En oktobervandring till Bolagen (men inte så mycket till utsikt)

Vi hade spanat på turen ett flertal gånger, men alltid valt någon annan av de hundratals leder som finns i Funäsfjällen. Nu har ju alternativen i och för sig inte gjort särskilt ont. Alls. Vi har gjort allt från Lill-Skarven, Svansjökläppen och Ormruet till Gruvturen, Anåfjällets olika toppar och baksidan av Funäsdalsberget.

Men så en dag tidigare i höst satte vi vår vandring till Bolagen i verket. Rätt dag? Ja, om man vill vara själv på fjället. Dock inte helt optimala förutsättningar om man vill se fjällvidderna åt kompassens alla håll. Eller ens se något alls. För här uppe ovanför Tänndalen låg molntäcket så lågt att vi nästan fick ducka för att inte slå våra huvuden i taket. Vi såg knappt till andra sidan sjön, när vi efter fyra kilometers promenad i friska oktobervindar väl kommit fram. Och det kändes nästan mer som en disig dag i Bohuslän än på en av Härjedalens vita fläckar på mobiloperatörernas täckningskarta.

💡 Vandra till Bolagen från Hamra

📍 Väster om Fjällnäs (Google Maps)
💸 Betalparkering
🚶‍♂️ 8 km tur och retur
👨‍🦽‍➡️ Steniga/trixiga stigar
🛋️ Kombinera med Big Bench

Sjön Bolagen i Tänndalen

Bolagens väglösa land

Bolagen, ja men så heter den lilla fjällsjön på höjderna strax väster om Fjällnäs. Det är väglöst land så på sommaren är det till fots som gäller om man vill ta sig fram hit. Det går flera leder till sjön och vi valde den som startar vid fjällparkeringen ovanför Hamra (Google Maps).

Från parkeringen är det fyra kilometer enkel väg fram till sjön. I soligt och fint väder är det inga problem att navigera sig fram bland stenar och terräng i månlandskapet. I ett molntäcke som ligger strax ovanför mössan är sitsen en lite annan. Klockan fick bli navigatorn när stigarna delade på sig, eftersom mobiltäckningen blev obefintlig så fort parkeringen försvann bakom krönen.

Tillslut så. Leden tar oss fram till en privat liten stuga strax ovanför sjön. Vi ser vattnet en bit ner. Men knappt andra sidan. Definitivt inget av Norge, som vi ändå vet är bara ett par kilometer bort. Bakom en vägg hittar vi lä. Vindarna hittar ändå in och det blir en bitig upplevelse att äta bullarna vi köpt med oss.

Fast ändå. Det är ju en egen upplevelse att vandra runt i fjällandskapet så här. Helt själva. Alltså inte en människa mötte vi. Men så är det väl inte direkt högsäsongsträngsel i Tänndalen heller, en blåsig oktoberdag när det krävs aningens mer än bara gott humör för att ge sig ut. Och ja, vid det nedgångna huset halvvägs till sjön övervägde vi faktiskt att vända tillbaka och åka hem till bastun, soffan och en sprakande kamin. Men det gjorde vi inte och tänk, det är vi ändå glada för. Som vanligt efter en semibitig naturupplevelse.

Bolagen var det. Och den turen kan vi göra om. Men då kanske vi, trots allt, väljer en härlig sommardag med bättre sikt än ett par hundra meter.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.