Nu ska jag drämma in en faktarad på direkten: Chicago och skyskrapor är en jäkligt bra kombination. Det är sant. För jag har testat. I alla fall varit uppe i två av dem (resten har jag sett från marken). Den ena var världens högsta byggnad i 25 år, Willis Tower alltså, och den andra har observationsdecket 360 Chicago på 94:e våningen. Den tänkte jag berätta om här.
Första morgonen i Chicago. Efter en lugn joggingrunda och frukost är jag på väg mot John Hancock Center. Jag rör mig genom Near North Side, stadsdelen som sträcker sig från Chicago River upp till North Avenue. Längs Magnificent Mile reser sig det som vid öppningen var världens näst högsta byggnad. Det här är min primary target för den här dagen.
Biljettläget på lågsäsong
Februari och Chicago betyder lågsäsong men jag har haft span på biljettläget för 360 Chicago sedan några veckor tillbaka. Pulsen är låg. Både i mig och i stan. Det finns gott om platser säger officiella sajten. Det ger mig utrymme att vara flexibel men om nu första dagen ändå bjuder på blå himmel så är det lika bra att köra. Jag köper biljett och blir sedan i ensamt majestät visad fram till hissen som ska ta mig hela vägen upp.
Och jag är själv i hissen. Helt själv i 94 våningar. Det, kan jag tänka mig, är väl ändå ganska sällsynt eller?
Under mer ”normala turistomständigheter” ska man nog inte räkna med att få fylla sitt ego i en tvåminuters hissresa. Under högsäsong gör man definitivt rätt i att kika biljetter i förväg.
Biljett förresten. Jag köpte en TILT & View för $45 och då ingick entré, tillgång till CloudBar och TILT (mer om det senare). Det finns en General Admission vilket är snikvarianten, då är man nere på $30. Tillgänglighet och pris varierar så kolla officiella sajten.
HITTA HIT | Google Maps
Observationsdeck sedan 1969
Våningen där 360 Chicago idag ligger har varit observationsdeck ända sedan John Hancock Building invigdes 1969, då som John Hancock Observatory. 2012 köptes det av franska Montparnasse 56 Group som driver liknande koncept i Paris, tv-tornet i Berlin och One Liberty Philadelphia.
Väl uppe 314 meter över marken är det så gott som trehundrasextio graders utsikt. Jag vet inte riktigt åt vilket håll jag ska börja så inleder med det som på pappret ska vara det häftigaste här uppe.
TILT – jo men lite överskattad
I en egen avdelning med utsikt åt söder ligger TILT. Det här är en vägg med åtta golv-till-tak-fönster. Man får ett eget fönster där man ställer sig och håller sedan händerna stadigt i handtag på båda sidorna. Sedan börjar showen och väggen börjar tilta ut över Chicagos gator drygt trehundra meter ner. Det här pågår i knappt två minuter.
Med facit i hand så var nog TILT fräckare på pappret. Visst var det en liten ball grej att bli lutad ut över gatorna där nere men jag vet inte om jag tycker det var värt $10 extra. Faktiskt.
Som vanligt fast ändå inte
Ja men annars är det lite som vanligt när man tagit sig upp i en skyskrapa som höjer sig över alla andra höghus i området. Det är utsikt åt alla de håll och kanter.
Lake Michigan rakt österut med Navy Pier några hundra meter bort. Downtown åt söder där Willis Tower så klart är det som först landar i blickfånget, plus det något nyare Trump Tower. Samtidigt försvinner Magnificent Mile åt samma håll långt där nere på markplan. Åt nordväst skymtas O’Hare (flygplatsen alltså). Det finns säkert fler landmärken som jag inte rabblar här, Chicago har ju ändå några stycken.
CloudBar och en lunchdrink
Jodå, det finns en bar här uppe. CloudBar heter den och jag passar på att slå mig ner vid en fönsterplats med en Heavenly Martini i glaset. Vyerna åt norr är härliga och Lake Michigan är otroligt färgskön med sitt tillsynes grönblåa vatten. En drink med utsikt sitter i princip alltid rätt. Även om klockan råkade vara strax innan lunch. Så kan det gå.
360 Chicago – allt som allt
Nästan två timmar lyckades jag slå ihjäl här uppe. Det var inga större problem faktiskt men en normalt funtad person kanske nöjer sig med halva den tiden. Utan tider att passa kunde jag drälla runt lite bäst jag ville.
Och det gjorde jag.
Tog liksom vara på tiden. Helt utan hets. Jag spanade in vartenda av väderstrecken. Letade landmärken. Flightspottade. Fotade mer än vad som är rimligt. Testade TILT. Drack en drink. Pratade med ett par tyskamerikaner i baren. Kikade lite i butiken på nedervåningen utan att köpa något. Ja men då drar tiden snart iväg utan att man ens märker det.
Hiss och diss?
Hiss? Definitivt hissen upp som jag hade helt för mig själv och att det var ganska glest med besökare rent generellt. Lågsäsongsbetonat tänker jag. Annars var det snyggt ordnat på 94:e våningen. Välstädat. Otroligt fina vyer åt alla håll. Drinken satt också fint. En annan bra grej var att man slapp att gå igenom en lång labyrint när man skulle åka upp (vilket är ganska vanligt utifrån mina andra skyskrapeupplevelser i diverse städer). Det tackar vi för.
Diss? Ja men TILT kändes lätt överskattad. Sedan, och nu är jag orimligt petig, är husets läget kanske inte på topp. Downtown, kanske åt det håll man helst tittar, är åt söder. Hur kul är det att ta bilder i motljus? Diskutera i smågrupper och lämna en rapport i kommentarsfältet här under.
Annars då, fler som besökt 360 Chicago eller Willis Tower (som ni kan läsa om här)?
LÄS MER | Mina 4 dagar i Chicago