Provkörning: Polestar 2 Longe Range Dual motor (472hk)

De senaste månaderna har vi legat i startgroparna för att byta bil. Timmar och åter timmar har under sommaren och hösten spenderats på omvärldsbevakning, research, Youtube-tittande och givetvis även en del däcksparkande. I vår värld har det bara varit elbil på kartan, vilket så klart både begränsat sökfältet en aning men också öppnat upp lite av en ny värld i bilåkandet. Vad är räckviddsångest? Vem drabbas? Tar det längre tid att köra långa sträckor med en elbil? Och är de verkligen framtiden?

Ja men med den bakgrunden bokade vi in oss på en provkörning hos ett av märkena som kändes aktuellt. Vi sa sonika hej till Polestar 2 och företagets showroom i Umeå.

Det här är Polestar

Polestar var från början Volvos prestandavarumärke, baserat i Göteborg. Det gick till exempel att få sin Volvo optimerad och då var det Polestar som stod för ballongerna. Nu för tiden designar och säljer de istället elbilar som tillverkas i Geelys fabriker. Är ni sugna på studiebesök vid tillverkningen så är det Kina, Sydkorea och USA ni ska åka till i så fall.

Tre bilmodeller har man på marknaden just nu och det är Polestar 2, 3 och 4. Vad hände då med Polestar 1 kanske ni tänker? Den laddhybriden lär nog inte sälja särskilt bra dag, det är åtminstone min killgissning på temat.

Provkörningen – Polestar 2 Long range Dual motor

Bor man i Östersund så är det till Umeå man måste ta sig för att provköra en Polestar. Med ett annat ärende i stan passade vi på att boka in oss på en provkörning av Polestar 2, den för oss enda rimliga av deras modeller utifrån ekonomi och behov. Plus att den ju faktiskt är ganska snygg. Ännu bättre var att vi fick provköra helt själva, då deras showroom för dagen var en aning underbemannat (annars åker en säljare med fick vi höra). Tack för det!

Efter en snabbgenomgång av bilen och körkortskontroll rullade vi snart iväg. Bilen de kastat fram till oss var, föga förvånande, en liten värsting. Vi pratar den fyrhjulsdrivna Long range Dual motor på 472 hk årsmodell 2024 utrustad med både Plus-, Climate– och Performance-paketen. Ska det vara så ska det vara på riktigt, annars kan det väl kvitta. Och vem vill köpa en skralt utrustad singelmotorversion efter att ha kört en maxad variant? Nej precis.

Pluspaketet innehåller livsviktiga detaljer som panoramatak (riktigt fint), LED-dimljus med kurvfunktion, elbaklucka med fotsensor med mera. Climate ger dig uppvärmda baksäten, uppvärmd ratt och en energisnål värmepump. Kryddar man med Performance sitter det 20″-fälgar på plus att bilen är prestandaoptimerad från topp till tå.

Själv gillade jag nästan Performance-detaljen i säkerhetsbältena mest, läckert färgade i ”Swedish gold” (orange alltså). Ja, fram tills jag hade stampat plattan i botten vill säga.

Räckvidden

WLTP-siffrorna för den aktuella bilen årsmodell 2024 ligger på 558 km. Inte bäst i Polestar 2-klassen, det är istället Long range Single Motor med sina 659 km. Är man ute efter en begagnad (pre-owned), säg 2021-2022, så får man kapa bort runt tio mil på de här siffrorna. Anledningen är inte batterislitage utan att de helt enkelt inte var bättre än så när bilarna kom.

Från acc till limpa (100 alltså)

Vi började lite lugnt med att bekanta oss med bilen, hur den uppför sig sig på vägarna och de mer interiöra funktionerna. Om det var något som gick hem hos oss med Polestar 2 så var det också interiören. Har man kört Volvo (som oss) så känner man igen sig, allra helst de nyare modellerna. Rent komfortmässigt var det lite som att ”hitta hem”. Riktigt fin att sitta i. Åtminstone fram.

Baksätet är däremot riktigt jävla trångt. Heads-up om man är över 180 cm. Lägg där till kardantunneln som onekligen tar bort en del benutrymme. Det kanske är resultatet av att dela bottenplatta med en gammal fossilbil (Volvo XC40).

Efter en stunds körning ut mot Holmsund hittade vi en fin raka att sträcka ut på. Plattan i botten. Dra mig baklänges (ja, bokstavligen det som hände) vilket jäkla tryck! Svar direkt, som Siewert Öholm skulle ha sagt. 0 till 100 är en sak, och det gör just den här modellen på 4,2 sekunder, men det är ju från 80 och uppåt det är intressant i rent vardagligt bruk, säg omkörningar.

Ja, kraften i högerpedalen var det kräm i. Wow!

Exteriört

Polestar 2 är snygg. Det är den. Den känns hög både att titta på och sitta i samtidigt som den ger känslan av att vara sportig. Fronten är brutal och belysningen är ”elak”. På nyare årsmodeller är ”grillen” ersatt av heltäckande plast. Modernare intryck ja (flera tillverkare jobbar efter samma koncept) men inte nödvändigtvis snyggare. Snarare att man försökt dölja spåren av en gammal fossilbil så det känns mer som att man lappat ihop skrället.

Baken är… ja, den fungerar. Kanske inget man vänder sig om för om man möter den på stan.

Förarmiljö, interiör och hjälpmedel

Polestar 2 har en sober och ombonad interiör och för mig är förarmiljön viktig. Här har man verkligen fått fram en fin ”cockpitkänsla” och ett förhållandevis lättnavigerat infotainment med Android Automotive i botten. Det ger tillgång till appar som Google Maps, Spotify, Waze med flera. Det finns även stöd för Apple CarPlay men då krävs det att man ansluter sin iPhone med USB-C-kabel.

Infotainment-skärmen kändes dock redan ganska passé i sitt utförande. Skärmen har tjocka ramar (”bezels”) och ett ganska tråkigt gränssnitt. Har man kört Volvo från 2018 och framåt så är igenkänningsfaktorn hög, på gott och ont. Vi imponerades inte jättemycket.

Det gjorde vi inte heller av de fyra kameror som tillsammans bygger ihop 360°-läget, som ska underlätta när man parkerar eller krypkör. Vår upplevelse var snarare motsatsen, att de gjorde det krångligare då överblicken var riktigt kass. Ni ser en bild på det här under.

Förardisplayen på 12,3 tum gillade däremot vi skarpt. Den visar en mängd olika data inklusive navigeringen om man har en rutt igång. Med sitt mörka tema ligger den lagom diskret i det klassiska synfältet vid ratten.

En detalj vi nästan direkt reagerade på var den smala och nästan trånga framrutan. Den kändes overkligt liten men man vänjer sig också snabbt. Efter en timmes körning var det inget som vi längre tänkte på, däremot kände vi båda att A-stolpen var något i vägen. Det beror säkert på hur man sitter.

I övrigt finns det trådlösa laddare för mobiler samt ett gäng USB-C-portar, lite det man kan förvänta sig i en bil nu för tiden.

Utrymmen

När vi provkör bilar brukar vi genomföra vårt obligatoriska ”golftest”. Vi packar alltså in våra golfbagar och vagnar i bagaget för att se hur (eller om) de ryms. Anledningen är enkel. Prylarna går inte att vika ihop särskilt mycket mer än att ta ur klubborna. Tyvärr hade vi inte våra prylar med oss till Umeå men efter att ha måttat och spekulerat kom vi fram till att Polestar 2 med stor sannolikhet är en rimlig bil för golfresor.

Annars är det gott om plats och vi förvånades över bagageutrymmet där bak. Under lastgolvet finns det ytterligare plats så totalt landar Polestar 2 in på 407 liter bakom sätena. Sedan har vi ytterligare 41 liters lastplats i ”frunken”, det vill säga det främre utrymmet (gamla motorrummet).

Men som sagt. Baksätet för längre personer bör ni kika närmare på vid en provkörning.

Vi måste prata om mugghållaren

En jättekorkad detalj är mugghållarna mellan framsätena. Lösningen är inte kass. Den är idiotisk. Out of the box finns det bara plats för en mugg. För att få fram den andra måste man öppna armstödet i mittkonsolen. Inte bara förlorar man armstödet, det ser dessutom helt knäppt ut.

Armstödet går att justera framåt, mot växelspaken. Perfekt för oss som är kortare än 190 cm och sitter lite närmare ratten…

…med konsekvensen att man då inte har någon tillgänglig mugghållare alls då armstödet skjuts över. På riktigt?

Polestar 2 en timme senare

När vi efter en dryg timme parkerade bilen vid Polestars showroom var vi på det hela taget väldigt nöjda och på vissa punkter också imponerade. Fantastiskt fin förarmiljö, otroligt bra hugg och en komfortabel bil att både köra och åka i. Egentligen hade vi behövt låna den ett dygn för att kunna ger en mer rättvis bedömning, men man tar vad man får.

Sedan finns ju detaljerna som vi hakar upp oss på. Mugghållarna är väl en sån grej, att den interiört redan känns lite gammal plus det trånga baksätet. Lite trist är också att de något äldre årsmodellerna inte riktigt når upp till en rimlig räckvidd med sina cirka 450 km.

Det som däremot är intressant med Polestar 2 är ju att dyrast inte ger mest räckvidd. Istället är det singelmotorn med long range som stoltserar med sina 659 km.

Och ja, man måste kunna prata räckvidd utan att få diagnosen ”räckviddsångest”.

Så, är Polestar 2 något för oss och rentav ett potentiellt köp? Time will tell.