5 timmars valsafari i Vancouver (och en oväntad upplevelse)

Det låter kanske lite tjatigt när jag för femtiohundrade gången säger den numera bevingade frasen ”På vår bucketlist inför Kanada-resan i somras stod…”. Men jo. Jag menar det den här gången. Också. På önskelistan för vår fetaste roadtrip i mannaminne stod nämligen, och kanske inte helt oväntat, valsafari i Vancouver. Det här är en av mina absoluta favoritstäder och här avslutade vi vår husbilshyra efter nästan 150 mil på rull från Calgary via bland annat Banff och Squamish.

Fem av våra timmar i Vancouver befann vi oss till havs, susandes fram i en ribbåt och prydligt klädda i trendmässigt skrikröda flytdräkter. Man skulle kunna tro att vi var på väg till Fasion World Tokyo på andra sidan Stilla Havet men eftersom den mässan ägde rum redan i april så valde vi istället att sitta lugnt i båten och invänta det vi kommit dit för.

Valarna.

Ärligt talat var det nog främst späckhuggare vi ville se. Egentligen. Så är det. Då de dock inte siktats i området på två veckor så var förhoppningarna ganska små men valsafari är valsafari och med alldeles strålande förutsättningar bokade vi in oss hos en arrangör vi tyckte kändes bra.

Vi bokade med Wild Whales Vancouver

Wild Whales Vancouver ligger på Granville Island, nästan precis under Granville Bridge. Så gott som centralt alltså. Att vi valde den här firman hade mest att göra med att de verkade seriösa och att de hade lediga platser på tider som passade oss. Tittar man runt så finns det flera andra aktörer som anordnar valsafari i Vancouver med omnejd med likvärdiga priser. Det som kan skilja dem åt är typ av båt.

En fin grej med Wild Whales Vancouver är att de erbjuder lite olika typer av båtar. Vi gick på deras Zodiac, ”Gummiflotten” skulle man kunna kalla den, för att komma så nära vattenytan som möjligt. Ja, perfekt för oss som gillar lite mer action och inte är rädda för lite skump och vattenstänk. Runt 1700 SEK per person gick kalaset på, bara någon hundring dyrare än de lite mer bekväma båtarna man kan boka.

HITTA HIT | Google Maps

Dagens första kontakt

Från Granville Island drar vi rakt ut på Georgiasundet, det vatten som skiljer fastlandet och Vancouver Island. Med vinden fläktandes i håret (vissas hår i alla fall) skumpar vi fram på vågorna och åker förbi både kajaker och tankfartyg på vägen ut från city. Efter en knapp timme gör vi en tvärgir då de på radion får höra att det siktats val en bit bort. Väl på plats stängs motorerna av och vi ligger tyst och guppar på vattenytan. Spänningen går att ta på.

Så plötsligt får vi dagens första kontakt. Några yngre knölvalar kommer till ytan och gör sig närvarande med det klassiska ljudet av vattenångan som sprutar ut från deras blåshål. De gör några smådyk upp och ner innan de tillslut viker av ner i djupet och försvinner.

Det går nästan att ställa klockan på dem. Fem-sju minuter är de borta och i det här fallet kan de dyka ner till flera hundra meters djup. Var de dyker upp nästa gång är dock mer av ett lotteri.

Det vilda livet till havs

Under den kommande timmen gör vi små förflyttningar längs Gabriola Island och Valdes Island. Vår grupp med knölvalar fortsätter leka runtomkring oss. Upp till ytan. Och ner igen. Några minuter efter dyken spanar vi alla ut åt håll så många håll som nacken tillåter. ”Sex minuter, de borde dyka upp nu…”. Kameran i högsta hugg. Alltid redo. Förutom de två japanska tjejerna bakom oss. De somnade gott redan på vägen ut från Vancouver.

Sju-åtta tillfällen får vi med valarna innan de verkar vara nöjda med showen. Våra guider är dock inte klara och vill visa oss Sea Lion Rock. Här, på några kala klippor, ligger sjölejon och sälar och lapar sol. Och brölar. En havsörn tar luft från ett träd på Valdes Island och susar ut över havet. Havets vilda liv ändå. Och Kanada. Man blir så jävla sugen på ännu mer Kanada.

Det oväntade ”maratonloppet”

Tiden börjar dra iväg och kapten bestämmer att vi bör återgå till Vancouver. Vi drar rakt ut över sundet igen och susar fram över vågorna. Från vattnet har vi första parkett för inflygningarna till YVR. Men det är inte flightspotting som får kaptenen att göra en tvärnit mitt ute i sundet. Det har skymtats val igen. Någonstans.

Så plötsligt dyker den upp. En fullvuxen knölval hundratalet meter bort. Vi blir alldeles till oss i trasorna, trots att vi redan fått vår beskärda del av valskådning. Men den här är helt själv. Och betydligt större. Den gör några rörelser. Sedan försvinner den… för att sju minuter senare dyka upp.

Tio meter från båten.

Jag sitter med maxat teleobjektiv och hinner knappt zooma ut när den gör sina första närmanden. Man tror att man har sett allt under de förgående timmarna men det här blev verkligen ett crescendo av havskaraktär. Men den är inte klar. Än.

För när den för sista gången dyker upp så gör den det några hundra meter bort. ”IT’S JUMPING!”. Kaptenens eufori går inte att ta miste på och hon tvärvänder båten. Och så hoppar den. Igen!

Allt som händer fastnar inte på film. De här hoppen fick jag bevittna utan kamerans hjälp men från denna sekund har jag alltså valhopp på näthinnan. Fullgott för mig personligen och för er som läser det här hoppas jag bara att ni själva får se det någon gång. Ovanligt och häftigt, framförallt med vetskapen att enbart ett hopp motsvarar samma energiåtgång som när vi springer ett maraton.

Hur många gör två maror på rad?

Bra att veta om valsafari i Vancouver

Här kommer några snabba tips om ni är sugna på att boka in er på ett valsafari i Vancouver.

• Högsäsong? Förhandsboka!
• Räkna med priser från 1500 SEK per person.
• Det finns inga garantier för att få se vare sig val, än mindre späckhuggare.
• Många arrangörer ger rätt till en livstidsvoucher om man mot förmodan inte får se val (däremot inte späckhuggare).
• Ta tabletter om ni löper risk för sjösjuka.
• Preppa med solskyddsfaktor om vädret är som för oss – det bränner bra ute till havs.
• Det finns restriktioner och man får inte gå valarna närmare än 100 meter. De kan däremot självmant dyka upp precis bredvid båten, vilket så klart är en bonus.
• Att se en val hoppa är unikt. Att se den hoppa två gånger är en riktig högoddsare.

Full utdelning på vårt valsafari i Vancouver alltså men vi är så klart inte klara med våra upplevelser till havs. Späckhuggare står fortfarande kvar på önskelistan. Om det sker i det här området eller någon annanstans spelar ingen roll. Men visst. Jag hittar gärna skäl att återvända till British Columbia och västra Kanada, tackar tackar.

KANADA | Läs mer om vår resa