24 maxade timmar i Ho Chi Minh-staden

Efter tolv timmar i business class med Vietnam Airlines taxar vi in på SGN. Morgonen är tidig men Ho Chi Minh-staden ligger redan vaken med sin värme, sitt liv och alla sina historiska avtryck. Framför oss har vi ett dygn. Ett enda. Det är inte särskilt mycket men tillräckligt för att hinna känna pulsen, smakerna och historierna. Och få mersmak.

Hinner man då, på bara ett dygn, upptäcka allt här i Vietnams största stad? Men käre barn, verkligen inte! Fast med planering går det att uppleva en hel del även om det bästa är att ge sig själv lite mer tid än tjugofyra timmar. I vilket fall. Behöver du tips och inspiration? Då ska du fortsätta läsa för i det här inlägget får du hänga med på vårt dygn i den här myllrande, bullriga, färgstarka och storstaden.

Incheckning, frukost & träning

Vi börjar med en tidig incheckning på Liberty Central Saigon Riverside Hotel, där vi ska stanna över natten. Klockan är inte ens sju på morgonen och vi får en dryg timmes luft i det smockfyllda schemat innan vi ska ut och påbörja vår dag på stan. Jag lyckas pressa in både ett tjugominuters träningspass, dusch och en god men snabb frukost innan vi samlas för promenaden ut i värmen.

People’s Committee (stadshuset)

Byggt vid förra sekelskiftet är Ho Chi Minh City Hall (eller People’s Committee) en av stans mest kända byggnader. Idag används det för viktiga möten och officiella konferenser, både med ledare från Vietnam och internationella gäster och är inte öppet för allmänheten. Att stå utanför och fotografera huset är däremot helt legalt, vilket har gjort det här till ett välkänt turiststopp i stan.

Ho Chi Minh-statyn

Precis framför stadshuset står en staty av självaste Ho Chi Minh. Den är drygt 7 meter hög och invigdes passande nog till firandet av hans 125-årsdag den 17 maj 2015 (som i och för sig var två dagar innan hans egentliga födelsedag den 19 maj).

HITTA HIT | Google Maps

Saigon Central Post Office

Det gamla postkontoret i Ho Chi Minh City, Saigons centralpostkontor, är en av stans mest kända kolonialbyggnader. Det byggdes i slutet av 1800-talet och är idag ett av de äldsta och still going postkontoren i hela sydostasien. Kåken är ett praktexempel på fransk kolonialarkitektur och påminner till viss del om europeiska gamla tågstationer. Det är också ganska vanligt att en viss Gustave Eiffel får cred för designen vilket dock inte är helt sant. Däremot var det folk från hans firma som stod bakom design och konstruktion.

Idag står fortfarande telefonbåsen kvar och ovanför dem hänger det vackra kartor över det gamla Saigon (1892 och 1936). Längst in, högst upp på väggen, hänger givetvis ett porträtt av självaste Ho Chi Minh, som blickar ut över salen.

HITTA HIT | Google Maps

Bitexco Financial Tower

I knappt fyra månader fick det här 68 våningar höga huset ståta med titeln ”Vietnams högsta byggnad”. Invigt i oktober 2010 och omsprunget i januari 2011 så står det ändå ut som en spektakulär byggnad i Ho Chi Minh-staden. Terrassen mitt på huset påminner lite om EDGE på Manhattan men fungerar som helikopterplattform istället för utsiktsplats.

Rex Hotel

På Rex Hotels takterrass, granne med stadshuset, hölls under Vietnamkriget de så kallade Five O’Clock Follies. Det här var dagliga militära pressbriefingar men som snarare liknade en föreställning än en nykter nyhetsrapportering. Namnet myntades av frustrerade journalister, som ansåg att sanningen om kriget dränktes i propaganda, allt medan drinkarna klirrade och solen gick ner över Saigon.

Saigon Opera House

Som ett franskt vykort ligger operahuset mitt i stan, byggd 1898 och restaurerad knappt hundra år senare. För att stänga ute sus och dus från gatorna utanför byggdes den ett par meter ovanför marknivå och rymmer idag knappt femhundra platser där alla stolar har fri sikt. Även om man inte har tid eller möjlighet att ta sig in i själva byggnaden så är det ett pampigt byggnadsverk som man bör besöka, allra helst när avståndet till andra sevärdheter i närheten är så litet.

Notre-Dame-katedralen

Precis mittemot postkontoret ligger stans katedral. Dess ursprungliga namn var l’Eglise de Saïgon men kallas sedan 1959 Notre-Dame Cathedral (Nhà thờ Đức Bà Sài Gòn på vietnamesiska eller franska Basilique-Cathédrale Notre-Dame de Saïgon). Tyvärr var hela byggnaden inlindad i byggnadsställningar och annat under vårt besök, vilket gjorde att vi inte kunde se den i alla sin prakt. Än mindre gå in. Restaureringen sägs vara klar under 2026.

Evakueringen under Saigons fall

I kvarteren runt postkontoret och katedralen togs också en av Vietnamkrigets mest kända bilder. Platsen var Pittman Apartment Building, även känd som 22 Gia Long Street. Den 29 april 1975, dagen innan Saigons fall, evakuerades CIA-personal och vietnamesiska kontakter från byggnadens tak via helikopter.

Bilden på köande människor högt uppe taket fick spridning som ”sista helikoptern från amerikanska ambassaden”. En viss sanning med stor modifikation. Evakuering japp, men det var inte ambassaden utan från en mindre CIA-relaterad byggnad. Känd blev den i alla fall. Både bilden och huset. Fotografen likaså.

Idag är taket prytt med mobilmaster och i bakgrunden ser man en stor skyskrapa i glas. Så såg det inte ut 1975.

Independence Palace

Independence Palace står där Sydvietnams tidigare presidentpalats en gång låg. Den 27 februari 1962 försökte dock två stridspiloter störta president Diệm genom att bomba byggnaden. Medan Diệm överlevde så skadades ena flygeln svårt varpå han lät riva hela kåken. Några år senare stod ett nytt palats på samma plats – det vi ser och kan besöka idag.

Här körde den 30 april 1975 en nordvietnamesisk stridsvagn genom grindarna vilket fick följden att den sydvietnamesiska regeringen kapitulerade på plats. Vietnamriget var slut och idag allting står kvar på sina ordinarie platser, så som möbler, telefonväxlar och krigsteknisk utrustning i källaren.

HITTA HIT | Google Maps

Lunch på Ngon Restaurant

Dagens lunch äter vi på Nhà hàng Ngon (Ngon Restaurant) och det blir en riktigt härlig första bekantskap med det vietnamesiska köket. Plocktallrik på plocktallrik åker in på borden och eventuellt kan en lokal öl ha slunkit ner också. Plus chè bắp, en gröt gjord på färsk sötmajs (gärna klibbig vietnamesisk sort), kokosmjölk och socker toppad med saltad kokosgrädde.

Just det. Ni som även vet min relation till att äta med pinnar kommer troligen inte tro på mig nu men plötsligt fungerade det bara. Out of nowhere.

War Remnants Museum

”Jag har besökt det här museet flera gånger men vänjer mig aldrig vid bilderna här inne.”. Så sa guiden innan vi klev in på det här krigsmuseet som till stor del är en fotoutställning om Vietnamkrigets fasor. Jo, men det var något av det mest vidriga jag sett, trots besök i flera krigsmuseum och Auschwitz.

Det är inte så konstigt att det fram till 1993 bland annat hette både ”Exhibition House for US and Puppet Crimes” och ”Museum of American War Crimes”. Idag heter det som det gör för att väcka mindre anstöt på turister. Alltså, jag vet inte. Det handlar ju om krigsbrott så för min del hade de tidigare namnen kunnat få vara kvar.

Vill man ha en mildare upplevelse kan man hålla sig utanför och klappa på flygplan och tanks. Men som man brukar säga – det är insidan som räknas. Och ja, det finns givetvis blogg om besöket.

HITTA HIT | Google Maps

Bến Thành-marknaden

En av Saigons mest kända marknader. I ärlighetens namn är jag väl inget större fan av såna här marknadsplatser. Men jag tänker å andra sidan att den ena marknaden kanske inte är den andra lik, plus en akut sväng av FOMO. Ett par varv här inne ger jag mig själv och möts av kryddornas dofter och textiliernas ljudisolerade gränder. Men sedan är jag mer än nöjd. Antal köp: noll.

Ho Thi Ky Food Street

Vår heldag i Ho Chi Minh går mot sitt slut och kvällens middag blir lite spontant på Ho Thi Ky Food Street istället för den planerade restaurangen. Här äter vi oss igenom en lång gata av olika stånd med lokala delikatesser. Från sniglar till kyckling, lite öl och så givetvis sötsaker.

En sån här marknad föredrar jag ju alla dagar och om det är något man möts av här så är det ett myller av dofter och smakupplevelser. Mätt blir man också men kom ihåg att det här betalas kontant.

Kvällskaoset på Bùi Viện Walking Street

”Jag måste bara få visa er en sak till innan vi drar och sover!” sa guiden. Och tog oss till Bùi Viện Walking Street. Tänk er Khao San Road i Bangkok, fast i vietnamesisk version. Lite råare. Lite stökigare. Fullt ös medvetslös. Barer som dundrar musik mittemot varandra så man knappt vet vad man lyssnar på, dansare, festsugna människor, neon, discoljus i en gata som nästan inte verkade ta slut.

Så här då. Efter att ha anlänt Ho Chi Minh-staden vid 5-tiden på morgonen och i princip klivit av planet och rakt ut i stans myller en hel dag så var väl kanske ingen av oss i gänget särskilt partysugna. Men visst, den här stan har något för alla. Oavsett klockan är 5, 14 eller 22. Det har vi sett med egna ögon och jag tror alla somnade ganska ovaggade, fullmatade med intryck från Vietnams största stad.

Tack och godnatt, Ho Chi Minh-staden!

Det här var en pressresa med Vietnam Airlines. Text, bilder och åsikter är alltid eget material.