Ibland blir jag ganska sänkt – mot sub 30!

Den senaste riktiga golfrundan, på Åhus Östra i Kristianstad i juli, gick inte jättebra. Jag klappade ihop helt efter första nio och hämtade mig aldrig riktigt i värmen. Sedan dess har jag bara stått på rangen i Vänersborg en gång så det var inte med några större förväntningar jag gick ut på Frösöns 18 hål i morse. Dessutom radade jag upp skitslag på skitslag när jag tömde en hink på rangen som uppvärmning.

Så. Hej och kul att ses igen, Frösön! Det här skulle bli min blott andra runda på banan den här säsongen.

Å andra sidan verkade det som att det var på rangen jag brände just alla skitslag. Inget större fel i det, det är ju i skarpt läge som man vill plocka fram det bästa. Väl ute på banan tjänade jag sedan in poäng efter poäng och spelade generellt sett väldigt jämt. Undantagen var hål tre med fyra puttar (inte okej, men ändå en poäng) och åttonde hålet där jag blev helt poänglös.

Noterbart för framtiden är mitt par på hål 12 (alltid kul att göra par på det långa hålet) och min livs fjärde birdie på korta hål 14! Där inledde jag med ett tillsynes skitslag med järnsexan men bolluslingen la sig tillslut fint någon meter utanför green. Därifrån pitchade jag sedan rakt ner i kopp. 

Och eftersom det bara finns en birdie per boll (som någon sa) så var den här rackaren därmed förbrukad. Det betyder pension, vilket innebär att den nu mera ligger på skrivbordet och varje dag framöver påminner mig om fina slag. Nästföljande boll som jag dunkade iväg på 15? Rakt ut i skogen. Så klart.

På 16:e hålet säkrade jag så dagens sänkning (utan att veta om det, eftersom jag inte räknar poäng längs banan). Jag drog in på green på två riktigt fina slag, där mitt långa 144-metersinspel med järnsexan var ett verkligt drömslag! Bra längd, bra riktning, bra rull. Jag hade kunnat ha puttat aningens bättre, tre putt är knappt godkänt men greenerna var lite knepiga på Frösön idag.

Så. Jag sänkte mig alltså, då jag drog in 39 poäng (107 slag totalt). Borta är 31,6 och mitt nya hcp skrivs nu till 30,1. Mot sub 30!

Dagens nyckel?

I första hand så gick jag in för att spela safe. Annars är jag ofta sugen på att chansa och kompensera för skitslaget innan, vilket i mitt fall sällan lönar sig i längden. Jag är helt enkelt inte såpass bra. Att sejfa och minimera riskerna får ju ofta följden att jag sällan behöver kompensera eller chansa i slaget efter. Tänk om en alltid kunde tänka så här klokt… 

Annars? Genvägar valdes bort, jag körde kortare klubbor (gick ofta på järnsexan istället för hybriden), jag försökte spela mig in på fairway på enklast möjliga sätt om jag gått snett och försökte ha en lugn sving. Drivern gick lite lågt idag men i de kraftiga vindarna gjorde det inget alls, snarare tvärtom. Järnsexan blev dagens mest använda och vi var överlag riktigt bra polare.

Banans kvalitet?

Fairways var riktigt bra ”för att vara Frösön”. Gröna och fina, men jag tycker att det är orimligt många uppslagna hål, där andra spelare sonika struntat i att laga efter sig. Det beror alltså mer på lata golfspelare än klubbens banskötsel om ni frågar mig.

Greenerna var också lite skräpiga, av det naturliga slaget. Träden runtomkring har fällt massa barr vilket så klart kan irritera en vid puttning. Mer än en gång touchade min boll något och bytte riktning. Förvisso lite, men tillräckligt för att byta riktning eller tappa fart.

Vädret? Tja. Västanvinden högg tag i många bollar, till och med på vissa greener. Annars, en skön sensommarförmiddag. Och jag är duktigt sugen på att spela även i morgon och se den här utsikten uppe på 18:e.

Får jag med mig någon?