Usel klimatdebatt med godhetsknarkare och hycklare

Flygskam. Bli vegan. Sluta konsumera. Köp elcykel. Och så vidare. Alla som inte ”lever rätt” skuldbeläggs och godhetsknarkarna i sociala medier vrider ut och in på sig själva för att framhäva sin egen förträfflighet. Klimatfrågorna har mer eller mindre kidnappats.

Eller förlåt. Klimatfrågan. Singularis. För i slutändan vet vi alla att det faktiskt bara handlar om en enda sak – flyget. Roten till allt ont. Från smältande glaciärer, skogsbränderna i Hälsingland, SD:s framfart och våra plastfyllda hav.

Är det något som jag är trött på i klimatdebatten så är det debattklimatet. Åt båda håll. Lika mycket som jag föraktar skambeläggandet hos miljötalibanerna, lika mycket vill jag ge en lavett till de som i ren protest väljer att leva så klimathatiskt som möjligt, ”bara för att”.

Så ja, jag är sur och jag tänker förklara varför.

Vi ska stanna på marken – alla andra då?

Som resebloggare och med ett visst flygintresse så tar jag givetvis åt mig lite extra när flyget skuldbeläggs för hela jordens undergång. Och jag är inte dum. Det är klart att jag vet att flyget har en bidragande effekt till klimatpåverkan och jag har aldrig hävdat något annat.

Men. Att hävda att planeten räddas för att 100.000 svenskar stannar på marken i år och nästa år är dock fruktansvärt att naivt. Den delen av debatten må förvisso skicka signaler, och någonstans måste vi ju börja, men i själva verket blir det knappast märkbart sett till planetens helhet. Ni känner till landet Kina gissar jag. Där öppnas det hundratals nya flyglinjer varje år.

Nya siffror från Swedavia visar ändå att flygandet på våra svenska flygplatser generellt minskade i januari 2019 jämfört med samma period förra året. Det är ju alltid något men jag undrar ju så klart vart resenärerna tagit vägen. Säkerligen tåg och andra transporter men jag skulle inte förvånas nämnvärt om en del av trafiken flyttat till närliggande flygplatser i andra länder.

Är elbilen en världsräddare?

Likadant är det med den ytliga debatten kring elbilarna. Naiviteten är frapperande där. Visst, de har låga utsläpp och ger renare miljö för oss slutkonsumenter.

Men vägen fram till våra garage då? Koboltbrytningen i Kongo? Framställandet i fabrikerna? Om några år beräknas stor del av tillverkningen av elbilar ske i Polen, Thailand, Kina och Tyskland. Att de här fabrikerna då drivs med kolkraft eller annan smutsig el är nog ingen galen gissning. Utsläppen har helt enkelt bara flyttats till en annan del av produktkedjan och till en annan del av världen.

Att elbilarna själva sedan kan komma att laddas med kolkraft, när Sveriges kraftnät går på knäna, är ju ännu en plump i protokollet för den ”fossilfria” transporten.

Elon Musk ses också som någon sorts klimatgud, vilket är lite bortanför mitt förstånd. Häromveckan presenterades siffror och statistik i Washington Post som visar att han mer än gärna tar privatjet, så väl jorden runt som lokalt i Los Angeles.

Diktatur och ytlighet

På mer lokal nivå har vi ju då våra svenska influencers. I januari gick drygt 80 av dem tillsammans ut med en debattartikel i Expressen och krävde en ”hockeytackling” från regeringen. ”Vi kan inte hantera friheten, ni måste begränsa den åt oss!”.

Återigen handlade det om ytlighet och kortsiktighet och de efterfrågade kort och gott en diktatur. Men bara kring miljöfrågorna. Vad de dock missat är ju att en diktatur sällan kommer av efterfrågan. Den lägger dessutom sällan beslag på delar av makten utan roffar mest rimligt åt sig allt det som går att få.

Man bör vara försiktig i vad man önskar sig.

Hyckleri och egenintresse

Dessutom. När flera av de som satt sitt namn på listan återfanns i olika delar av världen dagarna efteråt (inklusive Instagram-bilder från flygresorna dit) fick plötsligt hela debattartikeln en trovärdighetskris. Handlade allt bara om att få en chans att synas i ett bra sammanhang, framför att faktiskt stå bakom dess innehåll? Var egenintresset större än artikeln?

Ja, ni kanske redan har listat ut min hållning i den frågan.

Det finns fler exempel på liknande hyckleri, där egna intressen hamnar i första rummet. ”Jag hade drömt om det här så länge så när chansen kom kunde jag inte tacka nej!” sa en svensk influerare (som också skrivit under debattartikeln) när hen ”tvingades” flyga till ett event i Nordamerika för inte så länge sedan.

Hen flög dessutom i business class, det minst klimatsmarta om en nu ändå ”tvingas” upp i luften.

Vi behöver ett omtag på debatten!

Det låter verkligen som att jag inte bryr mig om miljön överhuvudtaget. Det är så klart fel, även om jag inte lever enligt den klimatsmarta utopi som godhetsknarkarna kräver. Förmodligen ganska långt därifrån. Jag gör dock som många andra och bidrar med det jag kan och anser vara rimligt.

Det som hela debatten behöver är ett omtag. Från början. Där folk sätter sig ner och funderar på vad de vill åstadkomma och hur de ska ta sig dit. Att man tittar mer på djupet i frågorna och inte bara ser sin egen klimatsmarta bubbla. Att en elbil någonstans måste produceras. Att flyget behövs och att höghastighetståg inte är lösningen på alla problem.

Världen är mer än bara ens eget hus och hem. Den är större än så. Men som debatten är just nu känns det som att allt handlar om vem som kan måla mest svart och mest vitt.

Hur hållbart är det egentligen?

Övriga källor: Ny Teknik – Utsläppen från elbilar är jämförbara med konventionella bilar, Ny teknik – Batterierna kan ge elbilar större koldioxidutsläpp än dieselbilar, Swedavias passagerarstatistik för januari 2019