Okej, ärligt talat. Det finns en hel del sporter som jag aldrig riktigt greppat. Eller som jag ens brytt mig om att förstå. Ointresse och så vidare. Cricket, amerikansk fotboll, lacrosse, hästpolo. Säkert ett par dussin till som jag knappt vet namnet på. Lika lite som intresset är för dem, lika häftiga kan de säkert vara att uppleva live. Folkfest, stämning, stora arena och bra tryck i publiken.
Det var lite så vi tänkte när vi tog tunnelbanan ut till de södra delarna av Chicago, för vår första liveupplevelse av den ytterst märkliga sporten baseball.
Baseboll i Chicago – Cubs och White Sox
Det finns två stora baseballklubbar i stan. Dels Chicago Cubs, grundat 1870, med hemmaarenan Wrigley Field strax norr om downtown. De håller till i National League Central. Sedan har vi Chicago White Sox i American League Central, grundat 1894 och som spelar sina hemmamatcher på Rate Field strax söder om stan.
Bara kort om ligorna
Den professionella baseballen i Nordamerika styrs av Major League Baseball (MLB), under vilken det finns två olika ligor. De heter National League och American League och de var från början två konkurrenter. Idag agerar de istället som två olika divisioner, som i sig är uppdelade i tre konferenser vardera (East, West och Central) med fem lag i varje konferens. Segrarna i de två ligorna möts sedan i en final, World Series, där vinnaren ofta kallas för World Champions. Aningen snäv världsbild kan man tycka, men så är det.
Nordamerika förresten. Alla lag förutom ett är från USA och det enda ”utomsocknes” kommer från Kanada. Och av en händelse så var det just kanadicker på besök i Chicago den här dagen.
Hemmapremiär
Det var Maria som genom en snabb liten googling upptäckte att det var baseballmatch i Chicago under helgen vi var där. Eftersom vi aldrig tidigare varit på en baseballmatch eller ens sett en på TV, utan snarare håller oss på kunskapsnivån strax söder om ”helt okunniga”, så tog vi det som gavs.
Med andra ord fick det bli Chicago White Sox ute på Rate Field, vilket även skulle visa sig vara deras hemmapremiär för säsongen. Efter att ha pratat med några lokalbor på en restaurang dagen innan hade vi fått höra att det just därför skulle vara lite extra drag kring arenan den här dagen. På amerikanskt vis.
Chicago White Sox mot Toronto Blue Jays
Biljettläget såg lugnt ut, så väl ute på plats köpte vi plåtar på luckan för 25 dollar styck. Japp, billigaste platserna vi kunde hitta. Dumt att vaska tusenlappen per person för att sitta närmare planen för en sport vi inte kan ett skvatt om.
Men det var på parkeringen det hände, där det stod bussar, vans och pickups uppradade, många med solstolar och grillar framplockade. Det doftade BBQ och öppnades öl i jämn takt. Utanför entréerna var det livemusik (country såklart) och lite tävlingar för både barn och vuxna. Skön stämning, rakt igenom. Och väldigt amerikanskt.
Matchen då? Ja men vi satt på läktaren och förstod ungefär… ingenting. ChatGPT gjorde sitt bästa för att förklara regler, roller och poängräkning. Vi försökte men det gick så att säga trögt med termer som pitcher, batter, catcher, strikes, balls, homeruns, outs och strikeouts. Fast solen värmde åtminstone gött. Alltid något.
Och ärligt talat, på läktaren verkade det vara få som brydde sig. Man drällde iväg och köpte mat och pratade mer med sitt sällskap än att kolla vad som hände nere på planen. Är man som oss vana vid högtemposporter som hockey och fotboll så kommer man att bli smått frustrerad på en baseballmatch. Lågt tempo, många pauser, långa pauser och massor av vad vi skulle kalla dö-tid. Hur många fräcka slag såg vi under matchen? Två? Tre? Merparten av bollarna landade i catcherns handske eller långt upp på läktaren.
Eller så berodde det kanske mer på lagen. White Sox skulle kunna heta White Sucks. Förlåt.
Vi gjorde det oväntade
En sak ska ni ha klart för er – jag brukar vara otroligt principfast och alltid stanna tills slutet av matcher jag går på. Oavsett sport, lag eller resultat. När vi suttit i två och en halv timme på Rate Field började vi dock känna oss ganska klara. Trots att ChatGPT tyckte att det var en sjukt spännande match vi var på. Ja alltså, föreställningen var fortfarande inte slut när vi kittade ihop och lämnade. En nästan unik företeelse i våra sammanhang.
Och vi var marginellt mer kunniga på baseballreglerna än ett par-tre timmar tidigare.
Jaja. White Sox vann till slut i någon typ av övertid slash sudden med 5-4 (läste vi oss till). Gissningsvis var alla på Rate Field nöjda med det resultatet. Om de nu noterade det medan de sprang mellan korvbaren och öltappen.
