Min första golfresa – 8 saker jag noterade i Portugal

Ja, då har jag alltså varit på min första golfresa. Med nytt järnset och taggad på härlig sommarvärme packade vi våra grejer och stack ner till Algarvekusten. En veckas golfande senare har jag nya fina erfarenheter men framförallt ett djävulskt sug på ännu mera golf, trots vetskapen att säsongen här uppe i Jämtland är mer än ett halvår bort. Jaja, så är det.

Så, vad tar jag då med mig från min första golfresa? Här är åtta notiser jag gjort under veckan i Vilamoura, ett par mil väster om Faro på den portugisiska sydkusten.

Paket med nästan allt

För tredje gången i vår karriär slog vi till på en paketresa (fotbolls-EM i Ukraina och Karibien-kryssningen står i CV:t sedan tidigare). Vi gjorde det för att ha någon annan som ordnar speltider, transfers och annat. Vi bokade med Easton Golf och hade två svenska golfvärdar på plats, som tillsammans tog hand om vår grupp på 24 personer. Under veckan anordnades det tre tävlingar, tre gemensamma middagar och prisutdelning sista kvällen, vilket så klart lyfte upplevelsen.

Vi sänkte medelåldern (med råge)

Jag hade det på känn redan innan och det slog in helt och fullt. Merparten av de andra golfarna i gruppen var, med mig själv och två till som undantag, glada pensionärer från 65 upp till 80. Det gjorde mig absolut ingenting.

Högst varierande erfarenheter

Nu är ju golf hyfsat inkluderande, vilket gör att man nästan oavsett handicap kan vara med och spela på lika villkor (sedan kan vi diskutera dam- och herrkoderna en annan gång, där ligger golfen ett sekel efter). Variationen i den här gruppen var stor. Hcp låg från 14 upp till 30 (banornas gräns var 36). En av deltagarna hade börjat spela i mitten på 60-talet, en annan 2018. Jag själv ligger på 28 och började spela 2015.

Fem greenfees – fyra banor

Det dräller av golfbanor på Algarvekusten och bara i Vilamoura finns det fem-sex stycken om jag räknat rätt. Vi hade totalt fem speltider på fyra banor, varav en av dem var Victoria där Portugal Masters gick så sent som två dagar innan. Jag tycker att det var en bra lösning och framförallt kul att spela flera banor.

• Old Course var roligast tack vare sin böljande sträckning bland pinjeträden.
• Pinhal var både finast och i bäst skick.
• Victoria, tävlingsbanan, var en upplevelse just för sakens skull.
• Millenium, som vi spelade två gånger, var okej men jämförelsevis den minst roliga av de fyra.

Även om banorna i sig var utmanande så var det sällan några problem att hitta vare sig spelvägar eller bollar. En ren spekulation är att man helt enkelt rensar upp växtligheten runtomkring för hålla speltempo och att slippa ha folk leta bollar, men vad vet jag.

Att bo i en charterhåla

Vi visste ingenting om Vilamoura innan vi kom ner och i ärlighetens namn var det faktiskt ingen höjdarhåla att bo i. Visst, nu stack vi ner för att spela golf och för det ändamålet fungerade stället riktigt bra. Men för kvällsaktiviteter eller annat? Nja.

Transfer till banorna

Vi hade max sju-tio minuters transfer från hotellet till alla banor vi spelade på. Vi åkte dessutom fritt, vilket så klart var en stor fördel. Men, oavsett om jag har tio eller 30 minuter så betyder det att jag ändå måste transportera mig för att kunna spela golf. Med facit i hand hade jag då hellre bott i typ Faro och haft hela stans utbud runt hörnet kontra Vilamouras sparsmakade nöjes- och fritidsutbud. Alternativt ett boende direkt vid golfbanan och ha gångavstånd till range och övningsområden.

Spellediga dagar

När vi väl skulle bestämma oss för arrangör och destination valde vi mellan flera olika alternativ. Är det golfresa vill vi maxa på det men det gör ju inget om det blir lite luft i schemat. I vårt fall blev det fem golfdagar och ungefär två och en halv dags spelledigt.

Först kom vi ner till Faro ganska tidigt på förmiddagen, vilket gjorde att vi hade ledigt den första eftermiddagen. Vi valde att åka och titta på Portugal Masters på Victoria, en bana som vi själva skulle spela senare under veckan. Framförallt kul att kolla tävling! Sedan hade vi helt spelledigt på onsdagen så då åkte vi iväg till västra Algarve, inbjudna av resebloggarkollegan Cathinka.

Sista lediga dagen var själva avresedagen då vårt flyg lyfte från Faro först klockan 20. Vi sänkte axlarna, drog ner pulsen och tog det lugnt i Vilamoura istället för att hetsa runt på golfbanan eller något annat. Ett klokt val tyckte vi både då och nu i efterhand.

Att resa med golfväskor

Golfväskor är ju ganska skrymmande men i övrigt var det inga större konstigheter. Jag hade fått låna en golfbag av en vän men kommer att köpa en egen till nästa resa.

För oss som reste med SAS fungerade det att printa egna bagagetaggar i automaterna och köra bagdrop istället för att köa till manuell incheckning. Notera dock att golfbagarna går som specialbagage och att de då kräver en speciell tagg, vilket inte kommer med när man printar remsorna i automaten (de printas som vanliga väskor). Det kräver manuell hantering men vi frågade personal vid bagdropen som snällt nog hjälpte oss.

Man bör också kolla upp bagagereglerna. Vi var bokade i SAS Plus och är även Guld/Diamant och kunde ta med fyra väskor var. Vi klarade oss på totalt tre incheckade kollin på två personer – två golfbagar och en vanlig resväska. Vi släpar inga grejer i onödan som ni märker.

Taggad som fan – ge mig mer golf!

Det kändes verkligen som att mina känslor för golf fick ett rejält uppsving med den här resan och det gör lite ont i själen att det förmodligen dröjer till maj-juni innan jag får gå ut och spela på en riktig bana igen. Det är väl bara att ställa sig i simulatorn, underhålla svingen och låtsas att det är roligt. Det är snart vår och gröna gräsmattor igen… typ.