Bila på Öland och 29 timmars upptäcksfärd

Vi har en grovskiss på roadtrip i knät. Södra Sverige. Lite Småland. Öland. Blekinge. Skåne. Vi rullar ut från Göteborgs kaosartade vägnät och korsar landet. Ute i Saltvik, norr om Oskarshamn, skymtas några timmar senare återigen havet och längtan efter något svalkande blir så stort att vi hoppar i nästan direkt. Fast det här är bara en del av målet. Vi tänker fortsätta vår semestervecka med att bila på Öland. En dag. Två dagar. Det har vi inte bestämt.

Ibland räcker det med en plan som inte handlar om så mycket. När vi rullar på Ölandsbron en förmiddag i mitten av juli och ser det platta landskapet breda ut sig (högsta punkten är bara 55 meter över havet) bestämmer vi oss för att börja i den sydligaste änden. Vart vi tar oss sedan vet vi inte. Vart vi sover står skrivet i stjärnorna. 

En måste inte planera allt i minsta detalj. Vi litar tillsvidare på vår enkla plan. Om att bila på Öland.

En fika, golflunch och att slå en hink

Längs vägarna på Öland verkar det dugga tätt med fikaställen, i alla fall sommartid. Efter bilresan från Oskarshamn och över Ölandsbron stannar vi till vid ett av alla caféer, Allégården Kastlösa, för en glass och kaffe i värmen. Det knastergula gräset, signifikativt för hela ön den här julimånaden, omger oss medan lövkronorna ovanför våra huvuden vajar lite lätt i de varma vindarna.

En stund senare stannar vi till vid Grönhögen Golf Links för lite lunch. Det är generellt sett ett bra tips om man är hungrig och ligger ute på vägarna. Ofta har golfbanorna en restaurang, minst lika ofta serverar de bra mat till rimligt pris och med lugna och sköna omgivningar som bonus. Ett betydligt bättre alternativ än flottiga vägkrogar.

Dessutom kan man ju passa på att slå en hink medan maten smälter. Som vi gör här. Rakt ut i sjön.

Lång-Janne och sydspetsen

Nästa sikte riktas mot Ölands södra udde och den klassiska fyren Långe Jan (även om det officiella namnet faktiskt är just ”Ölands södra udde”). För 233 år sedan tändes den första gången och är nu ett välkänt turistmål, tillika Sveriges högsta fyr. Men det är inte bara betraktare av fyren som beger sig hit, det är även plats för fågelskådare och i Ottenby fågelstation bedrivs det forskning kring fågellivet sedan 1946.

Vi tar en sväng runt fyren, avstår att gå upp i den, men avnjuter istället en glass och kikar runt i Naturum Ottenby. Där läser vi på om geologin, djurlivet och all kulturhistoria som präglat området under lång tid. Till Naturum är det gratis entré, medan det kostar en slant att gå upp i fyren.

Det karga Öland

Inte ett träd så långt ögat når. Några högre buskar på sin höjd. För dagen, och hela sommaren för den delen, klätt i de gula färgerna vi knappt vant oss vid efter långa regnlösa perioder. Södra Öland består till största delen av Stora Alvaret, trädlös hedmark och som med sin unika flora landat in på världsarvslistan hos UNESCO. Alldeles norr om Långe Jan stannar vi till och spanar ut. Här är Ölands södra udde fortfarande så smal att vi ser havet på båda sidor om ön. Två hus står ensamma i det karga landskapet.

Jag gillar det karga. Oavsett det är våra svenska fjäll, kala klippor i Bohulän eller det här. Det är vackert. På sitt helt egna sätt. Den här vägen är som att köra på Flatruet. Fast på havsnivå.

Campinglivet på ön

Med tältet i bagaget tar vi sikte på en campingplats någonstans på ön. Det är en av alla fördelar med att ha boendet packat i bagaget när en ska bila på Öland. Det blir tillslut en släktangelägenhet när det visar sig att min kusin bor på Lundegårds Camping just de här dagarna.

När skymningen faller slår vi läger strax norr om Köpingsvik, får en öländsk solnedgång i världsklass och dricker rosé till tonerna av den dalsländska dialekten. Där sitter vi och pratar tills mörkret lagt sig och mer därtill.

Och det var ju faktiskt på en campingplats som allt en gång började, när jag sex år gammal åkte på min första tältsemester. Jag noterar dock att en uppblåsbar kudde blir ett inköp inför kommande tältnätter.

Sand mellan tårna och boken av gud

Det finns en bokad golftid på Saxnäs i kalendern. Efter en halvtaskig natt i tältet, hundrasju graders värme när vi vaknar och vetskapen att merparten av golfbanan förmodligen är knastergul bestämmer vi oss för att avstå den. En bok. En handduk. Sandaler. Ner till stranden. Ett snabbt dopp i Kalmarsund. Det är vad som blir istället. Efteråt torkar vi i solen och jag börjar äntligen läsa boken av Gud. På tiden. 

Jag är ingen strandmänniska som lägger mig och pressar sol i timme efter timme. Men det här är behövligt. En lugn stund av en ledig sommardag.

Kroppkakor hos Eva

Efter ett par timmars strandliv på Lundegårds känner vi oss klara. Sanden mellan tårna borstar vi av så gott vi kan men drar in minst lika mycket i bilen. Utcheckningen går på en minut och vi rullar vidare mot dagens planerade lunch. En dryg kilometer bort.

En viss Eva ska enligt uppgift ha Ölands bästa kroppkakor och vi har bestämt oss för att testa. Evas Kroppkakor ligger alltså en bit utanför Köpingsvik, på en liten avtagsväg. Det är skyltat så vare sig vi eller några andra har några större problem att hitta. Kroppkakor kan man ju dessutom tycka lite vad man vill om. Älska eller hata. Eller någonstans mittemellan, där jag själv landar.

Snabbstopp vid Solliden och Ekerum

Vi rullar bokstavligen ut från kroppkakestället och börjar tänka på Ölands-refrängen. Längs vägen svänger vi in till slottsruinen vid Bornholm och tar en promenad neråt slottsvillan Solliden. Vi löser inte entré någonstans utan njuter en sväng av skuggläget, samtidigt som vi blickar runt över de gulnande gräsmattorna i området.

Ekerum stannar vi också till vid, denna golfpärla som faktiskt är på önskelistan sedan ett par-tre år. Den visar förmodligen inte sin bästa sida den här sommaren, med gula fairways och brist på regn. Precis som resten av ön. Precis som resten av hela Sverige. En mugg kaffe blir det innan vi lämnar området.

Men vi är ändå sugna på Ekerum. En höstweekend här med ett par golfrundor, spa och relax. Medan höstvädret sätter klorna i landskapet. Tack, ja tack.

Bila på Öland – 29 timmar senare

Ekerum blir sista stoppet. När vi rullar över bron mot fastlandet har det gått 29 timmar sedan vi påbörjade vårt dryga dygn med att bila på Öland. Vi har fått se stora delar av vad ön har att erbjuda. Golfbanor, fikaställen, badstränder, fågelskådning, karga landskap kring Stora Alvaret. Och turister.

Den här julimånaden präglas av värme och torka. Ett stort lyft för alla soldyrkande besökare som hittat till Ölands fina stränder och stora campingplatser. Kanske inte lika fint för de som kommit för golf. Men vi har ändå sett möjligheterna. Öland har massor av sådana. Nästan oavsett vem man är.

Har du valt att bila på Öland? Eller valde du ett längre stop? Kanske har du inte ens varit där? Lämna gärna en kommentar med dina bäst tips om ön eller vad du allra helst skulle vilja se och göra!