Gott ska vara gratis – vardagen som resebloggare

Vi måste prata lite om en sak. En sån där grej som många helst undviker. Som kan skapa känslor åt olika håll, beroende vem som deltar i diskussionen. Men okej, då kör vi. PENGAR. Lön. Inkomster. Tjäna pengar, kort och gott.

Ibland är det som att det är det fulaste som finns. Att tjäna pengar. Mycket pengar. Lite pengar. Eller pengar alls. Men kanske sticker det mest i ögonen när folk tjänar pengar på något de faktiskt tycker är kul, som de är duktiga på och som de brinner för. Ni vet. När rätt person har hamnat på rätt plats och dessutom gör business på det. Säljsvin utan vare sig hjärta, själ eller moral.

Det är fan inte okej.

Alternativet är att vinna på lotto. Men då var det ju bara tur. Såatte…

Tillgängligt, gratis och annonsfritt

Ibland känns det som att resebloggare är i det facket. Förbjudna att tjäna pengar. Bloggen ska skrivas på fritiden. Helst sena kvällar och helger, när en är ledig från det ”riktiga jobbet” och eventuella ungar har bråkats i säng. Ni vet, då kreativiteten flödar…

Allt material ska vara tillgängligt. Sajten ska vara fri från reklam. Rubb och stubb ska vara objektivt och varenda molekyl ska vara helt utan inblandning av partners, destinationer eller sponsorer. Välskrivna guider får också gärna kritiseras, eftersom man missade Restaurangen på Gatan. Och har man inte besökt just den restaurangen så har man inte besökt Staden på riktigt.

Måtte djävulen ta allt spam!

Inläggen ska helst inte delas i sociala medier heller, för då är det spam. Och fan ta den blogg som dyker upp bland de fem första träffarna på Google. Då är det ju utstuderat och optimerat för sökmotorer. Det är givetvis av ondo, för då skriver man bara för sökmotorns skull.

Ja, förutom när folk letar efter Grejen i Staden så klart. Då ska det osponsrade, objektiva, personligt opersonliga välskrivna inlägget dyka upp. Gärna med vackra bilder som folk kan använda på sin egen blogg med hänvisningen ”Bilder: från Google”. Om rättmätig upphovsperson gör anspråk på bilden kan de dra åt helvete (been there, done that). Den låg på Google och då är den tillgänglig att använda för alla. Eller så ska man ”vara glad för att någon tyckte att bilden var såpass fin att den förtjänar att spridas” (been there, done that också).

I alla andra fall, där det förekommer samarbeten eller liknande, är man en ”sell-out”. Då har man sålt sin själ, sina åsikter och sitt innehåll till någon annan som städat bort kritiska omdömen och synpunkter som inte passar.

Välkomna till livet som bloggare. Det är helt fantastiskt. Oftast. Men inte alltid.

FAKTA | På den här bloggen görs det med ojämna mellanrum betalda samarbeten av olika slag. Dessa samarbeten märks ut med en informationsbild i början av inlägget. Om inlägget saknar märkning så är det inte heller sponsrat, oavsett hur många varumärken eller destinationer som omnämns i texten. Jag nekar alla företag som vill undvika märkning av sponsrade inlägg.

I inlägg som görs tillsammans med partner är alla texter, bilder (förutom viss informationsgrafik), åsikter, synpunkter och annat alltid mitt eget material och enligt mina egna resonemang och värderingar. Samtliga inlägg skrivs alltid av mig själv personligen och jag nekar alltid företag och organisationer som vill posta egna färdigskrivna artiklar.