Kraftprovet i Trollhättan 2019 – race report

Det där med att få en nummerlapp på bröstkorgen kan ju uppenbarligen framkalla ett par rejäla horn i pannan. I fredags var jag i Trollhättan och efter att ha anmält mig samma förmiddag så stod jag några timmar senare på startlinjen i Kraftprovet 2019. Preppad för svett, pers och tävlingsvärk.

Har du inte kutat loppet förut men gillar tävlingar så är det här en text för dig!

Vad är Kraftprovet?

Kraftprovet är en löptävling som inleder den tre dagar långa gatufestivalen Fallens Dagar i Trollhättan. Festivalen rullar från fredag till söndag i mitten på juli och Kraftprovet körs alltid på fredagen, där det stora 11,6 kilometersloppet startar 16:10.

Banan är väldigt kuperad och inleder med en stigning upp i Strömslund. Detta följs av en knapp kilometers nedförsbacke, över Oscarsbron och vidare ner till Olidan vid Göta Älv. Därifrån blir det lite skogslöpning innan man kommer till slussområdet. Där prövas en på riktigt när de många sega backarna ska göras. Sista 3-4 kilometerna är riktigt grisiga! Målgången är på samma plats som starten, med ett långt och härligt upplopp och mycket folk!

Kraftprovet har fler tävlingar och riktar sig till alla åldrar med Knatteprovet (800 meter), Miniprovet (1,8 och 2,6 km) och Slussprovet (6 km). Gemensamt är start och mål vid fallområdet mitt i Trollhättan.

Prepp och start

Jag har bara gjort Kraftprovet i Trollhättan tre gånger tidigare (1999, 2005 och 2013) med personbästa från det senaste loppet för sex år sedan. Eftersom jag innan loppet är helt övertygad om att min löpform är ljusår bättre än senast så sätter jag personbästa som dagens enklaste mål och sub-50 som guldtid. Sikta högt, och så vidare.

Vi tar promenaden in till stan som uppvärmning och jag börjar preppa för att kuta Kraftprovet snabbare än någonsin. 55:27, mitt tidigare PB, blir skamgränsen.

0-3 kilometer – upp i Strömslund

Starten går och jag laddar för loppets första stigning, efter en kilometer. Jag blir ganska förvånad när den långa backen upp i Strömslund inte alls är så jobbig som jag minns den. Antingen har den krympt eller så… ja, nej. Löpningen i de här kvarteren varvas med mysiga bostadskvarter och lummiga (men trånga!) skogsstigar. Jag hinner dock inte njuta nämnvärt, första tre går på 13:39. Nöjd så.

3-7 kilometer- ner mot Göta Älv

Jag kutar ut ur Strömslund och lägger tidshållaren för 55 minuter bakom mig. Det betyder att jag är på rätt sida om mitt personbästa. Första halvmilen går på 22:57 och sedan kommer en lång och härlig nedförslöpning. Först till Oscarsbron, där det är mycket publik, och sedan ytterligare en dryg kilometers medlut ner mot Göta Älv.

Jag löper om en del folk här och känner mig riktigt pigg. Självförtroendet av nedförsbackarna försökerjag sedan konservera, det kommer tuffare partier. Och mycket riktigt, nere vid Göta Älv är det slut på hjälpmedel.

Här börjar krafterna sina och jag får sonika koppla på huvudet. Även klockan börjar balla ur. Nere i bergsänkorna tappar den uppenbarligen täckning några gånger, vilket jag upptäcker i målet lite senare.

Jag passerar 7 kilometer på 32:13, vilket är 4:36-tempo.

7-11,6 kilometer – här börjar Kraftprovet!

Här börjar loppet på riktigt. Efter en något kuperad sväng i skogen kommer de gamla slussarna som man ska upp längs med. Det är några stycken. Där och då ett oräknerligt antal. Tempot dalar. Jag blir omsprungen. Fyra av fem tankar handlar om ”Varför gör jag det här?”. Den femte tanken tänker ”Mot nytt pers!”. Det är den femte som tar mig framåt.

När slussarna är gjorda är det fortfarande partier med upp-och ner, den sista biten in till målområdet. Det suger något så in i helvete. Benen är helt färdiga. Jag kastar ett öga på klockan som rapporterar om 189 slag/minut, vilket är ovanligt högt för mig.

Min löpteknik är därefter. Tunga steg och jag känner mig helt galet långsam. ”Varför gör jag det här?”-tankarna kompletteras med ”Tidshållaren för 55 minuter kommer ifatt!”. Just den tanken håller ändå modet uppe.

Upploppet. Folkets jubel. Min far står och skriker på mig, precis som när jag var barn och sprang tävlingar. Sista rakan. Jag har två-tre-fem personer inom räckhåll. Tunnelseende. Jag kutar om dem. Över mållinjen. Stannar klockan.

Post-race – den energin jag hade

52:02 och placering 200 blir tillslut min officiella tid. Nytt pers. Med nästan tre och en halv minut. Bättre dagsform än sist? Joråsåatte. Ändå går jag och stör mig på att jag inte ökade och kapade tre sekunder till. Normalt…

Jag stapplar runt i målet en sväng innan jag hämtar medalj, sportdryck och banan. Möter min bror och Maria. Vi tar promenaden ut ur stan. Snackar loppet. Konstaterar att min klocka tappade över 400 meter och noterade 11,16 kilometer istället för 11,6. Den får skämmas.

Dagarna går och uppenbarligen pressade jag verkligen ut den energi jag hade. Trött. Seg. Antydan till energibristen märks på flera sätt. Flera dagar efteråt. Ganska ovanligt. Men jag satte personbästa. Då kan resten kvitta.

Hiss och diss i korthet

+ Bansträckningen! Jobbig men vacker.
+ Folkfest! Folk, musik och peppen längs banan.
+ Många snabba löpare att ta rygg på!
+ Bra service efter målgång!
– Ganska trångt på stigarna i Strömslund, kring 3 km.
– De stavade mitt efternamn med ”è” i anmälan…

Tidigare år på Kraftprovet

Det här blev blott fjärde gången jag kutade Kraftprovet i Trollhättan. 2005 vet jag inte vad jag pysslade med riktigt men jag var väl inte i min livs bästa form då, det kommer jag ihåg. Annars så är det alltid under timmen, vilket är trevlig läsning.

• 1999: 56:15
• 2005: 64:25
• 2013: 55:27
• 2019: 52:02

Har jag fler läsare som sprungit Kraftprovet i Trollhättan? Jag kan verkligen rekommendera det annars. Naturskön, varierande och framförallt väldigt krävande löpning som verkligen sätter en på prov.