Efter flera tips om Hällmålningsrundan utanför Messlingen bestämde vi oss för att snöra på oss löparskorna och ta en jogg-vandringstur. Med Funäsdalen och Villa Viste som bas kör vi de dryga två milen till Ruvallens parkering, lätt ovetande om att den här korta vandringen ska bjuda på allt från flera tusen år gamla hällmålningar till dramatiska raviner och en av Sveriges mest unika fiskarter.
Kort om Hällmålningsrundan
LED Funäsfjällen 250
VAR Messlingen, Härjedalen
LÄNGD 9 km
HÖJDMETER 180 m
SVÅR Inte nämnvärt
SKOR Sköna
PARKERING Ruvallen (betalas med Swish)
Hällmålningarna
Efter att ha parkerat vid Ruvallen snörar vi på oss våra löparskor. Det här får bli en halvjogg slash promenad. Efter två kilometer genom fjällskogen, på stigar och spänger, når vi hällmålningarna. Man vet inte riktigt när de kom till men här har det troligen vistats människor under tusentals år. Man har bland annat hittat förkolnad ved daterad till mellan 4000 år f. Kr fram till 1200-talet och pilspetsar av kvartsit daterad till 1200 f. Kr.
Vi är alldeles under trädgränsen och skogen har öppnat upp sig rejält. En bra bit bort ser vi bland annat Över-Särvjsön. Man förstår ju att de valde plats med omsorg, även om mycket av naturen här har förändrats med tiden.
Evagraven
Efter hällmålningarna tar leden oss upp på kalfjället. Anåfjällets alla toppar reser sig i söder medan Flatruets mer slätstrukna karaktär gör att man ser mil och åter mil av ödslig fjällterräng. Leden är enkel och drygt fyra kilometer i skorna når vi ett riktigt naturfenomen – Evagraven. Ravinen ser inte särskilt djup ut vid en första anblick men jodå, det finns antydan till handsvett när man sätter sig precis vid kanten. Det blåser halv storm här uppe så vi hittar en klippa med lä och tar oss lite fika.
Den här 800 meter långa kanjonen skapades under senaste istiden när smältvattnet från Ljunganissjön norr om Flatruet började leta sig ner till lägre nivåer. Klippblocken i botten ligger utspridda som om någon kastat dem fram och tillbaka som småsten eller plockepinn.
Namnet? Ja, det går historier om två olika Evor. Dels en samisk kvinna som i kraftig snöstorm körde över kanten med både ren och ackja och omkom. Den andra berättar om en ung kvinna som på 1600-talet försvann spårlöst, utan att ens bli hittad. ”Grav” betyder inte att någon har sin sista vila här utan så kallas alla raviner och kanjoner på Härjedalsmål.
Fiskhålsgraven och dvärgrödingen
Efter Evagraven går det lätt utför i ett par kilometer innan vi når nästa naturfenomen. Fiskhålsgraven är också en ravin som skär rakt genom berget. Precis som Eva-varianten skapades den under senaste istiden men idag har den betydligt mer grönska längs klippblocken. Men också en helt unik fiskart!
I Fiskhålsgravens isolerade vatten har en typ av röding överlevt i nära tiotusen år. Utvecklingen har kanske inte varit särskilt storartad och vid nio års ålder är dvärgrödingen bara nio centimeter lång. Fisken är strikt fridlyst så här råder så klart fiskeförbud. Man får heller inte smutsa ner vattnet eller göra någon annan typ av åverkan. Om de här krabaterna nu lyckats överleva i tusentals år så vore det ju fint om de kunde klara sig minst lika länge till.
Vi letar oss ner till bryggan över vattendraget, lägger oss ner en sväng och spanar på fiskarna. De tittar nyfiket fram och vi får span på åtta-tio stycken. Lugnet här går nästan att ta på och en dag i slutet av juni är vi helt själva här nere bland klippblocken.
Mot parkeringen
De sista två-tre kilometerna av Hällmålningsrundan går genom snårig fjällskog på krokiga stigar. Det är väl kanske inte den mest spännande biten på vandringen men så känner vi oss också mer än nöjda med dagens insats och framförallt upplevelserna längs vägen.
Och vi möter knappt en människa, bara en sån grej.
Vi är därmed ännu en upplevelse i Funäsfjällen rikare och inser hur många mer eller mindre dolda guldkorn Härjedalen sitter på. Dessutom har vi ju bara skrapat på ytan. Fortsättning lär följa.