Ja men alltså. Vilken vecka vi fick där nere i Italien. Neapel. Amalfikusten. Några timmar i Rom. Plus en halvdag i Milano. Efter en bokning av flygresorna tur och retur tidigt i våras höll vi som vanligt på resten av detaljerna fram till ett par veckor innan avfärd. Det har blivit lite av vårt signum och även om vi gör en del fynd längs vägarna så är det inte alltid till vår fördel. En del saker bör man boka innan, vilket blev en av läxorna vi lärde oss på den här trippen.
Men, det tar vi i ett senare inlägg. Idag tänker jag mest skicka med några vykort.
Neapel
Från charmigt, stökiga och passionerade Neapel med både stan, Vesuvius och Pompeji. En stad som bjöd på en intensitet vi inte riktigt är vana vid och som skiljer sig en hel del från Italiens norra städer. Milano och Turin, där jag och vi hängt mängder med gånger genom åren, känns som rena avkopplingen i jämförelse. Liv, rörelse, ljud, trafik och hets men där alla verkar leva i något sorts kaotiskt symbios.
Vi klickade i ”Undvik vägtullar” i navigeringen på Teslan vi hyrde och fick se gator, kvarter och miljöer som jag tror att de flesta turister går miste om. Dessutom tar det ibland inte jättemycket längre tid heller. En av sträckorna vi körde skulle ta 27 minuter över motorvägen men bara 34 genom Neapels slingrande kvarter.
Enkelt val.
Roadtrip längs Amalfikusten
Från Amalfikusten, lika vacker som turisttät där vi från början tänkte stanna till i byarna längs havet och strosa några timmar men som bara blev förbifarter i brist på platser att faktiskt parkera bilen på. Förutom en timmes strosande i Maiori, vår första anhalt efter en magisk resa över bergen, så blev det inga fler stopp. Ja, jo, ett par snabba fotostopp då men annars blev det inget längre förrän vid tog en sen lunch i det något sömniga i Sant’Agata sui Due Golfi, ett par mil bortanför de mest intensiva av stråken längs Amalfi.
Tågresa med stopover
Från Rom, där vi planerat in ett tågstop-over på fem timmar. Vi försökte oss på Colosseum men gick bet på biljetter. Istället hittade vi Apelsinträdgården som vi blivit tipsade om plus fikastopp med sedvanligt fina kaffeupplevelser.
Från rälsen mellan Neapel, Rom och Milano där vi susade fram på Italos AGV-tåg i 300 km/h. Och från Milano, resans sista anhalt. Ja, vi uppskattar det här med att resa ut till ett ställe och hem från ett annat. Då kan vi slänga in lite stopp längs vägen och passa på att se omgivningar och landskap susa förbi utanför, oavsett vi kör bil eller åker tåg.
Eller åka på matförgiftning, vilket däckade halva teamet sista dagen i Milano.
Så. Det finns mer att berätta om den här resan. Om biljetter som aldrig förhandsbokades. Om pizzor. Om toppbestigningar. Om en härlig roadtrip. Om Neapels småvägar. Om tryckande sommarvärme. Och om så mycket annat. Men det tar vi framöver.
Som sagt. Idag blir det vykort.
Härligt med Italien! Kul att ni hittade till Apelsinträdgården. 🙂
Ja, den var ju ett litet guldkorn ju! 🙂
Jaha? Men Teslan då…? Vi (jag) vill veta allt om Teslan nu…
Det kommer! Håll i, håll ut!
[…] ligger söder om Neapel och från flygplatsen får man räkna med 40-60 minuter beroende på trafik, om man väljer […]
[…] En butik som däremot smälter in i miljön är Apoteket Örnen, inhyst i en fastighet som uppfördes 1705 och som så långt tillbaka som 1830 också varit just apotek. I en överenskommelse mellan Apoteksbolaget och Riksantikvarieämbetet framgår det att huset ska bevara sin inredning och ja, man kan faktiskt gå in här utan att handla (även om vi gjorde några stödköp inför vår stundande resa till Italien). […]
[…] bekantat oss med teknikmonstret rullade vi tyst och stilla ut från parkeringen och påbörjade vår roadtrip genom Neapels förorter och bort mot vårt första stopp, […]