Det blev en lång dag igår. Även om det inte var en galet tidig uppstigning så tar det ändå på krafterna att vara på resande fot. Inte mig emot alltså, jag gillar det, men man somnar också ovaggad när klockan tillslut blivit alldeles för mycket och man efter lite om och några men anlänt destinationen, ätit middag och bloggat.
Avresa på förmiddagen från Östersund och ett par timmar i en sömning lounge på Arlanda. Min andra A320neo på en vecka tog mig vidare till ett blött Köpenhamn (och en av mina favoritflygplatser). Ytterligare två timmars flygresa senare tog jag mark i Manchester. Och det där med incheckat bagage och Manchester är en ganska dålig kombination. I julas fick vi vänta två dagar på väskan. Idag gick det i och för sig snabbare men ändå, nästan en och en halv timme för att få bagage från flygplan till band är ganska sorgligt.





Fyra flygplatser. Tre flygresor. Massor av svävande på riktiga moln.
Och svävandet på moln fortsatte. Ni vet. När man kliver in på hotellrummet, drar bort gardinen och ser Old Trafford rakt utanför fönstret. Då svävar jag på moln lite till. Arenan var det sista jag såg när jag somnade. Och första jag såg när jag vaknade. Inga konstigheter.

Jag fick också möjligheten att kicka lite fotboll på taket av hotellet. Förvisso inte äkta gräs samt inomhus men jag kunde inte bry mig mindre. Det är nog det närmaste fotbollsspelande på Old Trafford jag kommer är jag rädd…


Manchester alltså. Idag är schemat tajt och det kommer att bli fotboll för hela slanten, i olika former och på olika platser. Som sagt. Det där med att sväva på moln…
Resan till England är en pressresa arrangerad av Visit Britain. Texter, synpunkter, åsikter och bilder är som vanligt mina egna.