Vad är den ultimata prövningen av ett flygbolags långdistansprodukt? Ja, på den frågan skulle jag nog svara tolv timmar i ekonomiklass. Eller ännu hellre tjugofem. När resan till Tokyo bokades tidigare i år föll valet på SAS Economy, vilket gav oss nästan ett dygn ombord på två av bolagets Airbus A350.
Det är, åtminstone i vårt tycke, fullt tillräckligt för att bilda sig en uppfattning om vad våra skandinaviska vänner har att erbjuda på 10.000 meters höjd. I det här inlägget synar vi allt från säten och måltider till service och underhållning. Hemresan bjöd dessutom på en liten nördig bonusupplevelse, men den sparar vi till lite längre ner.
Flygningarna i korthet
RUTT CPH – HND
TID 12:45 – 07:55 (+1)
FLIGHT SAS, SK983
KLASS Ekonomi, 44A
MASKIN Airbus A350 (SE-RSH)
FAKTISK FLYGTID 11:49 timmar
RUTT HND – CPH
TID 11:05 – 17:25
FLIGHT SAS, SK984
KLASS Ekonomi, 46J
MASKIN Airbus A350 (SE-RSC)
FAKTISK FLYGTID 12:38 timmar
SAS Airbus A350
Jag har nog sagt det förut men kan säga det igen – A350 är den kärra jag helst flyger långt i (i brist på 380). Tyst, luftig och med branschens snyggaste wingtip. På Tokyo flyger SAS alltid 350 och där har man sina tre vanliga longhaul-klasser. Business har 40 stolar i en 1-2-1-konfig, Premium 28 säten i 2-4-2 och i Economy kör man en 3-3-3-sittning vilket ger totalt 228 platser.
För vår del skulle det här bli premiär i SAS Economy på deras A350. Spänningen var så att säga olidlig, eftersom vi på förhand hört lite av varje kring just rutten CPH-HND och tillbaka.
Biljetter och priser
Priserna varierar beroende på när man vill åka, framförhållning, kampanjer och så vidare. Vi var ute sju månader i förväg och valde att casha våra SAS Economy-biljetter. 9600 SEK per person fick vi slanta upp för bokningsklass ”Standard”. Då ingår incheckat bagage och betydligt bättre poängintjäning kontra de något billigare Light-biljetterna, som även saknar incheckat bagage.
Och ja, vi bokade givetvis direkt hos SAS.
På Tokyo-Haneda (HND)
Haneda ligger strax söder om Tokyo och är storstadsområdets största flygplats. Med omkring 91 miljoner passagerare under det senaste året är den dessutom en av världens tre mest trafikerade flygplatser. Trots den enorma volymen har Haneda ett rykte om sig att leverera en bra upplevelse. I Skytrax ranking över världens bästa flygplatser 2026 var det faktiskt bara Changi i Singapore som placerade sig högre.
SAS håller till i Terminal 3. Härifrån är det smidigt att ta tunnelbanan till och från city. Keikyū Airport Line och Asakusa Line går utan byten till Shinbashi Station och Tokyo Station. Räkna med 35-25 minuters restid och runt 500-600 yen (30-40 SEK).
På Haneda öppnar SAS sin incheckning två timmar innan avgång. Det är alltså ingen idé att vara ute på flygplatsen tidigare än så. Fasttrack är bara för business- och first-passagerare men den ”vanliga” pass- och säkerhetskontrollen var i princip helt fri från köer när vi passerade vid 9-tiden. Vätskor och datorer kan dessutom ligga kvar i väskorna vilket så klart påskyndar hela processen. Ruskigt bra flöden vad det verkar.
Lounge? Ja, vi gick till ANA:s lounge (eftersom Delta SkyClub öppnar först klockan 10). Stor och med ett vettigt utbud men vid vårt tillfälle var det väldigt mycket folk. Ändå värt att få sig en mugg kaffe och frukost innan boarding men i övrigt var det inte så mycket att skriva hem om.
Sätet och IFE
I ekonomi har man en 11,6″-skärm att roa sig med tillsammans med ett 3,5 mm-uttag för hörlurar. Ingen adapter krävs alltså, vilket vi tackar för. Har man inga egna lurar med sig delas enklare snäckor ut strax efter start.
Varje säte har en USB-A-port för att ladda telefonen. Den hjälpte dock föga när mina egna sladdar sedan länge är USB-C. Eftersom powerbanks är förbjudna gör man alltså gott i att ha en gammal USB-A-kabel med sig som reserv, allra helst när SAS Economy saknar riktiga strömuttag (som ibland finns under sätet – även i ekonomiklass).
Underhållningen är helt okej. Det finns en hel drös med filmer, TV-serier och spel där min måttstock Friends levererar inte mindre än sex avsnitt. Helt klart godkänt. För egen del är det mest flygkartan som rullar, trots att den hos SAS är statisk. Man kan alltså inte välja vad som ska visas, vilket så klart är ett snedsteg. Däremot har man utrustat sina A350 med kameror, vilket är kul att följa vid start och landning.
På sätet hittar vi också en flaska vatten, en kudde samt en filt. Ganska användbart när man ska spendera tolv-tretton timmar ombord. Stoppningen i sätet tycker jag var helt okej men faktiskt något bättre på den äldre av de två A350-maskinerna vi flög.
Maten i SAS Economy
Utresan CPH-HND
En och en halv timme in i flygningarna kommer serveringsvagnen ut. Här bak i ekonomi ingår ett glas alkoholhaltigt glas (läs: plastmugg) under flygresan. Råkar man ha Diamond-status är det fri dryck under hela flygningen, där man i och för sig bytt ut champagne mot Prosecco, även om det finare bubblet går att köpa.
I matväg får jag två rätter att välja på, veg och kyckling. På utresan går jag för fågeln. Den ser inte mycket ut för världen men smakar helt okej. Det är lite oklart vad rätten kallas och dess exakt innehåll eftersom vi inte får någon meny, men det ser onekligen ut som ett försök till japansk inspiration. I vilket fall så smakar det helt okej.
En dryg timme innan touchdown HND åker frukosten ut, som jag dessutom håller på att missa eftersom jag sovit mig igenom de senaste timmarna. Yoghurt, müsli, frukt, macka, pålägg och en smoothie. Pretty much standard-innehåll och jag är glad så länge det inte ligger en korv på brickan.
Hemresan HND-CPH
På hemvägen väljer jag det vegetariska alternativet. Pasta med tofu. Tofu kan ju vara osannolikt tråkigt och presentationen är väl sådär men jag tycker ändå att man fick till det helt okej. Ingen jätteportion men jag uppskattade smakerna, för att vara i ekonomiklass.
Inför ankomsten på CPH kommer en ny liten låda in, nu med en typ av potatissallad samt en juice och en liten brödbit. Vårt sällskap var lite delade i åsikterna kring den här rätten. Jag, som labradoren och allätaren, tycker att den var helt okej medan de två andra rynkade lätt på näsan. I vilket fall betydligt bättre än en övervärmd ostmacka, vilket varit fallet vid andra långresor i SAS Economy.
Utöver detta kommer crew ut med både kaffe och små mackor som tilltugg under resan. Det gick även att hämta nudlar i bakre galleyt, ganska välkommet på flygresor på närmare tolv-tretton timmar.
På det hela var det inga direkt banbrytande måltider men för att vara strax söder om Business och Premium var det ändå klart godkänt.
Hemresans bonus
En nördig bonus som jag själv såg fram emot var hemresans rutt. Med stängt luftrum över Ryssland tar SAS vägen österut från Japan. Det betyder nordostlig riktning ut över Stilla Havet, Berings sund, Alaskas västkust följt av nordpolen och norra Grönland. Bara känslan av att befinna sig på den här delen av jordklotet var faktiskt ganska hisnande. Det gjorde också att vi kom in över Trondheim på hemresan. Nästan hemma i Östersund alltså!
SAS Economy – allt som allt
I resesammanhang älskar ju folk att hata lite på SAS, på grund av diverse olika anledningar. Ibland känns det dock som att merparten av klagomålen mer verkar handla om att påskina någon sorts självpåstådd världserfarenhet där allt ”hemma” är lite sämre än alternativen utomlands.
Men nu var det ju inte vad andra tycker utan vad vi upplevde under vårt dygn i SAS Economy. Och visst, SAS är lite vad det där. På gott och ont. Personligen har jag haft några av mina bästa flygupplevelser hos dem, samtidigt om jag hört crew i business class kalla bolagets signaturdrink för ”diskvatten”.
På just de här två resorna satt servicen mer eller mindre som ett smäck. Visst, på utresan glömdes min kaffepåfyllning efter frukosten bort och det kan jag ta. På hemresan var man däremot både aktiva och trevliga rakt igenom. Det glänste till och med yrkesstolthet i bemötandet och sånt gillar vi så klart.
Maten var i mitt tycke vad man kan förvänta sig. Inga sensationer på något sätt men jag har ätit betydligt sämre i ekonomiklass hos andra flygbolag. Att man återigen börjat bjuda på i alla fall ett glas alkohol är också ett fall framåt, efter några år där man fått betala för minsta lilla droppe.
Vad gäller Airbus A350 så står den sig fortfarande som min favoritkärra när det ska flygas long haul, tack för det.
SAS är ett bra standardval om man ska till Tokyo om priserna är rimliga. Samtidigt lockar ett test av ANA:s direktlinje från Arlanda nästa gång vi ska iväg till Japan. Hur hade ni gjort? SAS trogna eller flyger ni heller något annat? Lämna gärna en kommentar och berätta!
FÖLJ OSS | Facebook | Instagram
