Jag vet inte riktigt. Ska man avslöja tillfällena där man kanske borde ha varit mer påläst? Jo men kanske ändå. Det är mer eller mindre omöjligt att ha koll på varenda kvadratmeter av den här planeten. Som på vår roadtrip i Kanada i somras. ”Nu är det nog slut på riktigt höga berg…” sa jag nämligen övertygande till Maria när vi lämnade Banffs sagolika 3000-meterstoppar bakom oss. Sedan rullade vi in i Glacier National Park. Och där låg Rogers Pass och sa ”Hold my beer…”.
Vi hade 90 mil från Banff ut till västkusten. På pappret en tvådagars transportsträcka ”i väntan på British Columbias finest”. Att vi ens blev förvånade över allt som bjöds längs vägen är ju ett inlägg i sig. Reser man genom västra Kanada ska man givetvis vara beredd på det mesta. Från breda, raka och fina motorvägar till slingrande kostigar både långt ner i dalarna och högt upp på bergssluttningarna.
Vi fick alltihop och lite till (förutom björnar då, vilket nästan var det enda vi faktiskt hoppats på).
Trans-Canada Highway genom Glacier National Park
Drygt fem mil efter Golden fattar vi på riktigt att de höga bergstopparna kommer fortsätta ett tag till. Vi kör förbi en liten diskret skylt om att vi nu byter tidszon, en timme vinner vi på det, och framför oss i sydlig riktning reser sig bergen i Glacier National Park upp ur de kanadensiska skogarna.
Vi stannar i en parkeringsficka precis innan en av flera tunnlar. Bara för att få ta in miljön. Då har vi inte ens nått kulmen av den ungefär sju mil långa etappen längs Trans-Canada Highway genom nationalparken. Fast det vet vi ju inte då.
LÄS MER | 15 saker vi lärde oss i Banff
En titt över axeln
I själva passet, hjärtat av Rogers Pass, hinner vi till och med köra förbi Discovery Center innan vi sansar oss en aning och svänger av vid Memory Garden och Summit Monument någon kilometer söderut. Vi tittar bakåt och ser varifrån vi kom. Jodå, där ligger en vägg av berg och hela massivet Mount Rogers består av flera toppar, som tillsynes avsiktligt prydligt ligger som fallna dominobrickor på varandra.
Rogers Peak är med sina 3214 meter högst men följs tätt av Swiss Peak (3208), Fleming Peak (3164) samt Truda och Grant Peak som båda klockar in på 3117 meter över havet. Åt andra hållet ligger ett annat av nationalparkens massiv där Feuz Peak når ännu högre, 3350 meter.
Det här är bedårande vyer för oss som älskar berg. Dramatiska, höga berg med glaciärer och branta stup.
Rogers Pass och dess mörka historia
Discovery Center vid Rogers Pass är ett besökcenter med både shop, utställning om området, toaletter och tillgänglighetsanpassade ytor. Vi missar den som sagt men stannar istället en dryg kilometer söderut, vid Rogers Pass Memorial Site. Där finns minnesmonument, informationsskyltar och en haubits, som användes för att spränga sönder de laviner som annars hotade arbetarna nere vid järnvägsspåren.
För ja, vi lär oss om historien under stunden vi är här. Om det mödosamma arbetet med att både bygga en järnvägslinje rakt igenom Glacier National Park och att underhålla sträckningen genom Rogers Pass. Laviner, jordskred och skogsbränder har varit mer regel än undantag. Den värsta katastrofen inträffade 4 mars 1910 när 58 arbetare dödades av en lavin medan de röjde spåren från ett föregående snöskred. Katastrofen inträffade dessutom bara dagar efter att en lavin i Cascade Range i delstaten Washington, som bara den hade svept med sig två tåg ner i en ravin och dödat nästan hundra människor.
1917 gav så Canadian Pacific Railway Company upp Rogers Pass, allra helst när den då nya 9 km långa Connaught-tunneln tog bort merparten av lavinriskerna och dessutom effektiviserade tågsträckan.
Rogers Pass förblev tyst fram till 1950-talet när Trans-Canada Highway började byggas och 1962 öppnade den väg som vi just precis har kört. Varje år besöker över en halv miljon människor platserna kring Rogers Pass. Det ska jämföras med det knappa tusental alpinister som hittade hit under de tysta åren från 1920-talet fram tills motorvägen var på plats.
LÄS MER | Officiell sida hos Parks Canada
Vandringar och aktiviteter
Det är lätt att göra som vi gjorde och bara passera rakt igenom, med ett kort stopp för utsiktsnjut och att lära sig något nytt. Bättre än inget. Har man mer tid att spendera ska man givetvis ge sig upp i bergen och göra en rolig dagstur. En av lederna startar vid Discovery Center medan ett helt gäng andra alternativ börjar cirka tre kilometer söderut. Kolla in OutdoorActive.com eller Parks Canada där finns flera förslag på allt från korta enkla turer till långa och avancerade vandringar (och toppbestigningar!).
Att köra Trans-Canada Highway
Sträckningen genom Rogers Pass är bara en liten del av Trans-Canada Highway men det är å andra sidan en väldigt väldigt vacker del. Eller, kopiöst vacker till och med. Bonus är så klart att den är både bred och lättkörd oavsett vilket håll man kommer från med parkeringsfickor att stanna vid lite här och där.
Efter någon timmes upptäckande längs vägarna genom Glacier National Park rullar vi ut mot flackare vidder och Revelstoke. Fast ”flacka” i den här delen av Kanada kan man ändå ta med en nypa salt. Det är inte direkt platt men visst, det är lätt att bli bergsblind efter Rogers Pass mäktiga formationer.
