TEST: Frecciarossa 1000 Executive Class – lyxklassen

I februari åkte jag och Maria på en weekend ner i Europa. Först en kväll i Milano, följt av ett par dagar i Paris. Det som vi dock ska prata om här är vad som hände däremellan. En av mornarna satte vi oss nämligen på det läckert rödmålade italienska snabbtåget Frecciarossa 1000 för en sju timmar lång (kort?) resa från Milano Centrale upp till Paris Gare de Lyon. Och vi gjorde det i deras flaggskeppsklass – Executive Class!

Inlägget är uppdaterat i januari 2025!

Frecciarossa 1000 körs av den italienska tågoperatören Trenitalia. Det sattes i trafik 2015 och är byggt för en toppfart på friska 400 km/h. Tågsättet är med sina åtta vagnar 202 meter långt och har en kapacitet på 457 lyckligt klimatsmarta resenärer (förutsatt att de kör med grön el vill säga). Med sin spetsiga och rödmålade nos ser tåget duktigt snabbt ut redan när det står stilla på perrongen. Det kunde till och med jag konstatera, trots grusiga och knappt öppna ögon när vi klev ombord en överjävligt tidig morgon i Milano.

Knappt 7 timmar från Milano till Paris

Resan från Milano Centrale till Paris Gare de Lyon, eller motsatt, tar enligt tidtabellen 6 timmar och 45 minuter. Det går två avgångar per dag åt vardera hållet, en tidig rackare vid 06:30 och vid 15:30 för kvällsjobbarna. Tåget gör fyra stopp längs vägen. Turin är det enda i Italien och på franska sidan stannar de i Modane, Chambéry och Lyon.

Det mest wild and crazyiga med Frecciarossa 1000 är att det stundtals kör i 300 km/h. I Europa är det få andra sträckor som matchar den farten. Först en stund mellan Milano och Turin men framförallt mellan Lyon och Paris. Att det går undan märks mest när man tittar på hastighetsmätaren men knappat annars. Tänk er den här skönheten upp i 400 knyck. Då snackar vi!

Frecciarossa 1000 – fyra olika klasser

De här tågen har fyra olika klasser. Standard, Premium, Business och Executive. Lägg där till att det i Business finns en Silence Area, likt Tyst/Lugn avdelning på svenska tåg samt en vagn med anpassningar för personer med funktionsvariationer.

Bokning och priser

Eftersom ”mellanhänder” är latin och betyder ”sånt undviker vi helst” så hoppade vi rakt in på Trenitalias egen sajt för att boka biljetterna, istället för nån resebyrå eller dylikt. Bokningsproceduren är snabb och lätt att förstå. Kalaset i Executive Class landade på € 170 per person. Då ingår platsreservation och normalt sett även en påkostad matservice ombord (mer om den längre ner). Även access till lounge ingår och det finns både i Milano och på Paris Gare de Lyon. Lounge hann vi dock inte med på grund av tidig avgång.

Vill man köra snikbiljetter går det att resa i standardklass från € 30, vilket så klart är ett fynd i sammanhanget.

VLOGG | Se min Youtube-film från resan

Executive Class – egen luftig vagn med begränsad sikt

Executive Class på Frecciarossa 1000 är en helt egen vagn belägen i tågsättets ena ände, med totalt tio säten. Trots att de har 1,5 meters avstånd mellan sig var det fortfarande krav på munskydd under hela resan (februari 2022). Den saken går onekligen att diskutera med det faktum att utrymmena i vagnen är fantastiska. Jag går igenom ytterligare en fånig restriktion längre ner i texten.

I vagnen finns ett litet galley, precis som en toalett och ett litet konferensrum på upp till sex personer. Här kan man koppla upp dator mot en skärm och platserna bokas i förväg. Toaletten behöver inte bokas utan är free seating. Fint.

Interiören går det att tycka olika om men jag har svårt att se att italienarna ens skulle ta en pallplats om de ställde upp i en designtävling. Om jag fått sätta en egen touch hade jag dragit ner på de bruna nyanserna en aning (eller helt). Kanske är jag lite tråkig men ser inget fel i mer vilsamma toner, typ något åt grått eller blått. Är det min skandinaviska gen som talar? Kanske.

Det största problemet med Executive Class-vagnen är dock dess begränsade utsikt. Små fönster? Nej, tvärtom. Det har inte heller något med konstruktionen av tåget att göra. Istället har ett onyktert snille kommit på att man ska stripea tågsättets båda ändar. Därmed försvinner också stora delar av utsikten. Alla övriga vagnar i sättet är befriade från dekaler men vi som betalar mest har alltså sämst utsikt.

Vem avgår?

Sätet i Executive Class

Sätet är enormt, hela 74 cm brett. Det är nästan så att jag försvinner i det och jag når inte ens ner med fötterna i golvet. Lyckligtvis finns det ett fotstöd som jag kan fälla upp. Både det och ryggstödet justeras elektroniskt med knappar i armstödet. Där tänder och släcker man också läslamporna, vilka är integrerade högst upp i sätet med en lampa på varje sida.

I armstödet finns både eluttag och USB-portar av typ A. Ur det andra armstödet drar man upp bordet. Helt utvecklat rymmer det utan problem min dator och det finns utfasning för en mugg. Bra lösning i och med att man inte har något ryggstöd framför sig. Bordet känns helt okej och det fungerar att sitta med datorn och jobba.

Rotera stolen 180°

Det fina med stolarna i Executive Class är att de går att snurra! Inte bara några grader åt ena eller andra hållet utan hela 180°! Det betyder att man kan alltid välja att sitta i färdriktningen, vilket för många kan vara en riktig dealbreaker. En annan fördel är så klart att man kan vända två säten mot varandra om man som oss reser i sällskap.

Kontentan av sätet? Kanske det skönaste jag suttit i på ett tåg, i skarp konkurens med SJ:s nya X 2000. Komforten är superb och när vi rusar fram i 300 är det knappt ett skak eller gnissel i hela tågsättet. Vilket jävla bygge ändå!

Wifi med onlineportal och underhållning

Det är gratis att ansluta till tågets wifi. Där kan man med sin smartphone eller dator ansluta till en onlineportal där det finns filmer, spel och information om tågresan. Lite som på ett långdistansflyg alltså, med skillnaden att man här kör på sin egen enhet. Det erbjuds både 3G och 4G men några rasande hastigheter var det inte tal om.

Kom ihåg att köra VPN om ni ansluter till portaler som dessa. Läsa gärna mer i mitt inlägg om att säkra upp sina prylar på resan.

Maten ombord – överraskningen vi inte gillade

Normalt sett ingår ett riktigt fint matutbud i Executive Class på Frecciarossa 1000 där man utifrån menyn själv kan bestämma vad man vill äta och när. Vi missade dock en detalj vid bokningen (även om jag faktiskt inte tror att den alls framgick), nämligen att det i februari 2022 rådde komplett serveringsförbud på den franska sidan. Restriktioner på grund av ni-vet-vad.

Italienarna hade däremot inget sånt trams men eftersom ”de inte skulle hinna servera oss innan gränsen” så uteblev i princip hela matupplevelsen. Hade vi vetat om det hade vi så klart tagit med oss egen mat (eller helt avstått den här resan). Vi fick i alla fall varsin espresso direkt vid avgång, följt av riktigt gott kaffe och tre-fyra paket kex strax innan Turin. Sedan var det nästan helt slut på det roliga. Vi lyckades tjata oss till lite vatten efter några timmar, tack och lov.

Räddningen blev ändå den matpåse som de satte ihop strax innan ankomsten till Paris. De delade ut den lagom tills vi skulle kliva av och visst, jag måste ändå credda dem för innehållet. Club sandwich, kycklingsallad, muffins, cola, chips, vatten och nötter. Helt okej maträtter och vi hade mat så vi klarade oss resten av dagen.

Jag hade givetvis föredragit ordinarie servering men det här blev i alla fall en okej nödlösning.

Från april 2022 är det återigen fullservice ombord, inklusive servering!

Resan som helhet

Jag har kanske låtit som en kverulant i det här inlägget. Jag menar. Vem fan är jag att gnälla på bruna säten, dekaler på fönsterrutorna och mat i en påse istället för på bordet vid mitt säte under resan? Fast. Det här är en premiumtjänst som ändå kostar en slant att boka. Då vill jag ha fullservice ombord. Okej, restriktioner är en sak. Fåniga restriktioner är däremot en annan. Den uteblivna matserveringen och munskyddskravet hör definitivt till det senare.

När resan sedan går genom fantastiskt vackra alplandskap och böljande franska vidder så vill jag kunna titta och njuta vid min plats i Executive Class. Jag ska inte behöva flytta mig till ett säte i en annan för den sakens skull. Med det sagt – ta bort dekalerna, herrejösses!

När resan sedan går genom fantastiskt vackra alplandskap och böljande franska vidder så vill jag kunna titta ut och njuta vid min plats i Executive Class. Jag ska inte behöva flytta mig till ett säte i en annan vagn för den sakens skull. Med det sagt – ta bort dekalerna, herrejösses!

I vilket fall så är det här på det stora hela ett formidabelt sätt att resa mellan Milano och Paris. Man kliver på, slår sig ner i sätet, njuter av tågresan och kliver av sju timmar senare. Från den ena stadskärnan till den andra, vilket i princip alltid är tågets kanske största fördel. Att under dessa sju timmar då kunna sitta som en kunglighet i Executive Class gör sannerligen inte ont någonstans. Allra minst i arslet. Sätet bringar fram det bästa i komfort och jag hade nog kunnat sitta kvar även på returresan till Milano om jag haft tid.

Prislappen? Tja. Snikbiljetterna i Standard är ju i det närmaste gratis så de är ju en no-brainer jämfört med andra transportmedel. 1700 spänn för Executive i restriktionstider är kanske något saltat men under normala omständigheter skulle jag inte tveka en sekund att boka dem igen.

Så. Jag har inte åkt skitmycket tåg ute i Europa, det har jag inte. Men om det är något som Frecciarossa 1000 gav mig så var det mersmak. För långa tågresor. För höga hastigheter. För stora breda säten. Och för tillbakalutade, sköna stunder ute på kontinenten.

Ge mig mer!

BOKA | Trenitalias sajt