Bil på Balkan – hyra själv och åka taxi

På vår roadtrip på Balkan i somras valde vi lite olika alternativ för att ta oss runt. Tre länder skulle besökas under tolv dagar och massa mil skulle behöva avverkas för att få ut det vi ville. Med det sagt var inte tanken att hetsa runt, utan att hitta bra sätt för att kunna uppleva resan i ett rimligt tempo. Vi kan, med facit i hand, konstatera att det där med bil på Balkan blev ett lyckat val.

Förbokad taxi

Resan på Balkan började på Dubrovniks flygplats, där vi direkt efter ankomst åkte till Kotor i Montenegro. Eftersom vi planerade att stanna fyra nätter i Kotor, och utan några större planer på att röra oss utanför stan, valde vi bort hyrbil dessa dagar. Istället hittade vi en taxifirma som vi bokade hemma i Sverige.

På flygplatsen i Dubrovnik stod sedan vår chaufför och väntade. De åtta milen från flygplatsen till Kotor avverkades på drygt två timmar, vilket kan låta ganska länge. Då ska det klargöras att det inkluderar både gränspassage med passkontroll och slingriga 50-vägar runt Kotorbukten. Vår chaufför berättade att det kan ta betydligt längre tid än så, framförallt gränspassagen.

Efter våra fyra nätter i Kotor skulle vi ta oss tillbaka till Dubrovnik. Vi tittade här på buss men konstaterade tillslut att de som gick vår resdag både var fullbokade och inte särskilt smidiga. Därför anlitade vi samma taxifirma, som smidigt tog oss upp till Dubrovnik igen.

För de här två resorna betalade vi drygt 90 EUR per enkelresa, vilket alltså slutade med taxikostnad på ungefär 1800 svenska kronor tur och retur. Då hade vi egen bil och var två vuxna och två barn.

Lyxen med egen bil

För att hantera nästa etapp på vår resa, från Dubrovnik till Split, via Sarajevo, valde vi att ha en helt egen bil på Balkan. På flygplatsen i Dubrovnik hämtade vi ut vår hyrbil, en Nissan Qashqai, som vi rullade över gränsen till Bosnien och Hercegovina med. Ett otroligt smidigt val där vi själva kunde styra och ställa med vägval, tider och annat.

Resan gick efter Sarajevo vidare mot Mostar, där vi stannade en natt, och sedan ut till den kroatiska kusten och slutligen Split. Eftersom Split var hemreseort återlämnade vi bilen på flygplatsen och vi klarade oss galant utan den de sista dagarna. Vi gjorde till exempel en båttur till Brac och åkte Uber om vi behövde ta oss längre sträckor inom stan.

Även själva bilen var vi mycket nöjda med. Dels gick den väldigt bra, drog inte nämnvärt mycket soppa och så hade den panoramafönster som tak. Mycket tacksamt för alla utom mig som körde, när vi åkte på de mest kuperade vägarna och klipporna hängde ut över vägarna.

Dessutom hade den en 360-graderskamera för parkering, så man verkligen kunde se varenda vinkel och vrå när man backade eller parkerade. Det var första gången jag testade en sådan. Definitivt inte sista.

Vägarna på Balkan

Att ta sig runt med egen bil på Balkan är verkligen en varm rekommendation. Visst var taxiresorna till och från Kotor smidiga men friheten med hyrbil ska inte underskattas. Även om det inte var några jätteskillnader mot att köra hemma så är i alla fall jag alltid mer på min vakt när jag kör utomlands. Det är inte så att jag är sugen på att tjafsa med ordningsmakten. Kanske allra minst i Bosnien, då vi på förhand hört både det ena och andra. Vi blev också stannade i en poliskontroll. Där dödades varenda fördom av en trevlig polis som önskade oss en fortsatt bra resa!

Viktigt att tänka på är att ha koll på alla bilens papper vid de olika gränspassagerna, utöver passagerarnas pass. De kändes väldigt noggranna med det. Vi fick också betala 50 EUR extra till hyrbilsfirman i Dubrovnik för att ta bilen över gränsen till Bosnien Hercegovina. Ska ni hyra bil så rekommenderar jag varmt att få klartecken kring alla papper och att de finns med när ni startar hyrbilsresan.

Vägarna varierade. Det var allt från sprillans ny motorväg utanför Sarajevo (som inte ens bilens GPS kände till) till slingriga bergsvägar i Sutjeska National Park. Motorvägen på kroatiska sidan, från gränskontrollen på väg A1 och norrut på E65 var i bästa tänkbara skick.

Sista milen mot Split valde vi att åka av motorvägen för att få en mer naturskön upplevelse längst kusten, vilket också infriades med råge. Må så vara att det tog betydligt längre tid men ack så vackert det är!

Bil på balkan – hiss eller diss?

I slutändan landade hyrbilsnotan på cirka 5000 svenska kronor, då är självriskeliminering och soppa inkluderad. Drygt en tusenlapp om dagen med andra ord. Det går säkerligen komma billigare undan med en mindre bil men med tanke på att vi var fyra personer och skulle köra ganska långt så ville vi inte kompromissa. Ett klokt val tycker vi.

Bil är frihet, inget snack om saken, och för att kunna lägga upp en smidig resa så skulle jag absolut göra om samma sak igen. Är det korta och enstaka resor som gäller skulle jag dock absolut överväga taxiresor. Vi testade exempelvis Uber för att ta oss runt i Split ett par gånger. Enkelt, billigt men också skiftande kvalitet på fordonet som man får.

Kort och gott – egen bil på Balkan blev en solklar hiss för oss!

Här ser ni vår rutt under de tolv dagar som vi spenderade i tre olika länder. Plus en nöjd jag när bilen är återlämnad på flygplatsen i Split.