12 vackra upplevelser längs vår roadtrip på sydvästra Irland

Vi har varit på Irland! Ja, för första gången dessutom när vi spenderade en fin hösthelg i ett avslappnat tempo. Efter att ha inlett med ett dygn i Dublin stack vi till stans utkanter och hämtade upp vår förhandsbokade hyrbil. Att kuska runt på det sättet passar oss perfekt då friheten och minimalt med anpassningar öppnar upp för många möjligheter, spontana som planerade.

Ambitionerna för våra första stapplande steg på Irland var det inget fel på och kartan var fylld med sparade platser från norr till söder. Fast när tempot sänks och man stannar lite längre än man tänkt på vissa platser, ja då får man skruva om planerna.

Vår rutt på södra Irland

Tre dagar med hyrbil (en manuellt växlad bil i vänstertrafik, tack så mycket), ja men då får man anpassa rutten en aning vilket gjorde att vårt första besök på Irland spenderades i sydvästra delarna. Ön är ju större än man kan tro och när man kör småvägarna längs de snirklande kustlinjerna eller uppe i bergen så sänks tempot radikalt.

Men det gör oss inget alls, tvärtom.

Vår rutt i korthet blev Dublin > Midleton > Cóbh > Kinsale > Glengarriff > Kenmare > Cill Airne och slutligen Dublin där vi återlämnade bilen på flygplatsen. Vad hann vi då att upptäcka under våra dygn? Häng med till sydvästra Irland och några makalösa sevärdheter!

#1. An Cóbh

Vad kan en tillsynes oansenlig liten hamnstad på Irlands sydkust bidra med? Ja men Cóbh överraskar. Först och främst, ”kärt barn har många namn”. Sedan drygt hundra år heter staden Cóbh (An Cóbh på iriska), vilket är den iriska översättningen av Cove vilket i sig är stans första kända namn.

Inför Drottning Victorias besök 1849 bytte man dock namn till Queenstown, vilket också var namnet som stan hade 1912. Är man någorlunda bekant med Titanic så borde det nu ringa en klocka. Queenstown var nämligen fartygets sista anhalt innan man drog vidare ut mot sitt öde på Atlanten. I Crosshaven, strax söder om stan, fångades det som troligen är det sista fotot av Titanic, bara dagar innan krocken med isberget. Det finns ett Titanic-museum nere i hamnen men då vi hade andra planer sparade vi det till nästa gång.

Katedralen är ändå värd ett besök, den ligger vackert som på en hylla med utsikt över hustaken neråt hamnen.

#2. Kinsale

Vi funderade nästan på om vi kommit till Irlands motsvarighet av Skagen när vi rullade in i Kinsale. Ljuset, läget vid havet och alla konstbutiker som kantade de trånga gatorna. Stadskärnan är absolut mysig med alla färgrika husfasader och fina små shoppar av olika slag.

Vi köpte med varsin kaffe och satte oss vid båthamnen vid Kinsale Town Park, innan vi rullade vidare ut mot kusten. Om man har ytterligare någon timme över så rekommenderar vi verkligen en lunch här.

#3. Old Head of Kinsale

Vår plan var att komma ut till fyren på den här mäktiga halvön. Det finns dock ett litet problem. Golfklubben äger marken och släpper bara in spelande medlemmar eller gäster på området, oavsett du har bil eller vill ta dig till fots. Skamligt säger vi, trots att vi själva spelar golf.

Lösningen är att parkera alldeles vid grinden belägen vid Old Head Castle, borgen med anor från 200-talet, och därifrån ta en kort promenad ut till de branta klipporna alldeles intill. Ja, det är så klart hänförande även härifrån.

18 kilometer utanför Old Head ligger förövrigt RMS Lusitania, som den 7 maj 1915 sänktes av en tysk ubåt mitt under det brinnande världskriget. Fartyget ligger alltjämt kvar på havets botten och här ute på Old Head finns det ett museum som kan vara värt att besöka.

#4. Drombeg Stone Circle

Drombeg Stone Circle (Google Maps) ser sådär godtyckligt placerad ut, lite ute i ingenstans dit vi hittat via en smal väg rakt genom spenaten. Fast allt är givetvis utstuderat och de visste uppenbarligen vad de gjorde där på bronsåldern för tretusen år sedan.

Stenringen står tydligt orienterad mot solnedgången vid vintersolståndet. När solen går ner runt den 21 december linjerar den perfekt med den ”altarliknande” stenen i väster. Samtidigt markerar två stående portalstenar i öster en motsvarande riktning. Lägg där till fyndet man gjorde av en ung människa så har platsen med stor sannolikhet varit ett centrum för ceremonier kopplade till ritualer och begravningar. Bland annat.

#5. Glengarriff och vägskälet

Den här lilla byn blev vår nattliga anhalt innan vi körde vidare norrut. Mysigt hotell och en fin morgonjogg i nästan lite subtropisk miljö (med irländska mått).

I Glengarriff har man sedan ett vägskäl, beroende på vilken rutt man väljer att köra. Antingen kuststräckan The ring of Beara eller så kör man N71:an över bergen vilket kortar avståndet upp till Kenmare avsevärt. På grund av lite tidsbrist gick vi för den senare, men vi skulle inte bli särskilt besvikna alls.

Om tid finns – kör kustlinjen. Man får fina slingrande bergvägar även efter Kenmare, där The ring of Beara kommer ut.

#6. Molly Gallivans

”Kolla, vad fint!” nästan skrek vi till varandra när den übergulliga lilla gården dök upp på vänsterhanden. Inte bara är det här ett litet pittoreskt hus med lokalproducerade kläder och smycken utan också en gård med 200-åriga anor där man kan gå runt bland lösgående husdjur av olika slag. För ett par-tre euro fick man med sig lite fårfoder och blev därmed den mest populära turisten den här dagen.

Här finns också 5000 år gamla bosättningslämningar, Irland har en mer rik historia än man kanske kan ana.

LÄS MER | Molly Gallivans sajt

#7. Strawberry Fields

Ett Google Maps-fynd som vi mer eller mindre snubblade över. Det krävdes bara en liten kort omväg på några kilometer för att ta sig hit från Moll’s Gap men mycket väl värt. Strawberry Fields är ett litet pannkakscafé beläget i ett väldigt väldigt gult hus, lägligt utslängt i gränslandet mellan frodiga skogarna och de trädlösa bergssluttningarna.

Matpannkakorna sen, ja de levde absolut upp till förväntningarna medan vi satt utomhus och njöt i den något kylslagna septembereftermiddagen.

#8. Utsiktsplatserna längs N71

Tar man vägen över bergen dröjer det inte länge förrän man har passerat trädgränsen, längs N71:an upp mot Caha Pass, Kenmare och Cill Airne. Här öppnar de mäktiga landskapen upp sig och och det går att stanna på vilken parkeringsficka som helst för att bara ta in miljön och njuta. Vi snackar högklassig irländsk bergsutsikt. Ni får några av stoppen här under.

#9. Moll’s Gap

Tänk att ett litet vägskäl uppe i bergen kan vara något att skriva hem om, men här har man inom loppet av bara några hundra meter fantastiska vyer åt alla möjliga håll. Det irländska landskapet bjuder verkligen upp på den här sträckan. Just från Moll’s Gap är det bara en knapp mils fågelväg till Carrauntoohil, som med sina 1041 meter över havet är hela Irlands högsta topp.

#10 Ladies’ View

En liten men ändå större parkeringsplats längs vägen och sedan som en hylla där kan man stå och njuta. Rakt framför oss har vi en dalgång med tusenmetersbergen som mäktig kuliss där bakom. Norrut, riktning mot Lough Leane, ser man hur dalgången slutar.

#11. Torc Waterfall

Vattenfall är en fin grej tycker vi så när Torc Waterfall dök upp valde vi att stanna till. Ganska mycket folk men vi lyckades sno åt oss en parkeringsficka och påbörja vandringen upp längs med fallet. Vill man göra en ultrakort tur så har man faktiskt merparten av vattenfallet bara ett par hundra meter upp från parkeringen. Vi ville dock få lite frisk luft och tog trapporna till toppen.

En väldigt naturskön promenad, absolut värd sin insats.

#12. Muckross House och trädgården

Sista anhalten innan vi tog motorvägen upp mot Dublin blev Muckross House, ritat av William Burn och färdigställt 1845 åt Henry Arthur Herbert och hans hustru Mary Balfour Herbert, som var akvarellmålare. Huset och den gigantiska trädgården ligger alldeles i utkanten av Killarney National Park.

Utöver den vackra trädgården finns här också butiker och hantverk av olika slag. Vi tog en lugn promenad på området och njöt av en pedantiskt skött trädgård och vackra vyer mot sjön och bergstopparna i nationalparken en bit bort.

Vill-ha-mer-känslan

Tiden började rinna iväg, skymningen drog in och för att hinna i rimlig tid till hotellet vi bokat i Portlaoise var det läge att rulla ut på motorvägen. Med mer tid finns det mängder att upptäcka här på öns sydvästra delar.

Skulle vi göra om vår roadtrip hade vi adderat The ring of Beara, vi hade också snörat på skorna för lite vandring i bergen, men allra helst lagt mer tid på The Wild Atlantic Way som sträcker sig längs Irlands dramatiska västkust med välkända klippor och gamla slott.

Nästa gång, och så vidare.

Allt som allt bjöd Irland på vill-ha-mer-känsla.