Test: Osprey Hikelite 18 – en vän på dagsturen

I höstas skrev jag ett inlägg om prylförändringens tider. Jag var inte bara på jakt efter ett nytt mindre kamerahus utan också en ny väska att ha på ryggen eller axeln, både vid resor runtom i världen så väl som på äventyren hemmavid. Där och då var jag mest inställd på en axelremsväska men för mer äventyrliga etapper så finns det ju egentligen inget som slår en välsittande ryggsäck. Det är sedan gammalt. Passande nog hörde Osprey av sig strax innan min resa till Färöarna och undrade om jag ville klämma lite på deras nya Hikelite 18.

Så klart. Om det här kan få mig att fatta det slutgiltiga väskbeslutet så är jag absolut öppen för att testa och recensera ett exemplar. Efter några dagar landade så en kartong på posten och ur denna packade jag dels upp en Bacca Blue-färgad Hikelite 18 men också en kamelpack, i form av Hydraulics LT 2.5L Reservoir.

Det sistnämnda är alltså ett vätskesystem som sätts i ryggsäckens innerfack, följt av en slang och munstycke som gör att jag enkelt alltid har tillgång till vatten (eller vad man nu väljer att fylla den med). Jag har aldrig testat det förut så nyfikenheten var så klart stor.

Vad är Hikelite 18?

Nyheten Hikelite 18 är en lättviktsväska från Osprey, ämnad för dagsturer. Den kommer bland annat med en ventilerande ryggpanel, löstagbart regnskydd, elastiska sidofickor, fäste för vandringsstav och ett innerfack för vätskesystem. Den finns i ett antal olika färger och den som landade hos mig hade alltså färgen Bacca Blue. Helt opackad väger den i det närmaste ingenting.

En väska behöver egentligen testas lite mer över tid. Så, när resan till Färöarna var över tog jag med den både till min tvådagarsresa till London, en fjälltur häromveckan plus det vardagliga användandet till jobbet och träningspassen. Det är egentligen inte heller tillräckligt. Jag har ju exempelvis inte hunnit upptäcka något slitage på den här korta tiden. Det kan vara bra att veta inför fortsatt läsning.

Hikelite 18 på dagsturen

På Färöarna gjorde vi några enkla dagsturer och ner i väskan åkte lite extrakläder, fika och även mitt kamerahus i form av en Canon EOS 7D med 24-105-objektivet monterat. Väskan sväljer mer än man kan tro och lossar man lite på spännena på sidan så rymmer den ännu mer. Packar man inte väskan full så faller toppen ihop lite, vilket syns på bilden ovan, men det är en detalj jag egentligen inte borde bry mig om.

Väskan har spännen både för midja och bröstkorg och sitter båda fast så känns väskan både tajt och följsam med mina kroppsrörelser. Den sitter stabilt och rör sig minimalt. Riktigt skönt.

Slang och munstycke från vätskesystemet kommer ut i väskans topp och löper sedan längs bärremmen på framsidan. Det sitter en magnet på slangen så att den ska kunna gå att fästa någonstans. Jag hittade dock inte riktigt var, vilket gjorde att slangen hängt löst och dinglade.

Det som jag återkommande har noterat med Hikelite 18 är hur, ursäkta uttrycket, jävla skönt den sitter på ryggen! Den ventilerande ryggpanelen med sitt nät sitter perfekt. Nätet ligger mot ryggen men själva väggen av ryggsäckens insida kommer bort från ryggraden och lämnar en strimma luft mellan mig och väskan. Jag har nog aldrig testat en väska förut som lämnat så få spår av ryggradssvett efter ett par timmars vandring, och då svettas jag ändå relativt enkelt och mycket. Nu har jag förvisso bara testat väskan under årets kyligare perioder, det ska så klart noteras.

Hur fungerar den på ett citybreak?

Efter Färöarna bar det av till London och här skulle jag resa med enbart handbagage under tre dagar. Jag packade ner några extraplagg utöver det jag hade på mig, toalettartiklar, en 13″ MacbookPro, laddkablar till mina prylar och lite annat smått bös som måste med. Systemkameran lämnades dock hemma. Väskan fylldes utan problem men jag hade nog kunnat få ner lite till om jag bestämt mig för det.

När Hikelite 18 är fullpackad så tar den ändå inte upp nämnvärd plats. Jag föredrar den nästan fullpackad för då håller den formen. Att, som jag gärna gör, placera den på golvet när jag flyger var inga som helst problem. Det fanns fortfarande gott om benutrymme, i alla fall på den SAS A320neo-maskinen jag flög i.

Återigen. Att ha den här väskan fullpackad på ryggen är en angenäm upplevelse. Den vägde mer till London än på dagsturerna på Färöarna (runt 6-8 kilo kanske) men det var ändå inga problem att kånka runt den. Bröst- och midjebältet bidrog till att den verkligen satt på sin plats.

Den är för hike – inte för dator eller kamera

När jag är ute och flänger kånkar jag oftast på kamerautrustning. I de flesta fall ett Canon-system med en-två gluggar. Ibland kör jag en lite mindre Sony-kamera men det jag har konstaterat i båda fallen är att det här inte är en kameraväska. Det visste jag ju sedan innan men just avsaknaden av dedikerade fack gör att kamerahusen får skvalpa fritt i väskan. Det kan vara bra att tänka på om man har prylar av den sorten.

Lika lite som den är kameraväska, lika lite är den en datorväska. Det finns inget dedikerat fack för en bärbar vilket gör att den får samsas om utrymmet med alla andra prylar i väskan. Har du alltså tagit upp datorn så kan det bli lite bökigt att få ner den igen då den inte har någon given plats. Har man en ganska tunn och liten dator, säg en nyare Macbook 12″, så går den precis ner i facket där vätskesystemet har sin plats. Där får min nuvarande MacbookPro 13″ inte plats alls.

För- och nackdelar i mina ögon

Nu har jag alltså använt väskan i ungefär två månader. Några dagsturer på fantastiska Färöarna. En handbagageresa till London med jobbprylar. En skidtur i Jämtlandsfjällen en härlig vårvinterdag. Plus vardagen med matlådor och träningskläder till och från jobbet.

Den återkommande, och kanske viktigaste känslan, är ju ergonomin. Ryggpanelen är fantastisk och jämfört med andra väskor som jag äger och har ägt, som ska ha ventilation längs ryggen, så är ju det här som natt och dag. Till fördel för Hikelite 18 alltså. Som förstagångsanvändare av en Osprey-pryl (sist på den bollen?) är jag helt klart imponerad. Kvalitetsmässigt har jag inte, under min förvisso ganska korta användningstid, hittat något att anmärka på.

Det som jag då däremot måste slå ner på, men som egentligen blir lite fel eftersom väskan inte är gjord för ändamålet, är ju användandet som dator- och kameraväska. För mig blir det här alltså inte en optimal väska att ha som handbagage när jag ska ha med mig dator, kamera eller båda delarna. Det går så klart om jag vill men det är inte optimalt, så här får jag ju överväga fördelar och nackdelar.

Fast, frågan är vad en axelremsväska med dator- och/eller kamerafack gör bättre. Visst, en sådan har plats för prylarna men den är också helt värdelös när det kommer till ergonomi efter några timmars vandring i valfri storstad. Att ha en axelremsväska för urbana miljöer på fjällturer är helt och hållet uteslutet.

Det jag också kan sakna är ett innerfack med dragkedja. Det finns ett ytterfack men i folktäta miljöer, där oärligt folk snabbt kan öppna och stänga ett sådant fack utan min kännedom, så lägger jag helst inte värdesaker där. Då får de i så fall skvalpa löst i stora facket och då blir det ju i slutändan prylkaos. Jag gillar inte prylkaos.

Slutkläm – prisvärd eller inte?

För ryggsäcken får man i dagsläget ge cirka 800 SEK. Utifrån vad en får i form av kvalitet och ergonomi så är det här ett bra köp, inga som helst tvivel på det. Bygg ut med vätskesystemet för 400 SEK så är dagsturen räddad. Skippar man vätskesystemet så går innerfacket att använda för en mindre bärbar dator eller surfplatta, vilket kan vara till hjälp på jobbresan.

Men, det är för dagsturer den är gjord och det är där den kommer till sin rätt. Utan tvekan är det här en bra produkt, fast jag vet fortfarande inte om det är den ultimata lösningen för mig.

Väskan från Osprey är ett pressutskick. Text, bilder, synpunkter och åsikter är mina egna om inget annat anges. Mer information om Hikelite 18 finns på Ospreys webbplats eller hos återförsäljare.