Sådär. Då var man på europeisk mark igen efter en knapp vecka i staden vars normalfall är att alltid vara i fokus. Senaste dagarna har inte varit något undantag. Man tror ju gärna att det hade att göra med en högt ärad närvaro av tre själar Rydén men vi får väl sonika vika oss för de världspolitiska inspel som vände upp och ner på kartan från fredagen och framåt.
Jaja. Det var inte för diplomatin eller politikens skull som vi åkte dit. Istället hade vi helt andra upplevelser på agendan. Massor av upplevelser. Jag och min päronsplitt. I den där staden Washington DC.
Listan i Google Maps var lång utifrån resonemanget ”hellre en för lång önskelista än motsatsen”. Sedan var tempot inte det högsta när min mor skuttade fram på kryckor. Ändå hann vi faktiskt med i princip allt det vi tänkte, helt utan att vare sig hetsa, svettas eller åka ihjäl oss med lokaltrafiken.
De där kryckorna förresten. Vilken aura de besitter. Och vilken vänlighet vi möttes av. Så fort vi klev på tunnelbanan så slogs folk nästan om vem som snabbast kunde överge sitt säte. Visst, vi hade väl hellre sett att vi sluppit kryckorna men nu var det som det var och det blev som det blev (det vill säga bättre än väntat).
Päronsplitt förresten. Min föräldrar är alltså skilda sedan knappt trettio år men nu hittade vi en fin möjlighet att resa tillsammans, vilket vi inte gjort på minst lika länge. Om någon nu undrade. Vad gäller USA-tugget så har det sin anspelan på den hysteri som råder i sociala medier. Det osunda osansade snacket bortanför mitt förstånd. Men visst. Alla som nu fått för sig att bojkotta amerikanska produkter önskar jag från botten av mitt hjärta lycka till. Känns som samma tramsiga nivå som Marabou-hysterin för två år sedan.
Jaja. Notiser från resan i övrigt? Tja, DC är en gångbar stad. Det visste jag sedan förra besöket. Alltså. Jag menar att man lätt tar sig till fots mellan alla olika sevärdheter. Visst, enbart The Mall är i och för sig tre och en halv kilometer lång från Kapitolium till Lincoln så där kan man göra gott i att dela upp området i ett par-tre dagar. Jag menar, ett par memorials här och ett par museum där. Sedan försvinner dagarna en efter en utan några större problem.
Och nu har alla dagarna i DC försvunnit. Förutom från minnesbanken och bildarkivet så klart. En jävligt fin resa blev det. Min päronsplitt och jag. Jag skickar med några foton här så förstår ni nog varför. Blogg? Det kommer mera.
[…] är jag lite färgad av resan nyligen, till Washington med mina föräldrar. En världsklassresa där vi fick upptäcka mängder av stans guldkorn. Det blev långa och många […]