Jag måste ha missat något, Downtown Camper

Det där med att uppleva hypen kring någon eller något. Jag ska erkänna att jag inte alltid är bäst på det. Eller ens bra. Kanske till och med kass. Oavsett det gäller tycke kring en speciell plats, händelse, låt, en bil, affär eller något helt annat.

Venice Beach i Los Angeles är ett exempel, Checkpoint Charlie i Berlin ett annat. Pontus in the Air på Arlanda ett tredje. Jag skulle kunna rabbla en hel drös med musikexempel också men vi kan hålla där för en stund.

Senast i raden? Downtown Camper by Scandic i Stockholm, som jag för första gången bodde på häromveckan. Jag satt förvisso och jobbade här ett par timmar i höstas och det var en fin upplevelse med tillbakalutad soft musik. Eller ja, tills en DJ dök upp och totalt förstörde upplevelsen. Inget fel med DJ:s men det där var bara så fel tajming och dessutom körde hen usla mixar.

Så. Om vi skulle rita ett diagram över hypen så skulle det gå ganska brant uppåt. Lite så att vi skulle behöva göra ett hål i taket så att kurvan skulle kunna fortsätta. Därför var jag ju så klart olidligt nyfiken på vad som väntade, när jag checkade in för en natt förra veckan.

Den ”mysiga” arbetshörnan

”Har du bott här förut?” frågade tjejen bakom disken när jag checkade in.
”Ja, 1994 när det hette Sergel Plaza. Men det räknas väl inte?” svarade jag.

Hon orkade i alla fall dra på smilbanden lite innan hon överlämnade nyckelkort och hänvisade till hissen och andra våningen. Rum 263 stod och väntade och en mängd kvadratmeter lystes upp när jag entrade rummet någon minut senare.

Ett djupt fönster med en kudde är det första jag ser och jag blir genast lite kär. Sängen är prydligt bäddad och ser riktigt inbjudande ut. Akustiken är däremot som den är, med parkettgolv rakt igenom. Inte en matta så långt ögat når.

Alldeles vid dörren återfinns ”arbetshörnan”. Eller i alla fall ett skrivbord. Mysigt. Eller inte alls. Jag vet i alla fall var jag inte kommer sitta och blogga på kvällarna. En direkt hemsk placering.

Men okej. Fåtöljen var skön och jag sov väldigt gott i sängen.

Frukostkön och den personliga servicen

Jag är oftast ganska låg på blodsocker på mornarna. Sällan pratglad och vill helst bara kunna ta ett bord och börja äta för mig själv. Det sista jag vill är att stå i kö. Jag fick stå i kö. Inte så att det var mycket folk utan för att varje person eller sällskap skulle få personlig assistans till ett bord.

”Häj häääj! Gomårråån! Blir den här platsen bra?”

Det kändes inte ens äkta. Jag är ledsen alltså. Och om jag sagt nej till föreslagen plats, hur länge hade hon haft tålamod att guida mig runt i matsalen för att göra mig nöjd? Hur länge hade de i frukostkön haft tålamod att vänta på sin tur? Nej. Det här är ett idiotiskt påfund för att vara ett modernt och effektivt hotell. Jag baxnade en sväng.

Fast jag fick tillslut mitt bord. På bordet låg en liten träbricka som tjejen vände på, för att markera platsen som upptagen. Bra idé faktiskt, men allra bäst vore förstås om jag kunde ta en ledig plats helt själv. Jag har nämligen IQ nog att själv vända på en sådan bricka.

På plussidan? En okej frukostbuffé. Men inget jag kommer att skriva hem om.

Så vad missade jag egentligen?

Jag var så klart nyfiken på vad det var jag missade. Efter att ha slängt ut frågan på Facebook så fick jag flera tips och uppslag på hur jag kan göra min vistelse på Downtown Camper bättre till nästa gång. Som att äta frukost på The Nest, att hänga runt i de öppna fina ytorna, jobba där i sorlet, att testa gymmet med utsikt över Stockholms centrala takåsar.

Och visst. Jag tog hissen upp till plan 9 för att titta till The Nest och gymmet. Jag avgudar ju vyer av takåsar så där får det nog bli ett pass nästa gång. Här var det också betydligt lugnare än nere i den folktäta och lite väl stimmiga lobbyn på markplan. Takvåning och barnfritt alltså, ett riktigt Dryden-ställe.

Okej, jag ger det ett nytt försök

Annars var Downtown Camper mest som ett helt vanligt Scandic men i ett väldigt centralt läge i Stockholm. Ganska alldagligt bemötande och så lyste den där storskaligheten igenom som man bara får på hotellkedjor som just Scandic. Oftast är det inte i positiva ordalag.

Det är klart jag förstår att jag inte kan uppleva all (av andra uttalad) storhet på bara en natts vistelse. Fast grejen var att det var så mycket av hypen som aldrig infriades. Men vem är jag att döma efter bara några timmar? Jag är dessutom inte den som är den utan tänker ge Downtown Camper ett nytt försök redan väldigt snart. I fall mer av hypen infrias då så får jag väl ta och bikta mig i ett nytt inlägg.

Ser ni inget sådant framöver så kan ni nog göra matematiken själva.