3 dagar på Färöarna med bil – här är vår weekend!

Innan vi åkte över till Färöarna i mars så satte vi oss ner och skissade på en tänkbar färdplan. Dels för att hitta lämpliga platser att åka till (ett ganska litet problem, snarare får man välja och vraka) men också för att underlätta logistiken på plats. Den här gången var vi dessutom fem i sällskapet och då blir det ju några viljor som ska fram.

Vi skulle landa på Färöarna en fredag vid 12:30, bo alldeles i närheten av flygplatsen och sedan lämna öriket följande måndag vid 13-tiden. Det innebar två och en halv dag att spendera på bästa lämpliga sätt. Efter research hos andra resebloggare, turistsajter och Google Maps hade vi tillslut en grov plan att köra efter och den höll vi hela vägen, så när som på några mindre detaljer vi justerade efter resans gång.

TIPS | Klicka på kartbilderna för att få dem i större format.

Resa till Färöarna – allmänna tips

Först och främst, Färöarna är beläget halvvägs mellan Norge och Island. Det tar runt två timmar att flyga till Vágars flygplats från Köpenhamn och det är Atlantic Airways och SAS som trafikerar just den linjen. Atlantic Airways flyger även till Vágar från bland annat Bergen, London, Edinburgh och Reykjavik. Det kan också förekomma andra bolag och destinationer beroende på säsong.

LÄS MER | Att flyga med SAS till Färöarna

Det går även att åka båt till Färöarna. Smyril Line kör från Hirtshals i norra Danmark till Torshamn (och sedan vidare till Island) en gång i veckan under lågsäsong och två gånger under högsäsong. Räkna med enkelresa på runt 35-37 timmar.

För att ta sig runt på öarna gör sig en hyrbil givetvis allra bäst. Avstånden är korta och vägarna är över lag riktigt bra. De tunnlar som går under fjordarna är belagda med avgift men bilen registreras automatsikt så man behöver aldrig stanna och peta i mynt eller lösa tillstånd. Andra tunnlar, genom bergen, är gratis.

I övrigt kan jag rekommendera att ta en papperskarta över ön om man ska ut och köra bil. En del, om än få, vägar är hyfsat nya och finns inte ens med på Google Maps. Dessutom är en papperskarta många gånger trevligare att titta på. Kom också ihåg att Färöarna är utanför EU:s regler kring fri roaming, vilket alltså betyder att det kostar pengar att ringa, messa och framförallt surfa här.

Dag 1 – ankomst och Mulafossur

Vi landade på Vágars flygplats vid 12:30. Efter att hyrbilen var uthämtad åkte vi direkt till första bästa mataffär, handlade fika och sedan vidare till Gasadalur och det berömda vattenfallet Mulafossur. En bit ut i havet skymtar ön Mykines, känd för lunnefåglarna, men den fick vi hoppa över på grund av säsong.

Något man tidigt upptäcker på Färöarna är att det inte är några större avstånd att prata om, i det här fallet en ynka mil mellan flygplats och vattenfall. Räkna dock med att det tar längre tid än en ”vanlig” mil eftersom det är ganska många fotostopp som ska in här och där. Det är vackert så man spricker!

När vi var nöjda med Mulafossur åkte vi till vårt Airbnb-boende i Miðvágur, knappt en mil öster om flygplatsen. Där lagade vi mat och njöt av vår första kväll i öparadiset.

Dagens körsträcka: cirka 20 kilometer

LÄS MER | Dag 1 – mottagande i världsklass

Dag 2 – Torshamn, Tjørnuvik och Saksun

Vi rullade iväg vid halv tio på förmiddagen och via en betaltunnel under vattnet tog vi sikte på Torshamn. Egentligen stod inte Färöarnas huvudstad med på agendan från början och med facit i hand hade jag kunnat hoppa över stan. Å andra sidan, nu har jag varit där och kan uttala mig. Dessutom fick vi ju se landets nationalarena i fotboll. Alltid något.

In till Torshamn kom vi längst kustlinjen på väg 50 men vi lämnade stan på väg 10. Det är en bergsväg som är aningens mer naturskön än 50:an så den rekommenderar jag verkligen. Ha med en handduk för handsvetten, sluttningarna längs vägen är emellanåt ganska drastiska.

Efter Torshamn rullade vi norrut till Tjørnuvik, längst norrut på ön Streymoy. Härifrån såg vi Risin og Kellingin resa sig ur havet, vi läste om vikingagraven som hittats och vi tittade på fåren som tittade minst lika mycket på oss. Vi rullade sedan vidare mot Saksun. Fågelvägen över bergen är det inte ens en halvmil (och den går så klart att vandra) men bilvägen runt bergen är det mer än fem gånger så långt. Efter Saksun kände vi oss nöjda och åkte tillbaka till huset i Miðvágur.

Dagens körsträcka: cirka 180 kilometer

LÄS MER | Dag 2 – en legend, lagun och en paradisstrand

Dag 3 – Gjógv, Viðareiði och hike vid Leitisvatn

Ett av mina önskemål på Färöarna var naturhamnen i Gjógv, en av Färöarnas nordligaste byar belägen på ön Eysturoy. Efter att vi slingrat oss upp på en smal bergsväg, haft Funningur några hundra meter nedanför oss och Färöarnas högsta berg strax ovanför oss, rullade vi in i Gjógv som bara hyser ett femtiotal invånare. Naturhamnen blev inte det mest minnesvärda här utan det blev vågen som sköljde över mig när jag gjorde mitt bästa för att fångas på en bra bild. Joråsåatte.

Dagens roadtrip fortsatte norrut. Via Klaksvik och några enfiliga tunnlar hamnade vi tillslut på den nästan yttersta spetsen av ”fastlandet”, långt uppe i Viðareiði. På vår resa var Google Maps ännu inte uppdaterad med den nya tunneln på Viðoy. Den färdigställdes 2016 och gör att man kan åka ”runt” ön. Tunneln finns numera (2022) med på Google Maps och även på Google StreetView, för den som vill se hur det ser ut.

Efter Viðareiði satte vi kurs hemåt och mot vårt hus i Miðvágur.

Dagens körsträcka: cirka 240 kilometer

LÄS MER | Dag 3 – i vågornas brus

Slave Cliff på Färöarna

Från huset i Miðvágur körde vi ett par kilometer med bilen, tills vägs ände. Därifrån tog vi oss till fots längs Färöarnas största sjö, Leitisvatn, och ut till kanten där sjön och Atlanten ”möts”. Grejen med det här är att det skiljer 32 höjdmeter dem emellan. Längs leden bjuds man också på direktkontakt med örikets stupande klippor. En av dessa är Trælanípa, eller Slave Cliff. Den har fått sitt namn efter att vikingarna använde klippan som avrättningsplats. Härifrån kastade man helt enkelt ut slavar som man inte längre hade någon nytta av. Med andra ord är det här området inget för den som är höjdrädd.

Vandring: cirka 7 kilometer i lättvandrad terräng, räkna med 2-3 timmar.

LÄS MER | Dag 3 – förförisk Färöisk solnedgång

Färöarna – tre dagar på lågsäsong

Att resa till Färöarna i mars har så klart sina fördelar. Man slipper trängas med andra, det var i princip ingen trafik alls på vägarna och priserna på framförallt boende borde rimligtvis vara lägre än under högsäsong. Nackdelen är ju så klart att vädret under vintermånaderna kan vara högst varierande. Vi, som reste under mars första dagar, hade allt från strålande solsken till snö, hagel och regn med temperaturer från -1°C till +3°C.

Restauranger och matställen ute i byarna har inte heller öppet alla gånger, allra minst på söndagar då det mesta har stängt. Bunkra alltså mat om akut blodsockerfall skulle uppstå.

Det finns många minnen att ta med sig från Färöarna. Naturen landar självfallet på första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätteplats. På sjunde och åttonde plats kommer naturen och på nionde plats hittar vi naturen. På en hedrande tionde plats kommer språket, som i mitt tycke var enklare att förstå än danska. På frågan om hur man uttalar deras bokstav ”ð” fick jag av ett tjej i en butik det tvådelade svaret att den dels inte uttalas alls, plus att den är…

”…a stupid letter in a stupid language.”

Charmen slog liksom till igen och jag kommer för alltid minnas det. Och naturen. På Färöarna. Vackra, fina, brutala, vanskapta, välskapta, avsides, centrala Färöarna. Kärlek!