Redan innan december kickade in var jag helt inställd på en lite lugnare månad. Det kanske låter motsägelsefullt, eftersom det här är en period när det känns som att merparten av samhället stressar ihjäl sig i jakten på den perfekta julen. För min del skulle det bli en resfri avslutning på året. En tid för att komma ifatt saker som fått släpa, efter en intensiv höst.
Det gick bra. Jag jobbade, gav flexkontot lite kärlek och bokade upp så många träningspass jag kunde och hade tid till. En av veckorna blev det fem pass, en annan fyra. Det som fått stå tillbaka är långlöpning men jag har å andra sidan kört mycket puls, vilket förhoppningsvis hjälper till nu när löpningen ska återupptas i januari. Göteborgsvarvet i maj, ni vet.
Månaden inledde jag med att medverka i Att resa-podden. Där listade jag mina då bästa resor och pratade även lite om att resa till Zanzibar. Jag hängde också på Jamtlis julmarknad en sväng, ett stående inslag när mor är på besök i Östersund. Kallt, vackert och gemytligt. Jag skrev om resebloggarnas bästa tips om London vilket förmodligen slutar med att jag själv åker dit i februari. Och så summerade jag årets alla hotell som jag bott på.
En lördag i mitten av december knackar det på dörren. Det är ena grannen som, med en blick jag inte glömmer i första taget, undrar om jag har hört om skärmflygaren som kraschat och omkommit vid tävlingar i Sydafrika. Ett par minuter senare sitter jag och stirrar med tom blick på skärmen. En leendes Larsa på bilden, men som också bekräftar det värsta tänkbara.
Vår käre granne och vän kom aldrig hem från Sydafrika. Han gjorde det han älskade ända in i det sista men lämnar också ett tomrum efter sig.
December och tillvaron blev, efter det här, inte riktigt sig likt. Många tankar, tårar och funderingar. Fast livet går ju vidare, hur krasst och kallt det än må låta.
Vi inledde julhelgen med en hotellnatt i Östersund och kopplade bort hemmastök, städning och annat oviktigt. Julafton firade vi själva hemma i Skärgår’n. Sedan fortsatte mellandagarna med skidåkning i Åre, träning, promenader, jobb och fotorundor i vackraste vinter-Jämtland.
Tack december, du blandade och gav. Och jag fick en stunds återhämtning och tid för reflektion. 2017 är över och det har blivit tolv månadssammanfattningar under året som gått, ett koncept som jag tar med mig in på det nya året. Det är bra att själv få blicka tillbaka lite och klura på vad som faktiskt har hänt de senaste veckorna. Plus att det fungerar som en bra sammanfattning för er som inte är inne varje dag.
I övrigt då. Jag har nästan gett upp tanken på att det ska bli en lugn vinter och vår utan tänker mest att jag gör det som jag vill göra. Det innebär en ny WinterWorkation i Åre, en resa till Mauritius, förhoppningsvis massa skidddagar och så en resa till Färöarna framåt mars.
Men det tar vi då.
Hoppas ni får en bra start på året!
Livet, det är ofta så mycket som ingår i det?. Beklagar din grannes olycka och saknaden av din vän.
Dina resplaner än så länge låter så himla bra?
Tack! Ja, livet kommer med en del som inte går att styra över. På gott och ont.
Ja, resplanerna känns stabila. Går säkert att utveckla på något sätt också. Är ju bara spikat fram till mars än så länge. 😉
Så oändligt sorgligt med olyckan och förlusten! Beklagar verkligen. Ja, det ställer onekligen allt på sin spets när något sådant här händer. Håller själv på att resa mig efter förlusten av min far i oktober.
Bra ändå med fina dagar på hemmaplan. Det ser också ut som om du kommer att få ett fint reseår 2018! Själv har jag hittills ”bara” bokat en enda resa men längtar som en tok.
God fortsättning!
Ja, det var riktigt sorgligt och jag har nog fortfarande inte tagit in det. Han är ju fortfarande bortrest? Det där med att förlora sin far lär ju också sitta i ett tag, beklagar verkligen den förlusten.
Vart går din bokade resa? Old lovely New York? 🙂