kör på det spåret ett tag, vilket kan vara allt från några månader till flera år eller livet ut. Och det kan gälla allt. Märke på mobilen. Att gå all in på Skogaholmslimpa med ost. Att glida ifrån sin partner. Att köra en träningsform som passar.
Eller att bara göra slut.
Ja. Med gymmet alltså. För ett par år sedan kastade jag in handduken på Sportsgym här i Östersund. Jag hade kört på som tusan med mina HIIT-pass på luncherna och var i osedvanligt god form. Men jag körde slut på glädjen. Passen blev med tiden enformiga och besöken blev färre.
Så dök hen upp där. Lite ruffigare, lite gladare, lite svettigare och med lite mer jävlar anamma. Crossfit. Mer teknik, rätt från början och så de där tävlingsmomenten på slutet. Tävlingsmomenten, men alltså. Precis det jag behövde. Som jag saknat dem. Och det där med att bara kasta sig på golvet efter slutfört pass och känna sig helt färdig för dagen.
Jag behövde det.
Men så gled vi isär, bara efter ett drygt år. I höstas försökte jag sparka igång lusten igen och löste halvårskort. Jag blev bästa kunden hos Crossfit. En sån där som betalar men som aldrig är där. Det blev löpning istället, både i höstas och i vintras. Och nu i vår.
Nu i dagarna gick mitt medlemsskap ut. Jag förlängde det aldrig. Jag gjorde slut. Och jag har inte ens orkat gå dit och berätta varför. För jag vet inte om det finns något att berätta. Kanske hittar vi tillbaka till varandra framöver. Kanske inte. Jag stänger inga dörrar. Men det klickade aldrig riktigt som det kan göra ibland.
Nu ska jag njuta av min frihet ett tag. Återfinna glädjen i träning. Känna att jag vill. Och bara dra ut på sköna löppass på underbart vackra Frösön med sina nygröna vårfärger. Med fjällutsikt och snöklädda bergstoppar. I egna tankar. Jag och mina löparskor. Det är nog vad jag behöver just nu.
Va!? Gjorde du inte slut face to face? Haha.
Springa är överlägset tycker jag, på med dojjorna och ut bara, fast i Sverige under den mörka kalla årstiden är det väl befogat att gå på gym kanske. Vi har en granne som river en gymkedja, han är på oss jämt om att vi måste gå på gym. Vi bor ju i ett, tycker vi. (fast jag skulle behöva mer muskler)
Haha! Ja, fast mörkermånaderna här brukar jag hålla hus i inomhushall med löparbanor. Fantastiskt roligt att springa på. Varv efter varv efter varv efter varv efter… ja, du fattar. 😉
Du bad iallafall inte din bästa vän gå och göra slut åt dig, som var och varannan verkade göra på lågstadiet… Det var tider det!
Haha, det är sant. Men frågan är om det är bättre att bara låta det rinna ut i sanden? 😉
Åh, det är hårt, men det blir bättre sen. En får leva på de fina minnena sen, spara dem i hjärtat liksom.
Jag är all in på egen träning sen några år tillbaks (och ärligt talat så har det knakat lite de senaste åren, men nu är vi lite nykära igen) och har insett att det är det bästa för mig. Allra bäst i skogen.
Med sommaren brukar det komma en obändig lust att bara röra sig också tycker jag. Inlines, transportlöpning och cykling, lummiga skogsjoggar och svettiga grispass på gräsmattan med det som finns tillhands. Bästa ju!
Jag har tvärtom på sommaren Katta, då går träningen ner. Det blir fler utflykter, färre rutiner att rama in livet kring och där försvinner träningen tror jag. Ska göra ett nytt försök för 37:e sommaren i rad. Typ. Stockholm Halvmara 9 september lockar. Hänger du på?
Åh det där med att göra slut med gymmet. Vi var gifta i många år. Herregud, ett tag körde jag tio pass i veckan, som instruktör. Jag behövde inte ens ta ut skilsmässa, jag betalade ju inte för att träna 😀
Haha, lyckat där Daniela! Tio pass i veckan, det är nog vad jag gjort på Crossfit som helhet. Det senaste året. 😉
Hann ändå bli lite orolig där ett tag…
Don’t be, Linda!