Frukost i bakluckan vid en snabbladdare längs Autoroute

I sommar har diskussionerna kring hotellfrukostens vara och icke-vara gått heta efter att Scandic bestämde sig för att göra tjänsten som tillval på sina hotell. En inte allt för vild gissning är att fler hotellkedjor kommer följa efter, precis som man gjort med dagliga städningen sedan några år.

Folk rasade så klart, och det var väl ändå ganska väntat.

Ute i Europa och världen är det här ingen större grej. Det är mer regel än undantag att frukost är exkluderat i ursprungspriset och så får man välja till det vid incheckningen, till exempel. Ibland väljer vi ställen där det ”ingår”. Några gånger köper vi till frukosten om det passar bra i planeringen. Vid vissa tillfällen löser vi frukosten på annat sätt. Ja men som på ett café på stan, i en lounge på flygplatsen eller som vi gjorde i somras.

Kaffe och frukost i bakluckan medan vi laddade bilen.

Det besparade oss inte bara en hel del (frukost)pengar utan också massa tid.

När kylen är med

Ursprungsplanen för vår roadtrip ner mot Normandie i juli var att spendera merparten av de tio-tolv nätterna på campingplatser. Utifrån den planeringen hade vi tält, sovsäckar, Primus-kök och en eldriven kylbox i bagaget. Preppat och klart för att kunna sova och äta lite var som helst. Vi tog oss friheten att boka våra nätter med kortast möjliga framförhållning. Var är vi? Hur långt orkar vi köra? Var vill vi vakna?

Det blev några nätter i tält. En natt i bilen (camp mode på Teslan kommer vi köra fler gånger!). Några nätter på hotell. Det blev väl ungefär 50-50 i slutändan, campingplatser versus hotellnätter.

Så, med en fin liten campingplats till vårt förfogande – varför valde vi då packa ihop tältet, dra iväg som en löning och istället äta frukost i bakluckan på en tråkig parkeringsplats längs vägarna?

Frukost i bakluckan – dubbel laddning

En bra start på dagen är att ladda, ja men både oss själva och elbilen vi kör sedan ett knappt år tillbaka. Morgonrutinen blev att packa ihop tältet och rulla vidare till en snabbladdare längs med dagens planerade rutt. Oftast låg de bara en halvtimme-trekvart bort från där vi spenderat natten. Ja men det duggar tätt med Teslas superladdare i västra Europa.

Där tryckte vi i kontakten och under halvtimmen-trekvarten som bilen fick stå inkopplad tog vi för oss av vår egen medhavda frukostbuffé. Havregrynsgröt, frukt, goda briochebröd och kaffe. Dubbel laddning alltså, där vi i lugn och ro slog ihop två moment som tar ungefär lika lång tid vardera.

Okej visst. Att stå vid en snabbladdare längs tyska eller franska motorvägar och äta havregrynsgröt är kanske inte den charmigaste av frukostplatser. Det kan vi hålla med om. Men här fick sonika tidseffektivitet trumfa pittoresk frukostvy. Plus en sak till.

Priset.

700 spänn – nej tack

I tyska Osnabrück tog vi in på hotell på grund av att kvällen blev sen. Ett fint hotell med en läcker restaurang. Vid incheckningen blev vi erbjudna att köpa till frukost. 365 spänn ville de ha. Per person. Säkert jättefin buffé och supergod mat men vi tackade snabbt och artigt nej. Det finns få hotellfrukostar som är värd den prislappen. Allra helst när man har kylen i bilen.

Grötfrukosten kostade inga sjuhundra spänn, det lovar jag. Knappt en tiondel heller.

Att köra långt ut i Europa med elbil blev en ny erfarenhet som verkligen fungerade mycket smidigare än vi trodde. Visst kan det ta en stund att ladda men att då kombinera det här med matintag är en bra idé som vi tar med oss till nästa långresa med bilen.

Ja men en fin hotellfrukost kan så klart vara både trevlig och lyxig. Absolut. Men inte till vilket pris som helst. Då väljer vi hellre havregrynsgröt vid bakluckan, ståendes på en grådassig parkeringsplats någonstans längs Autoroute.

Hur gör ni med hotellfrukosten och var går smärtgränsen för vad ni kan tänka er att betala?