Den ryske mannens nakna överkropp

Vi kommer från det som i mitt tycke kan ha varit en av de bättre platserna som jag besökt på denna jord. Ja, jag vet. Det är stora ord men lugnet vid Tamarina gjorde verkligen ett fabulöst intryck på mig. Så vackert. Så avslappnat. Så ärligt. Inför sista natten på Mauritius byter vi sida av ön. Från västkusten till östkusten. Från Tamarina till Blue Bay. För att slippa kliva upp mitt i natten för att hinna med flyget hem.

Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa bokas lite i all hast samma morgon som vi lämnar Tamarina. Läget är perfekt, en kvarts bilresa till flygplatsen. Priset är okej. Middag ingår. Några recensioner läser vi aldrig men bilderna vi får fram ser bra ut. Jag menar, om jag visar er en av mina egna bilder därifrån så skulle ni också tycka att det ser ut som paradiset, där man kan stanna en hel semester. Som the shit (”bra” alltså). Så här.

Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa

Fast. Det var mer shit. Pure shit. Utan ”the”.

Efter tre omprogrammerade nyckelkort, onödigt långa köer vid receptionen och ett ganska ointresserat bemötande kommer vi tillslut in på hotellrummet. Ett kalt inrett rum på andra våningen, utsikt i en trädkrona och lyhört som om korridoren, grannarnas rum och vårt eget är ett och samma.

För att inte tala om toaletten, som i det närmaste är samma rum som resten av rummet. Jag har sett det titt som tätt på diverse hotellrum i olika delar av världen och jag ställer mig lika oförstående varje gång. Det kan inte vara en normalt fungerande mänsklig person som på allvar tycker att det är en bra lösning med glasdörr till utrymmet med keramikfåtöljen.

Älskling, kan du gå ner och läsa lite tidningar i lobbyn en stund är du snäll?

Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa
Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu (som sedan gick ner i lobbyn…)

Efter en kort rundvandring i egen regi känner vi oss bekanta med hotellområdet. Det är inte så mycket att se. Restaurangen, stor som en inomhushall för fotboll, borde rimligtvis kunna servera oss mat (mot betalning så klart) men icke. Lunchen är avdukad och nästa gång det blir något ätbart i lokalerna är till middag.

Fast… nej. Men… nej. Alltså… nej. Det finns pannkakor att äta borta vid poolen får vi reda på. Killen i personalen pekar mot ett ställe, 25 meter bort, bredvid solstolarna där folk sitter och röker. Vi kan nog allihop se att det är stängt, igenbommat och folktomt men jodå, där finns det att ta.

Det finns det så klart inte. Men han blev ju av med oss.

Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa

Runt hotellets ägor finns det en promenadstråk att vandra. Delvis strand, delvis gångväg. Och här hittar vi faktiskt hela områdets största fördel. Det är inte direkt av ondo att bo granne med flygplatsen. Tycker jag. Det må låta en hel del när South Africans A340-kärra lyfter mot Johannesburg, eller Emirates A380 drar iväg mot Dubai, men det är en grymt mäktig känsla när de här vackra sakerna befinner sig inom fri sikt nästan så fort de fått luft under vingarna.

Emirates A380 South African A340

Efter att ha vridit huvudet ur led i jakten på några bra flygplansbilder samt haft en diskussion med en väldigt upprörd strandförsäljare, så bestämmer vi oss för att svalka oss lite i Indiska Oceanen. Och faktiskt, mot all förväntan, är det helt okej snorkling här. Inte särskilt långgrunt plus några tacksamma rev att simma kring. En bit ut ser vi en kvinna testa SUP och ja, det ska jag också ge en chans framöver.

Strandförsäljaren förresten. Efter att jag blev utskälld på Zanzibar, då jag försökt avfärda en försäljare innan han ens kom fram till oss, tänkte jag ta till mig den lärdomen. Så. Vi pratade en bra stund om ditten och datten, innan han tillslut visade sina produkter. Vi tittade nyfiket på dem innan vi sa tack men nej tack. Han gick. Och kom tillbaka. Upprörd. Mycket upprörd. Vi hade spillt hans tid. Vi borde ha avfärdat honom direkt. Då hjälpte det föga att jag i all välmening inte avfärdat honom direkt, eftersom jag blivit utskälld för det en gång tidigare.

Hur fan ska en göra egentligen? Vem skriver en guidebok på ämnet?

SUP på Mauritius Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa

Snorkling på Mauritius
Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu

Mörkret faller över Blue Bay och Mauritius östra kust denna vår sista dag på paradisön. Nyduschade på rummet ser vi fram emot middag, kanske lite efterrätt också för att fira en riktigt fin vecka på en helt underbar ö.

Ljudnivån i matsalen har passerat sorl-nivån och klientelet är högst blandat. Barnfamiljer varvas med par, både äldre och yngre. Och så den ryske mannen som kommer ner i matsalen. Som slår sig ner vid bordet en bit bort, med övriga familjen.

Endast iklädd badshorts och flipflops.

På något sätt summerar det här korta, men ändå, ögonblicket hela vistelsen på Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa. Ett all inclusive i all sin mediokra prakt, långt ifrån de fyra stjärnor det utger sig från att ha. Ett slitet hotellkomplex där det tar en halvtimme att få ett fungerande nyckelkort till rummet. Där opersonligt bemötande är standard. Med middagsköer av hungrande gamar som roffar åt sig mer än de kommer orka äta. Där barnen skriker på glass när de redan fått mer än de behöver. Där det verkar vara okej att vara ryss och komma till middagen med bar överkropp och ställa sig i matkön.

Jag gillar det inte. Alls. Det handlar inte om att vara resesnobb eller dylikt utan att jag föredrar en lugnare och mer tillbakadragen plats. Med personlig och ärlig service, där min vistelse är i fokus utan att jag för den delen är ständigt påpassad. En plats där personalen hanterar denna hårfina gräns på ett förstklassigt sätt.

Det är väl därför jag föredrar ställen som Tamarina Golf & Spa Boutique Hotel och inte Le Peninsula Bay Beach Resort & Spa eller liknande. Hur nära flygplatsen det än må ligga.

8 KOMMENTARER

  1. Ser stora fördelar i de all inclusive-hotell som kräver proper aftonklädsel vid middagsserveringen, hittills har jag inte drabbats utav halvnakna ryssar (eller andra nationaliteter) vid middagen på sådana… 😉

    Toaletter på hotell däremot. Det är nästan ett helt bloggämne i sig. Så många märkliga varianter man upplevt…

    • Ytterst många märkligheter ja. Men vad gäller klädsel. Det var ju faktiskt en stor fördel med en all-inclusive som vi var på för några år sedan (men som många inte tänker på att det är en AI) – kryssning. Men där var det proper klädsel till middagen. Riktigt kul, och framförallt fint så klart!

  2. Haha! ser verkligen ut som ett hotell fail. Får se om jag åker tillbaka till MRU i sommar, är sugen på halvmaran där men då blir det Radisson 🙂 riktigt nice hotell!

    • Ah, vi bommade uppenbarligen Radison. Tänkte ju mest ”bo klart” MRU sista dagen men ja, nej, alltså. blev inte så lyckat. Fast en halvmara där nere lite ju intressant. Hyfsad värme? 🙂

  3. Alltså du behöver inte be om ursäkt med ”jag är inte resesnobb”. Jag är väldigt gärna en resesnobb om det ordet innebär en person som vet vad god service innebär.
    Jag är just nu på mitt livs första AI i Italien, en charterhotell som jag fått genom ett samarbete. Och jag förvånas hur låg servicenivån är. Motför alla andra hotell jag bott på i världen typ.
    Varför köper folk det här? Vet de inte om hur resten av världen ser ut? Eller tycker de att det är bra?
    Så många frågor och så få svar.
    Men den där guiden hur man hanterar strandförsäljare, den ska jag ta mig fasen skriva! 🙂

    • Ja, skriv den! Jag vill veta!

      Och jag tror inte att många tänker på att det finns bättre alternativ utan går väl mer på ”så få klick som möjligt så att bokningen blir enkel”.

  4. Försäljare är ett ämne för sig, en svår nöt att knäcka. Men en ”glassdörr” i värmen skulle jag vilja se och jag håller med att glas(s)dörrar är ett satyg. Förlåt, kunde inte låta bli, det lät så kul med glassdörr.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.