Veckosvep (och släkten är värst)

Söndag. Det borde betyda måndag i morgon. Vi kör väl ett svep och noterar ner veckans happenings. Födelsedag. Släkt. Och en kommande resa.

Födelsedag!

Ja men vi har firat födelsedag. Maria checkade in på ett nytt år så det blev frukost på sängen, lite presenter och så åt vi en kalasmiddag på Krogen Astrid i Östersund. Avsmakningsmeny med asiatisk twist på det som just nu kanske är Östersunds bästa restaurang.

Airdrop – en skit(bra)tjänst

2011 släpptes funktionen AirDrop till iOS och MacOS. En friskt bra tjänst för att snabbt dela filer, bilder och annat mellan diverse Apple-prylar. Ja, på pappret i alla fall. Den fungerade sådär i början, det vill säga första sju-åtta-tio åren. Sånt kan jag leva med. Men att den tretton år senare fortfarande bara fungerar i 26,7 % av fallen är betydligt mer irriterande.

MacOS till iPhone? Nästan alltid. Åt andra hållet. Nästan aldrig. Enheterna hittar varandra men det verkar krävas two to tango och när bara en vill köra AirDrop-dansen så nej, då lirar det inte. Någon med tänkbar lösning? Kommentarsfältet finns här under.

Släkten är värst

Senaste veckorna har vi pratat släktforskning i ett par familjegrupper på Messenger. Ryktet spred sig till andra delar av klanen och plötsligt var det tydligen ett konto registrerat på Ancestry. Efter någon vecka gav jag mig själv in i djungeln. Och fastnade.

Det är nästan så jag får jobba för att hålla mig därifrån nu men samtidigt himla spännande att se var man tar vägen. Jag sitter dessutom på material jag ärvde från min mormor, som i sin tur fått det av en bekant. Det ska sträcka sig hela vägen bak till sent 1600-tal. Vi får väl se hur långt jag orkar ta mig och hur välutforskat de dalsländska skogarna och slätterna är.

Håll i hatten

Vi hänger i Funäsdalen i helgen. I fredags var det fullskalig snöstorm (tydligen hade Ramundberget uppemot 29m/s i byarna) och under både lördagen och söndagen friskade det i såpass att… ja, en vindsnurra i Tännäs ett par mil bort gav vika. Blåser det för lite går snurrorna inte alls. Blåser det lite för mycket så… ja.

Annars har vi ägnat oss åt jobb, lunch på byn, lite småfix i lägenheten, rehab- och knäträning, bastu och häng framför den värmande kaminen. Lugnt. Skönt. Stilla.

Österut

Senaste perioden har jag fått en släng av att vilja åka bort mot Asien igen. Kan inte direkt skryta med överdrivet många besök i de där krokarna av världen. Singapore och Bangkok plus Sydney och Melbourne. Men suget finns. Framförallt när blogg och SoMe-flödet pockar på uppmärksamhet. Let’s go explore-Lisa skriver om ett dygn i Bangkok, Come fly with me-Tove har varit på Bali och flera bekanta på Instagram postar från både Japan och andra platser där borta.

Men först västerut

Men först USA. Igen! I mars pyser jag och mina föräldrar över till Washington DC och det ska bli riktigt kul att resa med dem igen. DC imponerade på mig vid första besöket förra hösten och jag sa redan då att jag vill åka tillbaka. Nu händer det. Blir det fyra nya timmar på Arlington? Inte orimligt ändå.

November kom

Jag är en sån där som gillar i princip alla månader. På olika sätt. November kom. Även i år. Transportmånad fram till jul för merparten av människorna känns det som. Grått. Trist. Avdankad höst. Fast nej. Sånt där synsätt håller vi inte på med på den här bloggen.

Kanske har det att göra med att vi bor i Jämtland och har fjällvärlden en dryg timme bort med bil. Här kan vintern rasa in redan i oktober och hösten generellt är alltid ett par-tre månader med väderspänningar. Gillar man väder är det helt rätt plats att leva på. Jag gillar väder. Och jag gillar november. Lite som Elna beskriver månaden i hennes inlägg häromdagen.

”November är en hyllning till vilsamma färgskalor, en lek med dova och omtänksamma färger, en vila från allt som är poppigt med alla andra årstider.”

Månaden har bara börjat. Typ 26 dagar kvar att njuta. Let’s!