Som den sjunde största fotbollsarenan i England tornar St James Park upp sig och sina takkonstruktioner så den syns gott och väl på långt avstånd. Och långa avstånd är det även på de högre etagen inne på arenan. På resan till Newcastle för ett tag sedan fick jag, förutom att gå på match, chansen till en tur bakom kulisserna på arenan. Både dagen innan match men även på själva matchdagen.
Alltså. Det är något speciellt med att känna förväntningarna i luften några timmar innan avspark. Att då få vara mitt i förberedelserna, känna lite på den välansade gräsmattan och se hur atmosfären gnistrar inne på arenan och utanför bland fansen…
Ja, man måste nog vara fotbollsidiot för att fatta tjusningen i det.
Den guidade turen dagen innan match tar oss först in i det allra heligaste. I hemmalagets omklädningsrum ligger tröjor och shorts prydligt upplagda på spelarnas platser. Det är lite showroom för oss turister (det vill säga – inga egentliga spelartillhörigheter, rummet är inte kittat för match och så vidare men mer om det senare) och det är fritt fram att fota varenda pinal om så önskas.
Jag tar dem på orden och är sist ut ur omklädningsrummet medan de andra redan vandrat vidare till bortalagets, i jämförelsen, skyffe. Där är det kalt, lyhört och litet. Det är verkligen ett hjärta av sten som designat det här rummet och det är väl så det ska vara. Bortamatcher ska inte vara en dans på rosor. Allra helst ska hemmafansens sånger gå rakt genom betongen, vilket de också enligt guiden gör. Med all önskad tydlighet.
Newcastle United har inte rönt lika stora framgångar som andra klubbar i England, även om man hade det egna händer säsongen 1995/96. Då hade de tolv poängs marginal ner till Manchester United på andra plats långt in i januari och den första ligatiteln sedan 1926/27 såg ut att vara på gång. Men, kombinationen onödiga poängtapp och ett United med Eric Cantona tillbaka från avstängning skulle visa sig vara det som krävdes för att tappa hela försprånget. När säsongen var slut hade United tagit hem ligan, fyra poäng före Skatorna från Tyneside.
Nästföljande säsong landade man också tvåa i ligan, då med en viss Alan Shearer i truppen. Och återigen bakom Manchester United. Sedan återkomsten till Premier League säsongen 1992/93 hade man placeringarna 3, 6, 2 och 2 vilket får ses som ett enastående resultat. De kommande åren blandades det och gavs på St James Park och klubben parkerade sig allt från 13:e till tredje plats, allt medan den där Shearer öste in mål. 2008/09 ramlade man tillfälligt ur Premier League en säsong, vilket också hände 2015/16.
Den här säsongen, när Premier League firar 25 år, är man alltså tillbaka i högsta divisionen och engelska fotbollens finrum. Lite som man förtjänar, om ni frågar mig.
På St James Park har det spelats fotboll sedan 1880 och Newcastle United har alltid spelat sina matcher här. Under åren som nya Wembley byggdes i London användes arenan för landskamper, plus att den var värd både för grupp B när England arrangerade fotbolls-EM 1996 och ett antal matcher i OS 2012. Idag rymmer den drygt 52000 åskådare, aningens färre än Anfield i Liverpool markant mindre än Old Trafford i Manchester.
Jag hade på den här rundturen möjligheten att se arenan både från sidan av planen, och samtidigt klämma lite på mattan, plus att vi åkte upp till de övre etagen. Fantastiska vyer över både arena och omgivningar och sitter man högst upp så ser man långt. Väldigt långt!
Mattan förresten, den ser nästan konstgjord ut men det är riktigt gräs till 97%. Enastående fin och inte en tuva att lägga upp bollen på så långt ögat når. Snäppet bättre än A-planen i Brålanda och Hovängen i Ås. Typ. Lite.
Matchdag på St James Park
Så blev det matchdag. Med ett VIP-kort runt halsen fick vi faktiskt komma in i hemmalagets omklädningsrum tre timmar innan match och då var det betydligt mer uppstyrt. Massagebänkarna var på plats, kylskåpet var fyllt till bredden med energidrycker, rätt kläder på rätt plats, spelarnas benskydd låg framme (och man undrar lite hur en del tänker när de har sina barn som motiv på benskydden…) och så var det så klart fotoförbud. Därför har jag inga bilder från just den här korta stunden där inne.
En bonus var att vi även den här dagen fick komma in till planen. Runt oss riggades det för fullt med kameror, planskötarna fixade det sista med mattan och vakterna höll koll på oss så att vi inte tog varsin boll och sprang ut på planen (för det hade kunnat hända, vet inte när jag var så infernaliskt fotbollssugen senast…).
Jag älskar verkligen atmosfären som omger en matchdag. Oavsett det är på puben bredvid arenan, i biljettköerna till arenan eller bakom kulisserna. Staff-människor som blandar sin spända förväntan med självsäker segervittring. Det går liksom att ta på det. Underbart!
Lördagsmatch. Avspark klockan 15:00. En av de mer klassiska hålltiderna både i England och för oss i Sverige som vuxit upp med Tipsextra, Superlördagar och numera Erik Niva i Viasat-studion. Newcastle och Stoke sprang in på planen och själv satt jag och kände atmosfären hela vägen in i märgen. Inget illa menat men stämningen här kontra de mer turistiga arenorna (Old Trafford inkluderad) är strået vassare.
Matchen – Newcastle mot Stoke
Newcastle tog ledningen efter 20 minuter. Atsu dök upp vid bortre stolpen och tryckte in bollen, på riktigt fint inlägg. Det dröjde sedan till 57:e minuten innan Shaqiri kvitterade med ett vackert skott från utanför straffområdet, hans första för säsongen. I den 68:e nickade sedan Lascelles via ribban in 2-1 till Newcastle, vilket också blev slutresultatet. Det finns ett sammandrag på Youtube, för den som vill se målen.
Det här blev, där och då, min sjätte Premier League-match och min tredje arena att besöka i England. Helt klart en av de bättre upplevelserna och det trots att jag såg United besegra Everton med 4-0 dagen efter. Dessutom fortsätter jag hålla förhållandevis högt målsnitt. 16 hemmamål och fem bortamål har jag sett live i Premier League, vilket ger ett snitt på ungefär 2-1 per match.
Jag tänker att jag fortsätter med det målsnittet även i framtiden. Och St James Park kan jag absolut tänka mig att återvända till. Oavsett om Newcastle spelar i Premier League eller Championship.
Resan till England var en pressresa arrangerad av Visit Britain. Texter, synpunkter, åsikter och bilder är som vanligt mina egna.
Kul läsning! Har själv varit på StJames park 2 gånger. Höst 14/Vår 15 jobbade jag i Ashington, o bodde på hotell i Gosforth strax utanför N. Jag o amerikansk kollega satt på hotellet en fredagskväll o pratade om helgplaner när hon sa att hon tänkte försöka se om det var match på G i helgen.. Vi kollade o det visade sig att Chelsea som inte förlorat på 21 omgångar skulle komma. Jag lyckades få tag på de 2 sista biljetterna bredvid varandra.. Vi kom precis när Chelseas spelarbuss kom o stod i folksamlingen o såg dem gå av.
Matchen var grym o Newcastles 3e målvakt fick chansen, en lokal förmåga..Newcastle vann med 2-1 till en gryyym stämning!
Andra matchen var våren 15, då Arsenal kom på besök..förlust med 1-2.. såå kul att höra kommentarer av tanter i kamelhårsulster o gubbar som i ”Mupparna” som sa ”You should have done that much earlier ” när en Newcastlespelare fällde sin motståndare o blev varnad.
Trivdes bra i Newcastle, o gillade mycket att åka runt i dubbeldäckare högst upp längst fram till Sunderland, Washington, Darlington, Middlesborough m.m… gillar även den härliga vyn runt Tynemouth, söndagsmarknaderna o att pubarna kan ha överraskande bra drinklistor :-). England är så mycket mer än London…
Tack för ditt fina svar Eva! 🙂 Ja, England är verkligen så mycket mer än London! Och fotboll i Newcastle kan jag absolut gå på fler gånger, härlig arena och atmosfär som kanske inte fås på de mer ”turistiga” fotbollsplatserna i England. Och vilka matcher du valde sen, kul! 🙂
[…] Läs mer: St James Park inifrån, utifrån och matchdag […]
[…] inspiration längs vägen tänker jag ändå är bra för sinnet. När jag nu har pratat om Premier League så kör jag ett brittiskt tema så här på världsturismdagen. Ljuva minnen från mina senaste […]