Från den ena paradisön till den andra

Torsdag strax efter lunch och det orange-vita planet lättade från Åre Östersunds flygplats. Jag är återigen på flygande fläng och bara några veckor efter besöket på paradisön Mauritius har jag dragit iväg till en annan paradisö. Solen skiner genom gardinen på mitt åtta kvadratmeter lilla hotellrum, det verkar vara runt 10°C ute och fåglarna kvittrar sådär vårigt som bara fåglar kan.

Vem har sagt att inte Storbritannien kan vara en paradisö? Well, för mig är det det. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det är något. Något.

Jag har alltså tagit mig till London, för en till stor del improviserad helg på egen hand. Jag bokade hotellet efter passkontrollen i Östersund igår. Den nivån av improviserad resa är det. Dessutom är det här mitt femte (!) besök på ön inom loppet av 58 veckor. På tal om att inte kunna sätta fingret på vad det är riktigt.

Fast vänta lite nu, var det inte igår kväll som Östersunds FK mötte Arsenal i Europa League? Jo. Men det var ju i Östersund? Ja? Hur jävla dum får man vara som då lämnar stan och åker åt motsatt håll?

Ja, jag vet. Frågorna är befogade när jag ändå ser mig som en fotbollsälskare. Men jag har mina skäl.

EasyJet flyger säsong mellan London Gatwick och Östersund, varje söndag från december fram till mars-april-någon gång. Under veckorna för dubbelmötet Östersund-Arsenal har de satt in extraflyg på torsdagar. Jag hittade biljetter till London när matchen skulle spelas i Östersund och priserna var så klart därefter. När jag inte behöver lägga mer än tusen spänn tur och retur så bokar jag gladeligen. Nästa vecka, när returen spelas på Emirates i London, kostade samma resa nästan 5000:-. Det är så man maxar reskassan på bästa sätt, om någon undrade.

Well. Jag fick se matchen på Jämtkraft Arena i alla fall. Min primära tanke var att åka ut till Arsenal-hoodsen och titta men tiden rann i väg. Så istället för att lägga en halvlek på att åka tunnelbana dit och den andra halvleken på att hitta rätt pub så slog jag mig ner i hotellkvarteret istället. Det var en mycket suspekt känsla att sitta på en pub i London, se en direktsändning från Jämtkraft Arena och höra folket runt mig prata om ”Ostersunds”.

Det var nästan så att jag ville ställa mig upp och skrika…

”Jag har gjort ett frisparksmål på den arenan! Mot Ytterhogdal i cupen 2010! La bollen över muren och otagbart för målvakten, det var så jävla snyggt!”

Jag gjorde det inte. Någon hade säkert kontrat med…

”Ja, och du slet ju typ korsbandet där också, tre år senare.”.

Östersund torskade med 3-0 men jag tycker inte att de ska skämmas. Visst, det var inte det ÖFK som jag trodde jag skulle få se med sin offensiva charm men för att kunna vara offensiva måste man ju få låna bollen också.

Förresten. Ett par-tre premiärer blev det för mig igår, på tal om ingenting. Första gången jag flög utomlands direkt från Åre Östersunds flygplats. Första gången som jag flög med EasyJet. Första gången på Gatwick. Det kommer en tripreport på det, precis som vanligt.

Well. Friyay i London och min första plan är frukost. Och en mugg kaffe. Sedan är jag redo för Dryden Street. Jag har väntat på det i fyra år. Det kommer en rapport om det.

Också.