Vilken dagar det har varit, både vad gäller intensitet och upplevelser. I fredags tog Saga studenten (Marias dotter alltså) och förberedelserna för det har ju pågått ett tag. Senaste veckan har varit ganska crazy med fix och planering. I torsdags började också släkt och vänner ramla in från olika håll av landet, vilket så klart var extra kul.
Fredagen löpte på med ett sjuhelvetes festande! Champagnefrukost i vår trädgård med en hel studentklass, utspring på Wargen inne i Östersund några timmar senare, flakåkning att beskåda genom stan och sedan en mottagning i en mysig liten småskola upp mot Ås halvmilen från centrum. Lång fredag med många intryck med andra ord så på lördagen, när röken och dimman lagt sig en aning, bestämde vi oss för att möta konstrasterna. Lugnet och tystnaden alltså.
Andersön ett dryg mil bort från stan är alltid ett säkert kort så vi packade med lite fika, kaffe, en bror med fru samt en nybakad student och begav oss ut. Storsjön låg nästan spegelblank och på fjälltopparna kunde man urskilja snöfläckar lite här och var. Den här nygrönskan som råder här uppe nu är så jäkla magnifik. En av årets bästa tider (men det säger jag ju även om sommaren, hösten, vintern och vårvintern).
Gårdagens tårta och kanadensisk humor
I väskorna hade vi med oss förnödenheter av bästa slag. Det vill säga en lyxig smörgåstårta från gårdagens fest, hembakad silviakaka signerad mig själv (!) och kaffe serverades i en av mina favoritmuggar. Kanadensisk humor. Passande på Andersön där det faktiskt skymtats Björn om än väldigt sällsynt.
Vi tog halva varvet runt. Sex-sju kilometer. Gick på kuperade stigar precis längs vattnet. Snubblade över några HittUt-kontroller. Mötte folk men betydligt färre än vi trodde på förhand.
Alla naturäventyr måste inte vara komplicerade. Det räcker fullgott med mikrouppleveleser. Som dessa. Fjällen är gamla men vyerna blir aldrig inaktuella.
Och Andersön är alltid vackert.
