Återuppståndelse och Varvet-pepp (till sist)

Jag vet inte riktigt varifrån det har kommit men jag är inne i ett städmode. Både rent praktiskt som digitalt. Det var inte enbart reflektionerna från soffan i onsdags som grundade det. Tankarna har processats ett bra tag och fortsätter att göra det. Jag är ju vän av ordning och vill ha koll men det har lackat lite de senaste månaderna.

I helgen körde jag vidare med röjandet, den fysiska varianten, efter att febern lagt sig och jag återuppstått. Känslan i att få skitsaker gjorda är så jävla skön. Jag stod till och med och putsade tangentbordet. Med tops och handsprit. Och tänk att det till och med kan vara befriande att släpa ut de nyss avhängda vinterdäcken och göra rent dem. Grundligt. Jag har nog aldrig gjort det så här bra förut.

Men shit, de blev riktigt fina och det är de ju värda efter lång och trogen säsong. Plus att de kommer blänka framåt oktober när verksta’n hänger på dem igen.

Verksta’n förresten. På tal om Volvo. Det har skiftats däck nyligen och medan en mer lämpad person gjorde jobbet så passade vi på att provsitta nya XC40. Alltså. Den är ju ganska fulsnygg måste jag medge. Gillar de lite spejsade linjerna i den och så klart Volvos nya interiör. Borta är det superhemliga facket bakom floating console (som finns i vår V60, gamla V40 med flera) men så klart har de fått dit ett annat, dock inte lika hemligt, fack i mittkonsolen.

Jaja. inget är väl perfekt. Sedan vete tusan om det är en bil om man vill sänka befintlig månadskostnad. Inte för oss i alla fall…

Framåt skymningen fick jag också frågan om jag ville hänga med på en kort kort kort fotosväng med en stilla Storsjön, dimma och skymningsfärger. Alltså. Ja. Det var ett bra initiativ från broderskeppet så vi stack bort till nya bostadsområdet Mose Backe på Frösön och rullade hela vägen ner till sjökanten.

Vackert område det där, de som smäller upp ett hus på höjderna kommer ju få helt frikkin’ magiska solnedgångar på sommaren. Och det kan de ju trösta sig med när solen inte ens orkar upp över bostadsområdet under den andra halvan av året.

Fast som sagt. Sånt här kan man leva på länge. Länge.

Måndag. Ny vecka. Göteborgsvarvetvecka. Som jag längtat! Jag är frisk igen och ska ladda inför lördagen. Dra ner på kaffemängderna. Sova mer. Köra ett lugnt löpteknikpass på tisdag, helkroppsmassage och ett fyspass på onsdag och sedan tänker jag nog vila de återstående dagarna. Då chockar jag förhoppningsvis inte igång kroppen direkt med halvmara efter krasslighet tänker jag, utan har ett par timmars pulshöjande aktivitet innan.

Lite fundersam dock. Jag har inget tidsatt mål. Kanske måste ge det en fundering också. Eller så kanske man inte måste ha det? Fast jo?

Så ligger livet. Fler som ska springa Varvet på lördag?